RSS

Holken 2014

Och nu blir det, som omväxling, ett inlägg från naturlivet ortenstyle.

Holkbild 2014-06-05 holk

För ett par år sen satte vi upp en holk ovanför dörren på vår lilla uteplats hemma i Norra B. Den stod tom första sommaren och andra sommaren. Men i år har ett par talgoxar valt att häcka i vår holk.

Torsdag 5 juni: Fyra ägg i holken.
Holkbild 2014-06-05 fyra

Fredag 6 juni: Fem ägg.
Holkbild 2014-06-06 02 fem

Lördag 7 juni: Sex ägg.
Holkbild 2014-06-07 sex

Söndag 8 juni. Sju ägg.
Holkbild 2014-06-08 sju

Här ligger talgoxhonan på äggen. Ibland kommer hanen och matar henne med en insekt.
Holkbild 2014-06-07 ruvar

På natten burrar hon upp sig och sticker huvudet under vingen för att sova.
Holkbild 2014-06-08 sover

Talgoxen är ute ur holken ibland men ligger oftast på äggen och ruvar. Hon pysslar med dem också, puttar omkring dem och vänder på dem.

Torsdag 19 juni har två av äggen kläckts. Hanen kommer med mat och honan matar ungarna.

Midsommarafton 20 juni finns det fyra skruttungar i holken.

Söndag 22 juni. Igår kläcktes ett femte ägg. Det tycks som de två sista äggen inte kläcks, så det blir bara fem ungar. Inte så bara ändå, båda föräldrarna har fullt upp med matning och omvårdnad.

Onsdag 25 juni. Jag VILL inte gå och lägga mig!

Torsdag 26 juni. Nu är de äldsta fågelungarna sju dagar gamla. Vingpennorna håller på att växa ut. Den lilla ungen snett upp till vänster ligger efter, den är bara fem dagar.
Holkbild 2014-06-26 fem ungar

Fredag 27 juni. Talgoxen har fått tag på en rejäl insekt som den efter många om och men lyckas proppa ner i ett av de hungriga gapen.

Lördag 28 juni. Ungarna är inte helt nakna nu, men ögonen är fortfarande stängda.
Holkbild 2014-06-28 fem ungar m vingpennor

Söndag 29 juni. Talgoxarna är noga med att hålla rent i boet. De städar bort matrester och annat skräp. Här ser man hur en av ungarna vänder upp gumpen och bajsar en prydlig vit kaka som föräldern tar hand om. Hen flyger iväg med spillningen och släpper den långt från boet så att den inte blir en signal om var ungarna finns.

Måndag 30 juni. Fågelungarna är nio-elva dagar gamla och inte så ynkliga längre. Mycket fjädrar och högljudda pip.

Tisdag 1 juli. Den största av fågelungarna sitter nu helst på kanten av redet. Det börjar rycka i vingarna men det dröjer nog några dagar innan det är dags att lämna holken.

Onsdag 2 juli. En av fågelungarna har dött i holken och vi plockade ut den tillsammans med ett av de okläckta äggen. Vi hoppas det inte är någon sjuka som sprider sig till de andra. Det var inte den minsta ungen som dog, det är annars inte så ovanligt.
Holkbild 2014-07-02 en unge död

Fyra levande ungar kvar i holken. Den minsta ligger tydligt efter de andra i utvecklingen. Men den kan fortfarande hålla sig framme och få del av maten så den kan förhoppningsvis klara sig ändå.

Torsdag 3 juli. Här är en av föräldrarna med en godbit i munnen.
Holkbild 2014-07-03 Talgoxe m mat

Här syns i 1/8 av verklig hastighet, hur talgoxen flyger in i holken med mat (och ut igen).

Fredag 4 juli. Den minsta fågelungen klarade sig inte heller. Det är hårt i fågelvärlden.
Holkbild 2014-07-04 minsta ungen död

Nu är det tre nästan jämstora ungar kvar i holken. De har öppnat ögonen och verkar pigga, peppar peppar. Det har förmodligen varit ont om insekter hittills eftersom det varit så kallt, men nu är det varmare och förhoppningsvis ska maten räcka till för de tre som är kvar.

Lördag 5 juli. Minst en av föräldrarna finns alltid i närheten av holken och håller koll. Om något hotar (t.ex. att en mänska närmar sig holken) så har de ett varningsläte som ungarna genast reagerar på. De blir helt tysta och ligger och trycker tätt ihop, orörliga platt på magen. Fast här är det en som inte kan låta bli att tjuvkika.
Holkbild 2014-07-05 skydd

Söndag 6 juli. Kolla det här! Talgoxen kommer till ungarna med en matbit i näbben, men istället för att raskt proppa ner den i en gapande hals, så räcker den fram maten, turvis, till två av ungarna. Håller på så en bra stund innan den till slut släpper matbiten ifrån sig. Det ser ut som om den retas och det är säkert ett sätt att få ungarna att försöka ta fast maten med näbben. Ett steg på vägen till att de själva kan fånga sin föda. Och sen fick ungarna för första gången klara sig utan en förälder i holken över natten, de kan hålla sig varma med egna fjädrar. Vuxenlivet närmar sig.

Måndag 7 juli. Här sitter en av föräldrarna utanför holken och lockar på ungarna: Dags att komma ut!
Holkbild 2014-07-07 locka ut

En av ungarna tittar ut ur holken för första gången. Strax därefter har den flugit ut.
Holkbild 2014-07-07 unge tittar ut

Så här såg det ut inifrån – när filmsnutten börjar finns det tre ungar i holken. När den slutar finns det två.

En av de två kvarvarande ungarna gör flera försök att ta sig upp till ”dörrhålet” på holken. Lyckas inte, men vingarna tränas och i morgon går det nog bättre. Obs att en av föräldrarna tittar in en snabbis och flyger ut igen som för att uppmuntra ungen att följa med.

Det är ett väldigt tjatter och flax där uppe.
Holkbild 2014-07-07 åskådare

Tisdag 8 juli. Alla är ute! Tack och hej.
Holkbild 2014-07-08 tom

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 juli, 2014 i 145 Norra B

 

Klart som fan att vi kan

Är arbetare på t.ex. en restaurang tvungna att bära t-shirts med arbetsgivarvänlig högerpolitisk propaganda?

(Apropå denna artikel i Arbetet: ”Det är bara att ta på sig kampanjtröjan”.)

Stämmer det att eftersom arbetsgivaren leder och fördelar arbetet och kan bestämma vilka arbetskläder man ska ha, så är det bara att ta på sig tröjan och tiga still?

Tveksamt, tycker jag.

Först och främst kan man förstås fundera på om Visitas klädkampanjer är något att bry sig om. Såna kampanjer brukar ofta lägga krokben för sig själva. Kostar mer än de ger. Vem bryr sig om deras fjantiga propaganda.

Å andra sidan kanske man vill sätta stopp i tid. På nästa tröja kanske det står ”Här får du inte komma in om du ger pengar till tiggare”. Eller ”På denna restaurang tycker vi inte om facket”. Är det då fortfarande arbetsgivarens rättighet att klä ut de anställda i dessa ”arbetskläder” för att man har rätt att leda och fördela arbetet? Var går gränsen?

Vore det min arbetsplats skulle jag rent fackligt hävda att arbetsuppgiften att föra ut politisk propaganda faller utanför arbetsskyldigheten enligt kollektivavtalet. (Såvida man inte har tagit anställning som politisk plakatbärare.)

Jag skulle meddela att facket lägger tolkningsföreträde, vilket vi har rätt till enligt MBL §34: ”Uppkommer mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisation, som är bundna av samma kollektivavtal, tvist om medlems arbetsskyldighet enligt avtal, gäller organisationens mening till dess tvisten har slutligt prövats.”

Det betyder att medlemmarna behöver inte ta på sig denna tröja så länge tvisten inte är slutligt löst genom förhandling eller i domstol.

Men det kanske inte finns kollektivavtal? Jo, det gör det om företaget är med i arbetsgivarorganisationen Visita.

Men det kanske sägs vara frivilligt att ta på sig tröjan? Och det kanske finns osäkert anställda på arbetsplatsen som vet att ”frivilligt” betyder att ”visst, gör som du vill, men vi har inget jobb till dig från i morgon”?

Då vill jag hävda följande: OM de berörda arbetarna inte vill ha på sig den ”frivilliga” tröjan, så kan de snacka ihop sig och säga nej tack. Och OBS att detta gäller även om de har osäkra anställningar - under förutsättning att de snackar ihop sig. Arbetsgivaren klarar inte att byta ut hela personalen på en gång. Man måste då också hålla på ”en för alla, alla för en”. Försöker du sparka en av oss, så går vi alla, på dagen.

Men så kan man inte göra!

Jo det kan man.

Det är just det man kan. Det är inte lätt, och vi är inte vana, men vi kan.

Jag är sjukt trött på att höra att det inte GÅR att stå upp, därför att vi har osäkra anställningar. I arbetarrörelsens barndom hade ALLA osäkra anställningar, alla kunde bli sparkade utan förvarning. Alla kunde sättas i fängelse för uppvigling. Alla kunde bli skjutna i demonstrationståget.

Vi kan säga att det är svårt, men inte att det inte går.

Det är därför att vi tror att det inte går att stå upp, som arbetsgivarna är så oerhört kåta på att använda osäkra anställningar. Det är vår rädsla som är deras stora vinst, räknat i både makt och pengar.

Om vi i stället sa: Vi kan lika gärna ta fajten tillsammans, vi får ju ändå inga fasta anställningar! Varför krypa när det ändå inte ger oss fasta jobb! då skulle det viktigaste skälet till att ha folk osäkert anställda försvinna.

Sen om man vill ta den fajten om en tröja eller om andra saker, det är inte min sak att avgöra.

Det går ju också bra att råka springa in i varandras tröjor med vinglas och ketchuptallrikar.

Eller råka kräkas på dem.

Och då får man byta till de reservtröjor man har till hands, typ dessa:
visstidsupprorstrojor

Jag vill bara säga: Klart som fan att vi kan.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 4 juli, 2014 i Arbetslivet - Blandat

 

Inte arbetslös men lönlös

Jag vill gärna att du ska läsa ett brev som arbetslöse Robert Hedberg idag har skrivit till arbetsförmedlingen i sin hemkommun. ”Arbetslöse” Robert Hedberg borde det stå. För Robert är uppenbarligen inte arbetslös. Det är inte arbetsuppgifter som saknas. Det är riktig anställning och riktig lön som saknas. Så är det med mycket av den s.k. arbetslösheten.

Ett brev om sommaren 2014 i en Sveriges många kommuner. Du har redan läst eller hört många liknande berättelser förut, om du haft ögon och öron öppna. En armé av lönlösa arbetare arbetar på tiotusentals arbetsplatser och det är en av flera metoder för lönedumpning på arbetsmarknaden.

Så här skriver Robert:

Är det meningen att vi som är i fas3 ska bli de kuggar som gör att semestern fungerar inom kommunen?

Vi som är i fas3 på kommunen har körkort vilket utnyttjas friskt av kommunen för att köra timanställda och bidragsanställda. Nu i semestertider kommer vi även ta över sysslorna som fastanställd personal brukar göra för att lösa semesterproblematiken åt kommunen.

Borde inte kommunen anställa semestervikarier istället för att använda fas3?

Borde inte denna kontroll av missbruk ligga hos AF?

I stället för att ni hela tiden säger att vi ska anmäla felaktigheter fast det ibland leder till avstängning för oss själva eftersom vi anses vara besvärliga? Själv anser jag att kommunen borde anställa oss fas3′or under semestern ifall de nu ska lösa personalbristen med oss. Eller så får man inte utnyttja körkorten hos fas3′or för att lösa personalproblemen hos den anställda personalen.

Inte nog med att man gör normala arbetsuppgifter hela dagarna utan lön, nu ska man även lösa semesterproblematiken i kommunen.

Det är en sak att jag sysselsätts, och en helt annan att man blir en av kuggarna som är nödvändig för att det dagliga arbetet ska fungera utan att någon tänker anställa någon, utan de bara utnyttjar systemet för att tjäna pengar åt kommunen.

Jag kan inte tvinga kommunala anordnare att anställa personal, men AF kan se till att neka kommunerna gratisarbetare när kommunen enbart utnyttjar situationen vilket verkar vara fallet i Mellerud där jag är sysselsatt.

Eller tycker man på AF att det är rätt att vi med körkort ska agera chaufförer inom kommunal verksamhet åt anställd personal?

Själv anser jag att AF eller AME faktiskt kolla upp hur fas3′or används inom den kommunala regin, och där felaktigheter hittas kräva att kommunen anställer personerna eller med omedelbar verkan bryta samarbetet.

Så långt Robert. De frågor han ställer till AF tycker jag att vi också ska ställa till varandra som arbetare med och utan anställning, arbetskamrater, fackligt aktiva. Hur kan det här tillåtas? Att vi har mage att prata fint om kollektivavtal och lika lön för lika arbete medan detta pågår, det är skamligt. Det är dags att organisera de ”arbetslösa”.

kollektivavtal_loftet ehhh… va?

Läs gärna även Konsekvensen av ett brutet löfte här på bloggen och andra inlägg i kategorin Arbetslöshet – hur och varför (hittas i menyn till höger)

 

Efter tågstrejken – varning för klipp o klistra

oresundstag

Jag skrev min utvärdering av Öresundstågskonflikten i förväg. Det som jag skrev den 11 juni gäller fortfarande: Det krävs 2, 3, många Öresundståg för att verkligen få stopp på timmis- och visstidseländet. Nu ska jag titta närmare på uppgörelsen mellan Almega och Seko som strejken ledde fram till och resonera kring skrivningarna i avtalet. (Här kan du kolla de överenskomna avtalsändringarna som pdf.)

Kraven som ställdes av anställda på Öresundstågsbloggen, var att ingen ska sägas upp eller tvingas ner i tjänst. Alla varsel ska dras tillbaka och om Veolia har riktig arbetsbrist får de varsla igen om den.
Så blev det inte. Det står inget i avtalet om att varslen ska tas tillbaka. Men Veolias hårda linje ”vi har rätt att bestämma, facket ska inte lägga sig i hur mycket timanställningar och deltider vi har” har slagits tillbaka. Eftersom avtalet anses vara en framgång så betyder det förmodligen att facket, utifrån sin kunskap om läget före strejken, är säkra på att överenskommelsen kommer att leda rätt. Att Veolia blir tvungna att ta till sig de argument och det förslag till tidsplanering som det lokala facket haft från början.
Hur stor förändring det blir i varsel och anställningsvillkor återstår att se. Det är de anställda på Öresundståg och Kustpilen som i slutändan kan bedöma hur bra det gick.

Hur som helst var strejken – och stödet och sympatiåtgärderna – en efterlängtad reaktion och en broms i den utveckling där arbetsgivarna i åratal har kapat åt sig mer och mer makt över våra liv. Vi ska ta strid på fler ställen. Däremot ska vi vara försiktiga med att försöka klippa och klistra skrivningar från det nya Seko-Almega-avtalet över till andra arbetsplatser och branscher. Varning för det! Även om skrivningarna i avtalet är bra i förhållande till den situation som ledde till strejken, så kan de vara mindre bra, meningslösa eller rent av riskabla, tagna ur sitt sammanhang.

 

Överenskommelsen om tågtrafik driven av Veolia

(Uppdaterat 2014-07-01: Såg först nu att jag vid redigering hade tappat stycket om avsteg från kollektivavtalet. La in det igen.)

Det som står i avtalet är bland annat att antalet arvodister (timanställda) ska hållas på en så låg nivå som möjligt. Man ska gemensamt verka för att användandet av tillfälligt anställda hålls på lägsta möjliga nivå. Dessa skrivningar är ok men liknande utfästelser har gjorts i många avtal utan att det betyder något.

Det konkreta kommer här:
Deltidsanställningarna begränsas till max 5 procent av det totala antalet produktionstimmar. Arvodisterna (timanställningarna) begränsas till max 5 procent av det totala antalet produktionstimmar.
10 procent sammanlagt alltså. Enligt P O Fällman, Sekos ombudsman, innebär det på Öresundståg 16-19 årsarbetstider, vilket t.o.m. är mindre än de max 40000 timmar facket krävt från början. Det är en kraftig förbättring jämfört med nuläget.
Det står också att Veolia varje månad ska redovisa hur många produktionstimmar som utförts av arvodister. Det är en bra sak om man vill ha koll på de här grejerna.

Går procentreglerna att klippa och klistra till andra avtal? Många branscher behöver en liknande överenskommelse. Men det finns också arbetsplatser och branscher, som inte har så många timmisar/deltidare, så man måste vara försiktig med formuleringarna. Det får inte bli en frisedel för arbetsgivarna att öka andelen timmistimmar och deltidstimmar till 10% om man idag ligger lägre.

Och om du själv räknar på sådana lösningar på en annan arbetsplats, tänk på att deltidare jobbar inte heltid och vanligen inte timanställda heller. Det är liksom det som är grejen. En begränsning till 16-19 årsarbetstider innebär inte en begränsning till 16-19 fysiska personer som har timanställning eller deltidsanställning. 19 årsarbetstider motsvarar exempelvis 38 personer som jobbar halvtid.

Nu till en riskabel punkt i avtalet:
Seko åtar sig att medverka till att uppnå en effektivitet på 96-98% på arbetstidsuttaget.

Den här punkten är förstås inget som Veolia fått släppa till, utan det är vad Seko fått släppa till. För dem som är direkt berörda av det här avtalet är punkten troligen ok. Det lokala facket har nämligen redan före strejken lagt fram schemaförslag med ”hög utnyttjandegrad” dvs effektiva scheman, vilket Veolia inte velat ta till sig . Seko räknar med att kunna uppfylla kravet på effektivitet utifrån sina tidigare förslag.

Men i ett annat sammanhang, ett annat läge, en annan arbetsplats, kan det vara rakt av en given förlust om facket bundit sig för medverka till en viss effektivitetsgrad, utan att det står något om mänskliga arbetsvillkor. Fetvarning. Man måste ha tillräcklig koll och styrka om det inte ska innebära en tvångströja på facket som kan leda till allvarliga försämringar för arbetarna.

Skrivningen att avsteg kan göras från kollektivavtalet, innebär liknande risk om det tolkas som att arbetsgivaren ensidigt kan göra avsteg alt. att facket måste gå med på avsteg.

 

Ändringar i det centrala avtalet (branschavtalet för Spårtrafiken)

Nu till de ändringar i avtalet som gäller inte bara Veolia utan även övriga arbetsgivare inom spårtrafiken, som är med i arbetsgivarorganisationen Almega.

Överenskommelsen stramar upp villkoren för arvodisterna (de timanställda) och det står att branschavtalet i tillämpliga delar gäller även dem. Arvodisterna ska t.ex. få extra ersättning för förskjutet arbete på kort varsel. Det är bra att det åtminstone kostar något när företaget rycker i människors liv och planering hur som helst. Snacka om att röra om i folks redan trasiga s.k. livspussel!

Det står också att om en timmis ska få del av de rättigheter som man har efter ett års anställning (t.ex. företrädesrätt till återanställning), så ska hen ha jobbat 225 arbetsdagar. Det motsvarar antalet verkliga arbetsdagar som en fast anställd har på ett år, men innebär att det tar längre tid för en timanställd än för en fast anställd att uppnå ettårsgränsen. Om en fast anställd deltidare varit anställd i ett år så har hen förtur till nytt jobb, även om hen bara jobbat en dag i veckan. Om det är en timmis som jobbar lika mycket tar det fem år att uppnå gränsen (och man får bara räkna de senaste tre åren). Timanställningen, där man bara räknas som anställd då man är inne och jobbar, är fortfarande diskriminerad i förhållande till en sammanhängande anställning.

Så till den viktigaste punkten, som det har talats mycket om:
Timanställda ska ha en lön beräknad på genomsnittliga förtjänstläget för jämförbar grupp, oavsett anställningstid, hos arbetsgivaren. Dvs det kommer att kosta mer per timme att ha en nyanställd timmis än att ha en nyanställd på sammanhängande anställning.

Inget fel i det, bra att timmisar får högre lön och det kan i bästa fall medföra att fler får säkrare anställningar. Men det är inte på någon sätt en garanti. Det kommer fortfarande att vara mer lönsamt att pressa arbetarna så att man kan använda en ”dyr” timmis i fem timmar i stället för en billigare heltidare i åtta timmar.
Och lönsamheten i att använda osäkert anställda är i stor utsträckning indirekt, genom att människor hålls tysta, arbetarkollektivet splittras och det blir svårare både att hålla på befintliga rättigheter och att slåss för förbättringar. Företagen tjänar väldigt mycket på detta.

Det finns en parallell i bemanningsavtalet, där det anges att bemanningsanställda skall ha samma lön som de direktanställda har på arbetsplatsen. Arbetsgivarna trixar ofta med den här regeln i bemanningsavtalet, t.ex. med vilka man ska jämföra, vilka förmåner som ska räknas in etc. Det krävs rejält med facklig styrka och uppmärksamhet på golvet om man ska kunna bevaka att reglerna följs på rätt sätt.
Det är inte regeln i sig som är dålig. Den är bra. Det dåliga är om man inbillar sig att regeln alltid följs och att den räcker. När regeln för bemanningsanställdas löner kom, så trodde facken att den skulle innebära att företagens vilja att bemanningsanställa skulle minska. Men någon minskning har vi inte sett.

Observera även att det finns en lag som stadgar att visstidanställda och deltidare inte får diskrimineras i förhållande till fast anställda och heltidare. Den lagen kan användas till mycket - om det finns medvetenhet om lagen och mod att stå upp för den! Annars spelar den ingen roll. Rättigheter som människor inte känner till eller inte vågar kräva, de finns inte i praktiken.

Slutsats: Det är bra att man höjer lönen för timanställda. Men tro för all del inte att situationen med osäkra anställningar därmed har ändrats på ett avgörande sätt.

 

Klipp och klistra inte avtalet – men kopiera gärna stridsviljan

Alltså: Uppgiften framöver är inte att försöka få in de där skrivningarna i fler avtal. Uppgiften är att följa tågarbetarnas goda exempel och ta strid på många ställen. Då kan skrivningarna bli bättre. Det är det som händer på många arbetsplatser som förändrar avtal och lagar. Det var så arbetsgivarna luckrade upp anställningstryggheten, de började lokalt på tusentals arbetsplatser. Det är också så vi måste slå tillbaka. Och vi kan använda alla sorters metoder. Läs till exempel NEJ är också en strategi.

 

Vilka strejkar, var och när?

osäkrade

 

NYA MEDLARBUDET ACCEPTERAT
STRIDSÅTGÄRDERNA UPPHÖR

Uppdatering 18 juni kl 21:51: Sekos information: Strejken avblåst – missbruket av timanställningar stoppat
Almegas information: Tågstrejken avslutas: Almega accepterar medlarnas bud

Seko har alltså accepterat det nya medlarbud som lagts idag. Några timmar senare accepterade även Almega budet. Alla pågående stridsåtgärder upphör och inga sympatiåtgärder genomförs.

Informationen nedan är därmed inaktuell men skall ej glömmas.
————————

Sekos strejk har utvidgats och en rad varsel om sympatiåtgärder har lagts av andra förbund.

Jag saknade en sammanställning av vilka som strejkar, var och när, så jag gjorde en sådan, och kommer att uppdatera den om fler varsel kommer. (Hittar ni något fel så skrik).

OBS att arbetare som inte är uttagna i stridsåtgärder har rätt att stå neutrala i konflikten och att inte utföra ”smittat” arbete. Det betyder att man behöver inte (och bör absolut inte) röra vid arbetsuppgifter som skulle ha utförts av strejkande.

Läs gärna mitt tidigare inlägg om tågkonflikten: 2, 3, många Öresundståg.

Stöd och uppmuntra de arbetare som blivit uttagna i strejk och glöm föralldel inte dem som blivit uttagna i sympatiåtgärder. Bland dem kan finnas både de som ropar Äntligen! och de som muttrar: Varför just vi?
Tala om för dem redan nu att de ska vara stolta och har allt stöd! Besök och skicka hälsningar till de berörda arbetarna på olika orter i hela landet.
(Läs även: Klaga där uppe – stöd här nere)

 

Sekos strejk

2 juni: Öresundståg och Snälltåget
Sekos varsel träder i kraft den 2 juni kl. 03.00 och innebär total arbetsnedläggelse, strejk för samtliga medlemmar inom Öresundståg och Snälltåget.
Svensk Lokförareförening (SLFF) sympatistrejkar samtidigt.

17 juni: Kustpilen
Sekos varsel innebär strejk och total arbetsnedläggelse för Sekos omkring 60 medlemmar inom Kustpilen. Arbetsuppgifterna sätts också i blockad, vilket innebär att ingen annan får utföra arbete som berörs av strejken. Stridsåtgärderna träder i kraft den 17 juni klockan 04.00.

20 juni: Krösatåg och Stockholmståg KB (Pendeltågen)
Seko varslar om stridsåtgärder i form av total arbetsnedläggelse, strejk för samtliga medlemmar som arbetar inom följande företag och verksamhetsområden:
•Veolia Transport Sverige AB, Krösatåg
•Stockholmståg KB (Pendeltågstrafiken)
Stridsåtgärderna träder ikraft den 20 juni 2014 kl. 03.00 och omfattar 142 Seko-medlemmar på Krösatåg och 700 medlemmar inom Stockholmståg.

27 juni: Green Cargo Göteborg och Baneservice Skandinavia
Seko varslar om strejk från och med 27 juni kl 14.00 på godsterminaler för lastning och lossning i Göteborgsområdet och kommer innebära att godstransporterna på järnväg till och från Göteborgs hamn kraftigt begränsas. Varslet berör cirka 70 Seko-medlemmar på dels Green Cargo, Kombiterminalen Göteborg inklusive omlastningsterminalen samt arbetsområde 1722 Kville Göteborg, dels Baneservice Skandinavia AB inom avtalsområdet Spårtrafik.

Sekos samlade information om strejken finns här.

 

Varslade sympatiåtgärder

SEKO har bett om sympatiåtgärder. Sympatiåtgärderna riktar sig vanligen mot Almega (arbetsgivareförbundet som Veolia ingår i) och om möjligt inom transportsektorn/infrastruktur. De varslade sympatistrejkerna är i dagsläget små, men viktiga.

Datum anger när varslen träder i kraft, dvs när strejkerna börjar:

23 juni: Elektrikerförbundet
Svenska Elektrikerförbundet varslar från och med den 23 juni 2014 klockan 05:00
om total nedläggelse av arbete som utförs av anställda inom Installationsavtalets tillämpningsområde på Tanum Shoppingcenter, Tanumshede.

25 juni: Hotell- och Restaurang
HRF varslar om sympatiåtgårder gällande LSG Skychef i Sverige, vilket omfattar Arlanda, Centralstationerna i Göteborg, Stockholm och Malmö samt LSG Skychef Malmös anläggning i Fosie. Varslet omfattar alla anställda men endast de arbetsuppgifter som rör catering till SJ:s tåg. Varslet är en blockad av arbetsuppgifter när det gäller tillagning, leverans, ompackning och lastning av måltider och livsmedel till SJ. Åtgärderna träder ikraft den 25 juni 04.00

25 juni: Fastighets
Fastighetsanställdas förbund varslar om total arbetsnedläggelse och blockad mot allt arbete som utförs av anställda inom Serviceentreprenadavtalet vid ISS Facility Services AB på Billerud Korsnäs Gävle/Frövi AB

26 juni: IF Metall
IF Metall varslar om total arbetsnedläggelse från den 26 juni klockan 07.00 på verkstaden hos Strömma Turism & sjöfart.

26 juni: GS (Grafikerna+Skogs o trä)
Sympativarslet berör Strålfors Svenska AB och omfattar blockad mot allt arbete med Skånetrafikens biljettsystem, det s.k. Jojo kortet och produktion av SJ biljetter. Åtgärderna träder i kraft 2014-06-26, kl. 06.00.

30 juni: Kommunal
Sympativarslet omfattar dem som arbetar med storstädning på Lunds Universitetssjukhus i Lund. Konflikten träder i kraft klockan 00.00 måndag den 30 juni.

27 juni: Livs
Varslet om arbetsnedläggelse och blockad gäller allt arbete som utförs av personal som är anställda av Adecco och hyrs ut till Marabou, Mondelez International, i Upplands Väsby. Varslet träder i kraft den 27 juni klockan 05.00.

30 juni: Målareförbundet
Målareförbundet varslar om total nedläggelse av arbete som utförs av anställda inom lacksavtalets tillämpningsområde på MPA Rostskydd Måleriproduktion AB, i Västerås. Varslet träder i kraft klockan 7:00 den 30 juni 2014. Varslet berör sex arbetsställen i Västerås.

1 juli: Transport
Konfliktåtgärden träder i kraft klockan 00.00 tisdagen den 1 juli och gäller ett 20-tal anställda vid G4S som sköter biljettkontrollen på Skånetrafikens tåg i Skåne län.

1 juli: Byggnads
Varsel om strejk och blockad från 1 juli kl 06.00 på följande arbetsplatser:
Bygg: Byggmästare Englund i Kiruna, NCC Construction i Oskarshamn, Lientab i Tanumshede
VVS: Bravida Sverige i Växjö, Imtech VVS-teknik i Tanumshede
Plåt: Deje Husplåti Deje, Lillåns Bleck o Plåt i Örebro, Storfors Plåtslageri i Piteå, Winther Bygg i Örnsköldsvik

1 juli: Handels
Varslet om strejk berör samtliga lageranställda vid fryshusföretaget Bring Frigo på arbetsplatser i Helsingborg, Staffanstorp, Jordbro och Johanneshov. Konflikten bryter ut den 1 juli klockan 05.00.

1 juli: Elektrikerförbundet
Utökade sympatiåtgärder fr.o.m. 1 juli kl 05:00. Strejk inom Larm- och Säkerhetsavtalets tillämpningsområde. Stanley Security Sverige AB omfattas av arbetsnedläggelse och arbetsblockad. Affärsområdet Brand och Bank omfattas inte. SA Bevakning AB omfattas av arbetsnedläggelse och arbetsblockad.

2 juli: Pappers
Pappers varslar om blockad av nyinhyrning av personal vid samtliga enheter på Pappers område anslutna till föreningen Sveriges Skogsindustrier. Vidare tas de medlemmar i Pappers som är anställda i bemanningsföretag anslutna till Almega och som är uthyrda till företag anslutna till Sveriges Skogsindustrier ut i strejk. Arbetsplatser bl.a. SCA Lilla Edet, ABB Figeholm och Fitesa i Norrköping.
Stridsåtgärderna träder i kraft onsdagen den 2 juli klockan 06.00.

SAC-Syndikalisterna
har meddelat SEKO att deras medlemmar följer de stridsåtgärder som beslutats av SEKO och sympatiåtgärderna från andra förbund. De lägger egna varsel motsvarande varslen ovan.

 

 

2, 3, många Öresundståg

sparet

 

Veolia har lagt ett orimligt lågt bud på Öresundstågstrafiken och vunnit upphandlingen. Försöker nu ro hem det – med vinst – genom att dra ner på personal, säga upp många och erbjuda dem jobb till sämre villkor, t.ex. timanställningar och deltider. Det är en koncentrerad bild av vad som hänt och händer på hela arbetsmarknaden, även om det inte alltid sker så direkt och provokativt som i detta fall.

Hur har vi hamnat här?

Centrala förhandlingar på svensk arbetsmarknad har i många år varit ren byteshandel. I utbyte mot löneökningar har arbetsgivarna fått lättnader i anställningsskydd och arbetstidsregler. Flexibilitet som det kallas – och som betyder att chefen får mer makt över hur du ska leva ditt liv, och du själv får mindre.
Möjligheten att anställa hur många som helst på visstid (dvs som timanställda eller tidsbegränsat anställda) utan att behöva ha något särskilt skäl, togs t.ex. in i de flesta kollektivavtal innan möjligheten togs in i LAS. Hade det inte skett, så hade inte heller LAS ändrats. Alla såna förändringar börjar på arbetsplatserna.
(Anställningstryggheten är död – men var är mordplatsen?)

Samtidigt sker inom många sektorer, t.ex. tågtrafiken, upphandlingar där lägsta anbud vinner, även när det är orimligt lågt. Och skyddet för anställda vid övergång av verksamhet funkar inte, det finns för många kryphål.

Eftersom vinstintresset fortfarande är drivande, så måste de orimligt låga anbuden kompenseras av orimligt nedpressade villkor. Till slaveriets gräns. För vad är det att ha ett jobb men inte kunna försörja sig på det, att tvingas vara oavbrutet tillgänglig utan ersättning och hela tiden vara beredd på att springa när chefen kallar?

Arbetsgivarna har tjänat fetvinsten på att a) ha så kort bemanning som möjligt b) hålla arbetare så osäkra som möjligt. De har vunnit mycket mer på det än vad löneökningarna har kostat. Det är klart att det sitter hårt åt att de ska släppa ifrån sig sådant som de så smart bytt till sig. Bytt är bytt liksom. Men reaktionen kommer när människor till sist inte accepterar att de och deras dagliga liv ska vara bytesvara på detta sätt. Det är på tiden. Byteshandeln drabbar både individerna och hela samhället  – mer arbetslöshet, mer ohälsa, sämre samhällsfunktioner.

Varför strejk?

Man bör hålla hårt på de rättigheter som fortfarande finns i anställningsskyddet. Men att förlita sig på formella lagar och regler räcker inte. Arbetsdomstolen dömde häromsistens att SJ gjorde rätt då tvingade tågstädarna att söka sina egna jobb efter att städningen några år varit utlagd på en firma. AD dömde också att det inte var åldersdiskriminering när trotjänarna (och de fackligt aktiva) inte fick tillbaka sina jobb.

SEKO förlorade tvisten. Var det fel av SEKO att stämma SJ till AD? Nej det tycker jag inte. Men det är helt uppenbart att det krävs andra sorters strider. Regelverket har som sagt för många kryphål och vi står sällan starkare i Arbetsdomstolen än vi gör på arbetsplatserna.
Det har SEKO fått känna av och det kanske bidrar till att de nu tar till hårdare metoder när förhandlingar inte räcker, och arbetsgivarna blåljuger om varför de ”måste” timanställa. Men att facket verkligen tog ut sina medlemmar i strejk beror säkerligen på att de anställda på Öresundstågen själva, anonymt men öppet på Öresundstågsbloggen började diskutera och planera för vild strejk. Utan att be om lov. Strejkvarslet kom inte därför att arbetarna ställde krav på facket utan därför att det fanns ett hot/löfte om självständigt agerande, riktat mot arbetsgivaren.

Vad gör vi mer?

Det finns ett starkt stöd för tågstrejken, trots att den slår hårt, t.ex. för alla som får svårt att ta sig till jobbet. (Klaga där uppe, stöd här nere.) Men Veolia har också ett starkt stöd, ett starkt tryck på sig från alla andra arbetsgivare och Svenskt Näringsliv, att inte vika för strejken.

Jag säger som jag sa om Lagenastriden, strejken som bröt ut när företaget Lagena bytte ut direktanställningar mot bemanningsanställningar: Lagenaarbetarna tog strid när de förstod att det kommer ingen riddare på vit häst och räddar dem. Men företaget Lagena hade hela arbetsgivarsidan i ryggen och SN över sig som en hök: Vik inte! För då måste vi också vika!
Lagenaarbetarna tog modigt striden. Och efter ett tag började många betrakta Lagenakollektivet som en riddare på vit häst som skulle rädda alla andra. Att det skulle räcka. Då spelade de arbetsgivarna i händerna. För om arbetsgivarna genomför försämringar av liknande typ på 10000 arbetsplatser och arbetarna modigt tar strid på 1 av dem, men inte på de övriga 9999, då sitter arbetsgivarna fortfarande säkert, oavsett hur mycket vi hurrar för de modiga.

2, 3, många

Lagenaarbetarna vann inte sin strid, men den fick några andra arbetsgivare att ställa in sina planer på att byta anställningar mot bemanning, de var rädda för strejk. Det var en bra effekt, men kortvarig. Det behövs 2, 3, många Lagena för att verkligen få stopp på bemanningseländet.

Jag säger samma nu: Det krävs 2, 3, många Öresundståg för att verkligen få stopp på timmis- och visstidseländet. Det absolut bästa stödet till arbetarna på Öresundståg och till oss alla är att vi tar strid på fler ställen och på fler nivåer. Fler fack än SEKO behöver ta striden, i sympati med SEKO och strejken på Östersundståg, men också direkt inom sina egna branscher.

Du kan ta striden också där du är, på din nivå, på golvet. Acceptera inte att arbetskamrater går på osäkra anställningar bara för att. Snacka ihop er och säg ifrån. Se till att det inte funkar när arbetsstyrkan skärs ner, i stället för att springa benen av er för att rädda situationen. Det påverkar både fack och arbetsgivarorganisationer mer än om vi i ord ”ställer krav på facket”. Om ni t.ex. har en timmis som behövs nästan hela tiden, säg till att ni vill att hen ska bli heltidsanställd. Spelar det ingen större roll att ni säger ifrån om 1 person? Jo det gör det – när det händer på många ställen. Förstå effekten, makten i om detta börjar hända på väldigt många arbetsplatser. Spridningseffekten mellan arbetsplatserna och uppåt. Det är sånt som får tåget att vända.

Allt stöd till tågvärdar och lokförare, allt stöd till SEKO då de tar striden. Och allt stöd till de kommande 2, 3, många Öresundståg, i hela samhället, som ska slå till bromsen.

/11 juni 2014

Sammanställningen av strejker och varslade sympatiåtgärder har fått ett eget inlägg: Vilka strejkar, var och när.

 

Sjuksköterskornas kampvåg rullar vidare

Inte-under_25000

Nu på torsdag är det åter dags för sjuksköterskestudenternas vårmanifestationer, som i år, 2014, förstås går under parollen Inte under 25000. (Aktuell lista längre ner i detta inlägg!)

Jag har följt och skrivit om sjuksköterskestudenternas lönekamp sedan hösten 2011. (Alla inläggen finns i kategorin Arbetslivet – kamp i vården här på bloggen.) Det är härligt att se att kampen fortsätter, årskull för årskull, och framför allt att den pågår 365 dagar om året, vid varje tillfälle då någon tackar nej till ett jobb med för låg lön. Jag är också övertygad om att de nyexade studenternas kamp har bidragit till att kampvågor rullar vidare inom hela vårdsektorn.

De sjuksköterskor som redan är ute i arbete till för låga löner, börjar också mullra och ställa krav. Om inte förr, så reagerar de när nya arbetskamrater kommer in på högre lön, och det leder till att också de ”gamla” kräver sitt. Kollektiva uppsägningsaktioner har blivit allt vanligare. Detta är en förväntad och alldeles utmärkt konsekvens av studenternas kamp. Även andra yrkesgrupper i vården påverkas och inspireras att ställa krav och tacka nej till det som inte duger.

En annan rullande våg är den som uppstår därför att de nyexade som kommer in på olika arbetsplatser, med erfarenheten från lönekampen i ryggen, de kommer också att ha närmare till att snacka ihop sig med sina kollegor och ta strid för inte bara bättre löner utan också bättre bemanning och bättre arbetsmiljö.

Sjuksköterskekampen bekräftar en viktig sanning: Vi kan inte få något annat än det vi själva är beredda att slåss för!

Ett tips: I antologin Hopskrivet finns en lärorik berättelse ”inifrån kampen” av studenten, numera sjuksköterskan, Ulrika Blumfelds om hur det gick till när stockholmstudenterna började organisera sig, hur de använde sig av både hemliga och öppna facebokgrupper och hur de stöttade varandra för att få med så många som möjligt och kunna agera kollektivt.

Aktuella 25000-manifestationer (så långt jag vet)!

Alla genomförs torsdag den 24 april 2014 om det inte står något annat.

Göteborg: Götaplatsen kl 16.30  Facebookevent

Kalmar: Larmtorget 16:30 Facebookevent

Linköping: Gyllentorget kl 17.00  Facebookevent

Lund: Stortorget 16:30  Facebookevent

Stockholm: Södermalmstorg (Slussen) kl 17.00  Facebookevent

Umeå: Apberget OBS datum: 26/4. kl 13.30  Facebookevent

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 april, 2014 i Arbetslivet - Kamp i vården

 
 
%d bloggers like this: