RSS

Månadsarkiv: september 2011

Ett posttips

Ett tips: Följ postarbetarbloggen så får du veta vad som händer på vägen mellan avsändare och adressat!

Fler inlägg här på min blogg om brevbärarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar i menyn till höger.

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 30 september, 2011 i Arbetslivet - Postisar

 

Vad de säger och vad de menar

Apropå allt och ingenting.

Mina många år i arbetslivet har lärt mig följande:

När arbetsgivare säger om vi bara får flexiblare arbetstidsregler så kan vi anställa fler då menar de så kan vi få arbetsuppgifterna utförda på färre timmar

När arbetsgivare säger om vi bara får lättnader i anställningsskyddet så törs vi anställa fler då menar de så behöver vi ha kvar folk bara så länge de orkar göra 110%

När arbetsgivare säger om vi bara får ge  lägre ingångslöner så kan ungdomarna få jobb  då menar de så kan vi sänka lönerna generellt och få mer pengar till oss som tar vinsten.

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 29 september, 2011 i Hur det ligger till

 

Rapporter från den smutsiga branschen

”Jag jobbade länge inom den smutsiga branschen. Det var aldrig tal om scheman utan man skulle ställa upp på minuters varsel på morgonen. De hade inga problem att ringa runt 03:30 och säga åt en att åka till andra sidan stan för att tex paketera hårspray för 85kr tim”

”När jag blev uppsagd från min senaste anställning som ”ambulerande” fick jag först ett uppdrag av misstag, eftersom chefen inte visste mitt namn.”

”Jag vaknar av ringklockan på dörren. Yrvaken reser jag mig upp, undrar vad det är som händer. Klockan är sju på morgonen och någon bankar på min dörr.”

”Jag blev nekad att förlägga min föräldraledighet över veckans alla dagar med motiveringen att det var en olägenhet för företaget.”

”Vi stod upp och pillade bort prislappar från returvaror i 8 timmar idag, ett straff för dom som är kaxiga. Vår gruppledare kommer fram flera gånger, säger: ”Räta på ryggen, stå inte och häng! Dom tycker det ser så slappt ut.”

Så inleds några av inläggen på Facebooksidan Vi kallar oss (den fristående sidan, inte bemanningsföretagens). Rapporter från bemanningsanställda samlas som Anteckningar på sidan: Anteckningar / Vi kallar oss. Rekommenderas!

Rekommenderar också läsning av någonting uppmuntrande, berättelsen Bemanningskollegor i antologin Hopsnackat.
Du kan lyssna på berättelsen här och nu: Bemanningskollegor – Mp3 från ljudboksversionen av Hopsnackat. Inläsare är Leif Stålhammer.
Leif intervjuas förresten om inläsningen av Hopsnackat i det här youtube-klippet!

Fler inlägg här på bloggen om Vi kallar oss-cirkusen finns i kategorin Arbetslivet – Osäkra anställningar.

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 29 september, 2011 i Arbetslivet - Osäkra anställningar

 

Moppstopp!

I januari 2012 tar SJ tillbaka städningen av tågen i egen regi, efter att den varit utlagd på entreprenad i tolv år. (Se not). De berörda städarna får sparken. Det handlar om drygt 200 personer, de flesta med lång anställningstid.

Städarna får, om de vill, söka sina jobb igen. Men då gäller inga turordningsregler. Lönen och anställningsvillkoren, heltid/deltid – allt kan försämras. Sekos avtal ska bytas mot Fastighets, som är billigare att följa.

”– Det är inte våra gamla trotjänare. Det är det affärsdrivande verkets Statens Järnvägars gamla trotjänare. SJ AB har inget ansvar för dem. Vi är en av flera operatörer på en marknad i konkurrens och agerar utifrån det, säger Peter Blomqvist, personaldirektör på SJ.”

Fackföreningen Seko hävdar att reglerna om övergång av verksamhet ska följas – de anställda ska följa med vid övergången, med bibehållna villkor. Tvisten kan hamna i arbetsdomstolen.

Det är självklart bra och nödvändigt att facket driver den här tvisten. Men det borde också hända något mer, något mänskligt, när människor blir behandlade på det här sättet. Varför städa tågen när man själv blir behandlad som en sopa?

Jag önskar att städarna skulle lägga ner mopparna och säga: Alla eller ingen! Och få stöd från alla andra SJ-anställda.

Peter Blomqvists-citatet kommer från LO-tidningen: SJ tar tillbaka tågstädning och sparkar personalen

Artikel i Seko-tidningen: SJ vägrar ta över personal

Not: SJ bolagiserades. SJ Städ blev Trafficare, för tolv år sen. SJ sänkte betalningen för städtjänsterna med 20 procent. Visstidare och timmisar sades upp, stressen ökade, men de fast anställda fick i alla fall behålla sina jobb och villkor enligt reglerna om övertagande av verksamhet.
Några år senare kom Sodexo, vann två upphandlingar och tog över tågstädning från Trafficare. Även då följde personalen med, fick behålla sina löner och övriga villkor. Enligt reglerna om övertagande av verksamhet.

 

(Alla inlägg om detta finns under kategorin Arbetslivet – SJ i menyn till höger.)

 
1 kommentar

Skrivet av på 28 september, 2011 i Arbetslivet - SJ

 

De drabbade patienterna

Jag känner tre personer som väntar på operationer, en väntan där målet inte tycks komma närmare utan bara längre och längre bort. En av dem var på inskrivning för sin operation den 25 maj. Träffade narkosläkaren, tog ekg och allt det där. Operationen skulle bli av inom några dagar. En läkare ringde 5 juli: Tyvärr blir operationen förskjuten till efter sommaren. Den 23 september kommer nästa besked: Vi ringer 12 oktober.

På vår vårdcentral är det snarare regel än undantag att det inte funkar som det ska. Remisser skickas inte iväg, det görs felaktiga beställningar av hjälpmedel. Den som är sjuk eller handikappad måste hela tiden vara på alerten och själv kolla att det blir rätt.
På vårt stora sjukhus är det inte bättre: Också där blir remisser liggande och misstag begås, ibland allvarliga.

Orsaken? Min gissning är: underbemanning på grund av nedskärningar, samt försämrade arbetsförhållanden som gör att personal slutar och även de för få tjänsterna ibland lämnas vakanta. Kombinera detta med felprioriteringar och omorganisationer där man inte lyssnat på vårdarbetarna och där struktur och erfarenhet gått förlorad.

Det jag ser från mitt perspektiv som patient och anhörig är inte inbillning. Eländet förekommer inom alla vårdens områden, från akutmottagningen till äldeomsorgen.
Här är ett par artiklar, av många, i Kommunalarbetaren:

Kaos på akuten i Linköping
Gamla riskerar att dö ensamma

Och läs Mimmi Sandbergs rapport i Arbetaren: Med stressen ökar risken

Nu till det som jag vill ha sagt:

Vänner och bekanta som jobbar inom vården säger ofta ”vi borde ta strid på något sätt – men då drabbar det patienterna”. Men är det inte försämringarna och accepterandet som är farligast?
Hur många har inte drabbats, misskötts, skadats, dött eller ”bara” blivit dåligt omhändertagna – nog allvarligt det – på grund av nedskärningarna och åtstramningarna? Och detta pågår dag ut och dag in.
Men vårdarbetarna kan inte ta strid, för att det skulle drabba patienterna? Det är tvärtom. Det är bristen på strid som drabbar värst.

Läs gärna även dessa inlägg här på bloggen: Säg inte arbetsbrist, säg underbemanning och Vad var det vi sa?

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 27 september, 2011 i Arbetslivet - Blandat

 

En vandring i Norsborg

Idag blir det bildblogg, från gårdagens händelse: konstnärlig stadsvandring Norsborg 145. Denna vandring med historier av och med människor och miljöer i Norsborg är en del av ett större projekt inom Botkyrka Community Teater & Dans.

Communityteater bygger på berättelser om och från ett bostadsområde - det är en konstform som har sitt ursprung i Latinamerika men nu är spridd över nästan hela världen och även har börjat användas i Sverige.

Jag bor själv i Hallunda, Norsborg, sedan sju år. Dessförinnan bodde jag i 27 år i  Hagalund, ”Blue Hill”, som också är ett miljonprogramsområde (dock med en annan arkitektur - väldigt stora blå hus). Där har mina barn vuxit upp.

Utanför Norsborgs centrum strömmar Emmas minnen från barndomens lek- och gårdsliv ur spelaren. Jag försökte sen återberätta det för ett av mina (vuxna) barn, och hon sa Ja! Ja! Ja! och skrattade - kände igen allt.

Inne i Norsborgs centrum, utanför matbutiken, hörs en annan berättelse om livet i Norsborg.

Det är Razak som berättar.

Högst upp i ett av husen berättar Eddie varför han har en frisersalong i lägenhetsförrådet.

Den friserade killen vet jag inte vad han heter, men frisyren heter Sture.

Vandringen går vidare i grönskan mellan husen. Norsborg är ett mycket grönt och lummigt område fast det inte syns utifrån.

En arbetslös man tvingas ta en match med socialen…

…och blir utslagen

Adam Kanyama sitter på planket och rappar om Norsborg

En saga berättas under sagoträdet. Publiken medverkar i rollerna som gnälliga gubbar, tanter, barn och höns.

Tre flickor läser ur en bok som de diskuterat i sin läsecirkel på biblioteket i Hallunda: Boktjuven av Markus Zusak. Handlingen utspelar sig 1939 i Tyskland.

Vi vandrar förbi ett gäng glada tanter. Ingick de i projektet eller var de bara glada ändå? Vem vet.

I en gångtunnel hänger ett collage med berättelser skrivna av ungdomar från Norsborg.

Flera av vandringens medverkande/artister framför collaget.

Vandringen avslutas med mingel, cider och kakor i gångtunneln.

 
5 kommentarer

Skrivet av på 25 september, 2011 i 145 Norra B

 

Cirkus och uppror!

Apropå cirkusen kring bemanningsföretagens kampanj Vi kallar oss.

Missa inte att det finns en webbsida där du kan hitta de förslag som bemanningsföretagen inte gillar. Där kan du rösta eller lämna ett eget förslag: vi.kallaross.se
Just nu är det Vi kallar oss slavar, som har flest röster. Och det tål väl att upprepas: Det är inget fel på slavarna, bara på slaveriet.

Och så det viktigaste som gömmer sig längst in, längst ner i denna cirkus:
Vi måste organisera oss tillsammans med våra arbetskamrater. Underifrån.

Bemanningsanställda, snacka ihop er. Alla arbetare förlorar i längden på att försöka klara sig en och en. Tillsammans kan ni vägra ta skit.

Fast anställda, visstidare och bemanningsanställda, snacka ihop er. Alla arbetare förlorar i längden på att acceptera att splittras i olika grupper.

Utan vår gemensamma styrka blir det inget slavuppror.

Fler inlägg här på bloggen om Vi kallar oss-cirkusen finns i kategorin Arbetslivet – Osäkra anställningar.

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 23 september, 2011 i Arbetslivet - Osäkra anställningar

 

När facket skriver på

På regeringskansliet har äldre, sjuka och fackligt aktiva fått kicken vid nedskärningar, i strid med turordningsreglerna i LAS, Lagen om anställningsskydd. Detta har inte gjorts i strid med det lokala facket. Det lokala facket har skrivit på.

3 minuters klipp från svt play

Det här är inte ovanligt. Tvärtom. T.ex. vid de stora uppsägningarna på Volvo häromåret – cheferna fick i princip bestämma vilka som skulle få gå, utan hänsyn till turordningsreglerna. Facket skrev på.

I en tv-dokumentär om uppsägningarna på Volvo fick man se en facklig representant säga (ungefär) till ledsna och förbannade medlemmar: Ja det är illa att företaget gör så här. Det skorrade falskt. Företaget kan nämligen inte göra så om inte facket har accepterat det. Företaget kan bara be om att få göra avsteg från LAS, det är facket som säger ja eller nej till det.

Det är tillochmed så att om företaget saknar kollektivavtal och inte har ett fack att förhandla med – då kan de inte göra några avsteg alls från turordningsreglerna. Det krävs ett fack, som säger ja och skriver på, för att man ska få göra avsteg. Annars gäller lagen, punkt.

Det har blivit väldigt vanligt, att facken godkänner avvikelser från turordningsreglerna. Det har blivit så vanligt att nästa steg kan bli att turordningsreglerna i LAS försvagas eller tas bort.

Det är inte när vi håller hårt på en arbetsrättsregel, som den tas bort. Det är när vi i praktiken, på många ställen, inte håller på regeln, som följden blir att den tas bort eller ändras i avtal eller lag.

Så var det med fasta anställningar. Så är det nu på gång med turordningsreglerna. Uppluckringen börjar alltid ute på arbetsplatserna. Det är sånt man kan kalla klasskamp, oavsett vilken klass det är som ser till att få som den vill.

 

Läs även: Turordningslistan på väggen!

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 22 september, 2011 i Arbetslöshet - Hur och varför

 

Vi kallar oss…

Uppdaterad 29/9

En vän hörde av sig och var en smula irriterad på bemanningsföretagens kampanj Vi kallar oss… där man får lämna förslag på vad de som jobbar åt bemanningsföretag ska kallas. Han beskrev det som en ”äcklig kampanj från bemanningsföretagen där svinen vill byta namn på inhyrda för att få en positivare klang”. Ni får ursäkta min väns språkbruk. Han är anställd på ett bemanningsföretag.

På kampanjens hemsida vikallaross.se har jag och många andra nu lämnat in förslag - som inte kommit upp bland de alternativ man kan rösta på. (Röstningen spelar i och för sig ingen roll – trots att kampanjen heter Vi kallar oss så är det inte de bemanningsanställda som får välja mellan förslagen, utan det ska ”fyra av landets främsta språkexperter” göra.)

Förut kunde man även kommentera filmen, men den möjligheten har tagits bort.

Jag twittrade om saken, vilket ledde till följande meningsutbyte med  arbetsgivareföreningen Almega (som organiserar många av bemanningsföretagen):

FrancesTuu: Jag har föreslagit Vi kallar oss slavar, men det verkar inte ha kommit med på listan. Inte än iaf.

AlmegaAB: Är inte det lite nedvärderande mot de som jobbar inom bemanningsföretag?

FrancesTuu: Inte alls. Det är inget fel på slavarna, bara på slaveriet.

AlmegaAB: Det är tråkigt att du jämför jobb med slaveri!

FrancesTuu: Jag som jobbat i 40 år tycker tvärtom att jämförelsen var rätt skojig. Ännu skojigare blir slavupproret.

Om det blir någon fortsättning på konversationen så lovar jag rapportera!

På den här sidan finns mitt och de andra censurerade förslagen med – gå dit och rösta eller lämna ett eget förslag: Vi.kallaross.se (fristående kampanj)

På facebook:

Kampanjen hade även en facebooksida. Den försvann mycket snabbt, efter att det kommit in väldigt många förslag och synpunkter som tydligen inte uppskattades. Men kom sen upp igen. Vi kallar oss (bemanningsföretagens facebooksida)

Facebooksidan finns också i en ocensurerad version, på initiativ av bemanningsanställda och andra osäkert anställda. Om du hänger på Facebook kan du ta del av den sprudlande idérikedomen där. Vi kallar oss (fristående facebooksida)

Pressröster:
SvD 22/9: Bemanningsföretagens reklamkampanj sågas på Facebook
Dagens Arbete 21/9: Facebookkampanj om inhyrda fick stoppas
Resumé 23/9: ”Vi kallar oss”-kampanjen sågas på Facebook
GP 24/9: Ordstrid kring bemanningsföretag
Alliansfritt 26/9: Almegas pr-katastrof
Helsingborgs Dagblad 29/9: Bemannologens klagan

Fler inlägg här på bloggen om Vi kallar oss-cirkusen finns i kategorin Arbetslivet – Osäkra anställningar.

 
1 kommentar

Skrivet av på 21 september, 2011 i Arbetslivet - Osäkra anställningar

 

Klaga där uppe – stöd här nere

När en yrkesgrupp tar strid kan det ibland drabba ”allmänheten”. Tänk strejk eller annan aktion inom kommunaltrafiken eller vården eller handeln, eller som när sopgubbarna eller, just nu, brevbärarna följer regelboken och vägrar stressa.

Allmänheten kallas ofta i detta sammanhang tredje man. ”Tråkigt att detta ska drabba tredje man”, säger man. Jag tror att man ska tänka annorlunda: De som tar strid för sina intressen är förste man. Vi, allmänheten, är också förste man. För det är ju vi som också är bussförarna, vårdarbetarna, affärsbiträdena, sopgubbarna och brevbärarna. När vi tar strid om något kan effekterna drabba oss själva, men det är också i vårt eget intresse att striden tas.

Betyder det att man ska tänka: jag solidariserar mig – därför klagar jag inte på att jag blir drabbad? Nej, det tror jag är fel tänkt. Man ska klaga! Ordentligt! Men inte på de stridande, utan på de ansvariga för den situation som har pressat fram striden.

Ta t.ex. brevbärarnas pågående Jobba rätt-aktion. Om posten kommer sent, skäll inte på brevbäraren – men skäll på posten. Försök nå så högt upp i organisationen du kan med dina klagomål. Det är det bästa stödet du kan ge brevbärarna. Eller i en motsvarande situation: bussförarna, vårdarbetarna osv.

Om du är med i en organisation eller grupp som vill visa sitt stöd i en strid – glöm då inte den delen. Uppmana alla i organisationen att klaga på effekterna av striden – på rätt nivå.

Sen kan man också visa sitt stöd genom t.ex. stöduttalanden till de stridande. Då ska man tänka tvärtom mot när man klagar. Man ska nå så långt ner som möjligt, direkt till de som genomför striden. För att fortsätta att ta brevbärare som exempel: Skicka gärna stöduttalanden till deras organisation, men sätt också t.ex. en ”Heja postisar – Jobba Rätt!”-lapp på din brevlåda.

Uppdatering 2013-06-19: Inlägget ovan skrev jag den 20 september 2011, i samband med brevbärarnas ”Jobba Rätt”-kampanj. Idag den 19 juni 2013 sprids det igen, högaktuellt med anledning av bussförarstrejken som brutit ut idag, och spårstrejken som ev. bryter ut i morgon. Här finns dagens inlägg ang busstrejken: Provanställ arbetsgivarna.

 

 

Fler inlägg här på bloggen om postarbetarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar

 
 

Mera postpepp

En tidning i pdf-format om brevbärarnas Jobba Rätt-kampanj: Jobba rätt (pdf)
Mycket bra i den – t.ex. ”En rusare ångrar sig”-

Något liknande skulle behövas inom de flesta yrken och branscher! Rusare, som förr eller senare ångrar sig, finns överallt.

På måndag morgon (19/9) kommer två inslag om kampanjen i TV4:

‎08.53-09.00 Direkt: SEKO startar ett uppror bland de postanställda och uppmanar 13 000 anställda att ta de pauser de har rätt till samt att inte stressa för mycket. Lelle Modig träffar Sune Blomqvist, ordf. SEKO Posten, som berättar varför posten nu blir sen.

09.39-09.47 Direkt: SEKO startar en jobba rätt-kampanj. Lelle Modig träffar brevbäraren Monica Moström som i dag tänker ta de pauser hon har rätt till samt jobba i ett tempo ”anpassat för att klara hela arbetsdagen”.

Fler inlägg här på bloggen om postarbetarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar.

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 17 september, 2011 i Arbetslivet - Postisar

 

Brevbärare ska jobba rätt

På måndag ska 13 000 postanställda jobba utan att bryta lagar, avtal eller regler. Ingen ska springa i trappor, köra bilen upp på trottoarer eller strunta i raster.

De reglerna borde naturligtvis följas jämt, men i praktiken funkar det inte så.
När man bestämmer sig för att följa reglerna till punkt och pricka, så får det ofta en effekt som visar att den ”normala” verksamheten är uppbyggd på stress och regelbrott.
Ett bra exempel är Stockholms sopgubbar som i början av 2010 körde efter regelboken – då växte sopbergen i hela Stockholm.

Om brevbärarna lyckas sätta ner foten (= de 26 000 fötterna) tillsammans, kan det få en kraftfull effekt. Lycka till postisar!

Artikel i Efter arbetet om Jobba rätt-aktionen: Facket till strid mot jobbstressen

Fler inlägg här på bloggen om postarbetarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar.

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 17 september, 2011 i Arbetslivet - Postisar

 

Varken möjlighet eller anledning

Del 7 av berättelsen om hur vi organiserade oss som arbetslösa.

Glada bagarn från San Remo.

Livsfyran repskap den 13 september 2006 hade sagt ja till vårt förslag om att återuppväcka avdelningens Livsklubb för arbetslösa. Vi var glada. Det var en facklig framgång! Som arbetslivet ser ut är det allt fler som tvingas varva visstidsanställningar med arbetslöshet. Om engagemanget för gemensamma intressen finns med hela tiden så kan vi motverka att arbetarklassen blir alltmer försvagad på grund av det osäkra arbetslivet.

Vi förstod att ”Livstidsklubben”, för bara oss som jobbat på San Remo, trots sitt namn inte skulle leva vidare i evighet. Behovet för just oss att fortsätta träffas och hjälpa varann i situationen som arbetslösa skulle minska allteftersom folk hittade jobb, kom in i nya arbetarkollektiv, bytte fack – eller gick i pension. Men i en klubb för arbetslösa skulle våra erfarenheter komma fler till nytta. Verksamheten skulle kunna fortsätta och utvecklas av andra arbetslösa som kommer efter oss.

Brev till de arbetslösa

I mitten av oktober gjorde vi ett brevutskick till alla arbetslösa livsare i Stockholm med hjälp av Livsfyrans expedition. Vi berättade om planerna på att dra igång klubben. I brevet ingick också en inbjudan att hänga med på Livstidsklubbens träffar. De träffarna fortsatte i väntan på det formella bildandet av Arbetslösas klubb.

Ett gäng nya kompisar dök upp redan på Livstidsklubbens träff den 21 oktober. (Det var sista gången vi kunde samlas i San Remo-bageriets gamla matsal. Huset skulle sen byggas om till ett Coopvaruhus.) På mötet blev det en hel del frågor, och ilsket snack, om de försämringar av akassan som då var på gång.

Gamla och nya kamrater droppar in på fika före Livstidsklubbens möte.

Förbundsstyrelsen säger nej!

Tre dagar efter vår oktoberträff fick vi ett mail, vidarebefordrat av Livsfyran. Det innehöll ett brev från Livs förbundsstyrelse. De hade vid sitt möte den 18 oktober 2006 beslutat att avslå avdelningens hemställan om att få bilda en klubb för arbetslösa.

Det finns varken möjlighet eller anledning att bilda klubb för arbetslösa medlemmar skrev förbundsstyrelsen.

Fortsättning följer här

(Alla inlägg om detta finns i kategorin Arbetslöshet – Vi organiserar oss i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 16 september, 2011 i Arbetslöshet - Vi organiserar oss

 

Ut ur dimman

Den här artikeln skrev jag i februari 2010. Nu pratas det avtalsrörelse igen, så den får bli återanvänd. (Texten är något kortad i denna version.)

Avtalsrörelsen ändrar inte arbetslivet, den speglar det. Och det som har dominerat arbetslivet under lång tid är att arbetsgivarna aggressivt, djärvt och uthålligt har pressat på ute på arbetsplatserna, för att få som de vill och förflytta gränser. Det har haft effekt. Kamp lönar sig.

Avtalsförhandlingarna har under lika lång tid varit byteshandel. Löneökningar i utbyte mot ökad flexibilitet när det gäller lön (individuella löner), arbetstid, anställningsformer. Arbetsgivarnas rätt att visstidsanställa (i stället för fastanställa) hur många arbetare som helst, utan särskilda skäl, förhandlades t.ex. in i de flesta kollektivavtal INNAN den skrevs in i LAS.

Dimridå kring byteshandeln. Arbetsgivarna: Får vi flexiblare regler så vågar vi anställa fler! Facken: Vi gick med på det för att fler ska få jobb! Sanningen är att flexiblare arbetstider och anställningar gör att man kan få arbetsuppgifterna utförda på färre arbetstimmar totalt sett, dvs det blir färre jobb.

Nu flaggas för ytterligare försämringar ”för att de unga ska komma in”. Snacka om dimma. Sanningen är att unga och andra arbetslösa inte anställs därför att man anställer så få människor som möjligt ute på arbetsplatserna. Det är, som sagt, det man använder flexibiliteten till. Denna generella underbemanning leder också till utslagning, stress, misstag och att många arbetsuppgifter som borde utföras inte blir utförda.

Bemanningsfirmorna då och hur de används för att kringgå LAS och försvaga arbetarkollektiven?
I den frågan är det inte bara arbetsgivarpropaganda som hörs. Strejken på Lagena har rivit hål i dimman. Rädsla för fler vilda aktioner kan även ha bromsat införandet av bemanning på en del arbetsplatser. Men det är en marginell effekt. På tusentals arbetsplatser bromsas det inte alls.

Allt fler säger: Stoppa bemanningstrixandet! Men arbetsgivarna har lika stort intresse av att behålla anställningsotryggheten som vi har att få bort den. Inte ens byteshandel lockar dem längre. I år (2010) vill de helst ha både mera flexibilitet och 0 kr i löneökning! De känner sig, och ÄR, starka eftersom de har lyckats pressa tillbaka arbetarna och facken ute på arbetsplatserna. Kommer arbetsgivarna att acceptera att deras förhandlare viker sig? Inte så lätt…

Risken är att lösningen blir att försämra anställningsskyddet ytterligare, så att arbetsgivarna inte längre behöver använda bemanningsföretag för att få som de vill. Det har blivit allt vanligare att turordningsreglerna i LAS körs över med fackens godkännande. Så nu är det bäddat för att slippa reglerna generellt genom en lämplig skrivning i kollektivavtalen.

Är det meningslöst att ställa krav på våra förhandlare? Nej, situationen skulle bli ännu värre av tystnad. Men så länge arbetsgivarna bedriver klasskamp mer än vi gör det, så behöver de inte backa totalt sett. Idag genomför de dagligen saker på arbetsplatserna som de förut inte skulle vågat drömma om. Alltför sällan blir det någon direkt kollektiv aktion däremot.

Det räcker inte att skriva upprop och ”ställa krav på Wanja”, då blir det en del av dimridån. Vi behöver ned-rop. Vi måste ropa till varandra, här nere. Avtalsrörelsen i sig kan inte flytta fram vår position, det kan bara vi själva göra. Det kräver stridslust och sammanhållning och tuffa klubbar på arbetsplatserna. Det kräver att du ser dig själv och dina arbetskamrater som ett gäng som kan kämpa tillsammans, även om ni tycker olika om allt annat.

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 15 september, 2011 i Hur det ligger till

 

Stulen pension

Den skärpta utsugningen på arbetsplatserna räcker inte, kapitalet snor dessutom tillbaka den del av lönen som avsätts till pension. När vi tror att vi betalar in pengar till pension, så betalar vi i själva verket till aktiespekulation. Det är stöld. Avgå alla.

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 11 september, 2011 i Hur det ligger till

 

Styrelsen sa nej men repet sa ja

Del 6 av berättelsen om hur vi organiserade oss som arbetslösa. De tidigare delarna hittas under kategorin Arbetslös (i menyn till höger).

Vi hade lämnat in en motion, alltså ett förslag, till ”repet” – Livsfyrans representantskap – om att arbetslösas klubb skulle dras igång.

Repet bestod av valda ombud från avdelningens klubbar. Alla livsmedlemmar hade rätt att gå på repskapsmötet och att prata där och ställa förslag, men bara de valda ombuden från klubbarna hade rösträtt. (Vi arbetslösa hade alltså inga valda representanter med rösträtt.)

Det blev en het diskussion på repet den 16 september 2006. Avdelningsstyrelsen ville nämligen att motionen skulle avslås. De ville alltså inte att det skulle dras igång en livsklubb för arbetslösa medlemmar.

I stället ville avdelningsstyrelsen ha ett ”verksamhetsområde” inom avdelningen som skulle ta hand om verksamhet för arbetslösa. Men ett ”verksamhetsområde” är inte samma sak som en klubb, där medlemmarna själva engagerar sig och bestämmer vad som ska göras.

I diskussionen sa avdelningens ordförande: Men det är väl ingen idé att dra igång en klubb för arbetslösa om förbundsstyrelsen ändå säger nej. Och där avslöjades troligen den verkliga orsaken till att avdelningsstyrelsen var emot vår motion: Förbundsstyrelsen, högre upp, gillade inte idén.

Vi arbetslösa var en fjärdedel av de närvarande på repet. Och vi hade som sagt ingen rösträtt. Men det var inte bara vi som snackade för vår motion. Vi behövde faktiskt inte säga så mycket. Det var folk från flera olika klubbar som argumenterade för att vår motion skulle antas.

Argumenten för vår motion var t.ex. att det står i förbundets stadgar att de arbetslösa ska betraktas som ”aktiva medlemmar” och att det också står i stadgarna att en av avdelningens uppgifter är att ”bilda och upprätthålla klubbar”. Plus förstås att flera sa att det vore dumt att inte ta tillvara det fackliga engagemang som de arbetslösa f.d. bageriarbetarna visade.

Det blev en sluten omröstning och majoriteten röstade ja till vår motion. Beslutet blev alltså att klubben för arbetslösa skulle dras igång som vi hade föreslagit.

Fortsättning följer här

(Alla inlägg om detta finns i kategorin Arbetslöshet – Vi organiserar oss i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 11 september, 2011 i Arbetslöshet - Vi organiserar oss

 

Ockupera Saab för bövelen.

Jag har fått frågan om jag inte förstår bilarbetarnas hopp om fortsatt arbete inom Saab, när jag ”raljerar” om tömningskonkursen. Självklart förstår jag det, även personligt, eftersom jag varit med om flera nedläggningar av produktion, med åtföljande uppsägningar, i mitt eget arbetsliv. I fallet Saab handlar det dessutom om en nedläggning som drabbar en hel bygd. Desto värre att se det som jag uppfattar som en tömningskonkurs.
Jag är inte kunnig när det gäller just bilbranschen. Lars Henriksson, som har den kunnigheten i högsta grad, skriver om möjligheten att ställa om Saabs produktion för tillverkning av något annat: Rekonstruera Saab till ett framtidsföretag
Men produktionsapparaten kommer knappast att finnas kvar när Müller & co har sålt ut och sugit åt sig allt. De enda som skulle kunna hålla fast apparaten är i så fall saab-arbetarna själva. Sällan har väl tanken på en ockupation känts så välmotiverad och jordnära. Ockupera för bövelen! Ta över, mänskor i Trollhättan. Ni har inget att förlora.

Fler inlägg här på bloggen om Saab finns i kategorin Arbetslivet – Saab.

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 10 september, 2011 i Arbetslivet - Saab

 

Saab-tjat

Saab begär rekonstruktion igen. Betyder bl.a. att staten går in och betalar lönerna. Förra gången var 2009. Tjatigt. Jag tjatar väl jag också då – hänvisar till inlägget här på bloggen den 25 augusti: Tömningskonkurs av Saab?

Fler inlägg här på bloggen om Saab finns i kategorin Arbetslivet – Saab.

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 7 september, 2011 i Arbetslivet - Saab

 

Säg inte arbetsbrist, säg underbemanning

Är ni för få på ditt jobb? För få för att kunna jobba utan stress och under rimliga arbetsförhållanden? För få för att alla arbetsuppgifter som borde utföras ska bli bra utförda eller utförda över huvud taget?
Borde ni vara tio där ni är nio?

De flesta jag frågar svarar ja. Det finns undantag förstås. Några svarar att vi är så många som det behövs, allt blir gjort och vi är inte överbelastade. Å andra sidan svarar minst lika många att tio där vi är nio, det räcker inte, vi borde vara dubbelt så många som vi är.

Uppåt tio procent av ”arbetskraften” går arbetslös. Men arbetsbristen är skenbar.

De arbetslösa kan bara slåss om de jobb som erbjuds. De kan inte påverka den generella arbetslösheten. Det kan däremot de underbemannade. De skulle alla kunna vägra att vara nio där de borde vara tio. Om alla arbetande vore tio där de nu är nio, så skulle det inte finnas någon arbetslös. Tio procents arbetslöshet skulle bli noll.

Skenbart är även utbildningsbehovet. Visst, det finns förstås en massa jobb som kräver lång utbildning, där man borde vara fler. Och självklart borde det finnas omskolningsmöjligheter för dem som är utbildade till arbetsuppgifter som inte längre finns. Man kan inte kräva jobb till en tändare av gaslyktor. Men det är inte akademiska eller andra långa utbildningar som saknas generellt.

Att lågutbildade inte längre behövs är en fet lögn. Det är nämligen alla de där jobben som inte kräver en akademisk utbildning, som är allra mest underbemannade idag. Det finns tusen och åter tusen luckor i kropps- och handarbeten. Undersköterskor, lagerarbetare, brevbärare, städare, köksarbetare… Listan kan göras lång. I dessa yrken finns egentligen inte arbetsbrist, där finns sammanlagt ett enormt, otillfredställt arbetskraftsbehov. Om du inte jobbar där själv, fråga dem som gör det, fråga: Är ni för få på ditt jobb? Borde ni vara tio där ni är nio?

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 4 september, 2011 i Hur det ligger till

 

Du är inte ensam fast du är arbetslös

Del 5 av berättelsen om hur vi organiserade oss som arbetslösa.
Vi hade skickat ett förslag till Livsfyrans styrelse om att dra igång Arbetslösas klubb. Styrelsen hade bordlagt frågan. På vår träff i juli pratade vi om saken och bestämde att skicka förslaget till avdelningens representantskap så att fler i avdelningen skulle vara med och ta beslutet.

Notis i Livstecken:
————–
Repskapsmöte
Onsdag 13 september 2006 kl 18 på Livs avd 4

På det här mötet ska vår motion om Arbetslösas klubb behandlas. Häng med! Vi möts från kl 17 på ett fik i Solna Centrum.
Det är bara klubbarnas valda representanter som har rösträtt på mötet. Ingen av oss alltså. Men alla livsmedlemmar har rätt att gå på mötet och höra vad som sägs. Alla livsmedlemmar har också rätt att yttra sig och ställa förslag. Följ med du också!
————

Men vi satt inte still och väntade på hur det skulle gå i representantskapet, utan fortsatte verksamheten i Livstidsklubben under sommaren med träffar en gång i månaden och utskick av Livstecken.

En stående punkt på träffarna var att utbyta erfarenheter och tips. Det som berättades på träffarna blev ofta också notiser i Livstecken. Exempel:

—————–
Hur är det på nya jobbet?
Flera av dem som hittat nya jobb, berättar att det är underbemanning och strul. Så tycks det vara på de flesta arbetsplatser nuförtiden. Ibland finns det ingen fackklubb eller så är facket svagt o passivt. Så det blir att börja från början med att försöka snacka ihop sig med de nya arbetskamraterna.
Sånt kan vi prata om på våra träffar. Kan vara skönt att prata av sig och att rådgöra med varandra om vad man kan göra.

Kort prov
Provanställning på 3 eller 6 mån. är avskaffade av många företag, som i stället anställer på 1 mån visstid. Detta visar sig vara ganska tufft för en nyanställd. Det finns inte mycket utrymme att gör nybörjarmisstag på. Eller om man har ren otur…
Och missar man detta ”snabbprov”, hur skall man då tvätta bort en dålig merit i CV`t? I praktiken blir man svartlistad, om man inte ljuger. Visstidsanställningarna tvingar oss att ljuga eller….? /LE

Bra att veta sina rättigheter
Så här berättade en f.d. arbetskamrat: ”Jag har haft ett visstidsjobb. De betalade inte ut helgersättning för 1:a maj och KristiFlygardagen eftersom jag hade för kort anställningstid. Men det visade sig att 5 veckor är alldeles tillräckligt för helgkomp, så de fick ändra sig.”

Tillfälliga anställningar
Om du får en visstidsanställning och sen kommer till AF igen, så räkna med att AF kommer att begära arbetsgivarintyg. Så säg till arbetsgivaren att du behöver ett arbetsgivarintyg när anställningen upphör. Kan dra ut på tiden om du gör det efteråt.

Hygienkurs är en merit
Kurser i livsmedelshygien hölls både på Bagarn och på Schulstad. Om du har gått en sån kurs så ta med det i din merit-förteckning (CV). Det är ett plus när du söker jobb.
———–

I slutet av sommaren började ett gäng också att träffas på arbetsförmedlingen:

————————
Miniträffar på AF
Vi är ett gäng som bor i Botkyrka och går på arbetsförmedlingen i Hallunda.
Vi har bestämt att vi gör sällskap på AF på onsdagar kl 12. Vi kan hjälpa varandra vid datorerna, och kanske ta en fika efteråt. Häng på om du behöver hjälp med något eller bara tycker det är trevligt med sällskap!
Obs att även ni som brukar gå på någon annan arbetsförmedling, kan åka ut till Hallunda om ni vill! Man måste ju inte alltid gå på sin vanliga arbetsförmedling, om man inte ska träffa sin handläggare.
——————-

Erfarenhetsutbytet och träffarna var ett sätt för oss att säga till varandra: Du är inte ensam, fast du är arbetslös. Och inte bara säga det utan visa det också.

Fortsättning följer här

(Alla inlägg om detta finns i kategorin Arbetslöshet – Vi organiserar oss i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 3 september, 2011 i Arbetslöshet - Vi organiserar oss

 

Bangolf och strejkhälsning

Del 4 av berättelsen om organisering av arbetslösa.

De uppsagda bageriarbetarna var inte längre medlemmar i Livsklubben på San Remo i Hägersten, och Arbetslösas klubb inom Livsfyran hade inte kommit igång än.
Vi bildade därför en informell klubb.

Tre notiser i LIVSTECKEN nr 10/2006:

——————-

LIVSTIDSKLUBBEN

På mötet 17/6 bildade vi Livstidsklubben! Andra bra namnförslag var Visstidsklubben och Ledighetskommittén men det blev Livstidsklubben.

Medlemmar i denna informella klubb är helt enkelt alla de (f.d.) arbetskamrater som anmält att de vill ha fortsatt info (Livstecken) per mail eller brev. Både de som går arbetslösa, de som hittar nya jobb och de som jobbar kvar i Hägersten (brödutkörarna).

Uppgifter för Livstidsklubben är
1) att vara en fortsatt träffpunkt för erfarenhetsutbyte med mera mellan de f.d. bageriarbetarna i Hägersten. Träffar, Livstecken och hemsidan kommer att användas för denna verksamhet.
2) att dra igång Arbetslösas Livsklubb för arbetslösa livsare i Stockholmsområdet.

Vi bestämde att fortsätta med månadsträffar.
Sommarens träffar blir lördag 15 juli och lördag 19 augusti. Tid: kl 13.
Plats: Gamla lunchrummet om vi inte meddelar något annat.

Vi utsåg några frivilliga till en arbetsgrupp som ska se till att saker blir av.
Obs att alla andra också kan hjälpa till! Hör av er med tips och erfarenheter som vi kan sprida. Och vill ni ordna någon aktivitet, så gör det! Säg till i tid så vi kan informera om det i Livstecken.

MINIGOLF o FIKA!

Alla är välkomna till Tantogårdens bangolf (minigolfbana) lördagen den 1 juli kl 13!
Närmaste tunnelbane-station är Hornstull.

Familjemedlemmar är också välkomna! Ta med frugan, gubben, ungarna, barnbarnen, morsan eller brorsan o kom!

De som vill kan spela minigolf, eller bangolf som det egentligen heter. Livstidsklubben bjuder på startavgiften. Men det går också bra att bara fika o snacka.

Vår (f.d.) arbetskamrat Eva, som är elitspelare, har lovat att vara med, så den som vill ha lite instruktioner kan nog få.

HÄLSNING till upproriska

På mötet i lördags beslutade vi att skicka en uppmuntrande hälsning till de strejkande hemtjänstanställda i Hässelby/Vällingby.

De strejkar mot osäkra anställningsförhållanden och försämringar på jobbet.
Och de använder våra visstidsupprorströjor! Det är lite kul, för vi vet inte hur de har fått tag på tröjorna. Det är nog några av våra gratisutdelade tröjor som har nått dem.

——————

Arbetsmöte med Livstidsklubben:

Fortsättning följer här

(Alla inlägg om detta finns i kategorin Arbetslöshet – Vi organiserar oss i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 2 september, 2011 i Arbetslöshet - Vi organiserar oss

 

Inte bara för oss

Det här är del 3 i min berättelse om organisering av arbetslösa.
Under det halvår då vår egen verksamhet för arbetslösa (dvs för oss själva) hade pågått, så pratade vi på varje träff om hur nåt liknande skulle kunna funka som en del av den fackliga verksamheten i Livsfyran. Alltså inte bara för oss utan för alla arbetslösa Livsare i stan. Den 17 juni 2006 skickade vi ett brev som vi hoppades skulle göra avdelningsstyrelsen glad, kåt och tacksam (typ).

——————
TILL AVDELNING FYRAS STYRELSE

Dags att Livsklubben för arbetslösa inom Fyrans område kommer igång igen!

Uppgifter för en livsklubb för arbetslösa:
Ge kontinuitet i det fackliga medlemsskapet så att man inte känner sig ensam och ”facklös” då man är arbetslös. Alltså att göra det meningsfullt för arbetslösa att vara kvar i Livs.
Vara en social mötesplats där man utbyter råd och erfarenheter.
Hjälpa medlemmarna/varandra med praktiska frågor kring försäkringar, arbetsförmedling, akassefrågor o dyl. Hjälpa till med anmälan till autogiro.
Agera kollektivt gentemot arbetsförmedling och beslutsfattare på olika nivåer.
Ge riktade kunskaper till arbetslösa om deras rättigheter samt rättigheter i samband med nyanställning, tillfällig anställning, anställning vid bemanningsföretag etc.
Sprida riktad information till och mellan arbetslösa.
Samarbeta med livsare i arbete, exempelvis utifrån det faktum att arbetslöshet och underbemanning på arbetsplatserna hänger direkt ihop.
Bygga upp en löpande verksamhet som fungerar trots att både de förtroendevalda och övriga medlemmar i klubben förhoppningsvis kommer att bytas ut oftare än i en arbetsplatsklubb.
————–

Brevet innehöll också konkreta förslag till hur hur Arbetslösas klubb skulle komma igång och hur verksamheten skulle kunna läggas upp. Brevet byggde på våra erfarenheter, och på vad vi fått höra om verksamheten i den klubb för arbetslösa som tidigare varit aktiv inom Livsfyran.

Vi skickade brevet så att avdelningsstyrelsen skulle hinna behandla förslaget på sitt möte i juni. Beskedet efter det mötet blev att frågan varit uppe till diskussion men bordlagts till augusti. När jag hörde detta, fick jag en känsla av att de inte var överens i styrelsen. Fast det var nog inbillning. Att medlemmar vill vara aktivt organiserade även då de är arbetslösa, hur skulle man kunna vara oense om en så självklart bra sak?

Fortsättning följer här

(Alla inlägg om detta finns i kategorin Arbetslöshet – Vi organiserar oss i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Skrivet av på 1 september, 2011 i Arbetslöshet - Vi organiserar oss

 
 
%d bloggers like this: