Jag vill gärna tipsa om den här bloggen: Folkrörelselinjen.wordpress.com
Där finns både nya och äldre berättelser om att snacka ihop sig med sina arbetskamrater.
Ny berättelse idag: Samtidigt i Skärholmen - om brevbärare som håller rastmöten.
Du kan också hitta Hopsnackat som både ljudbok och e-bok för fri nedladdning.
Uppdaterat 2012-05-25: Ett inslag i morgonens TV4-nyheter om brevbärarnas situation samt ett inslag i ABC, SVts lokala nyheter.
Nu har det inte blitt så mycket skrivet här på ett tag. Men vi kan ses på lördag kl 13 på Slussen i Stockholm och visa solidaritet med våra postiljoner. Det har mullrat länge bland postarbetarna. (Fler inlägg om detta finns under Kategorin Arbetslivet - Postisar i menyn till höger.) Brevbärarna demonstrerar, brevbärarna har fått nog. Tänk om de en vacker dag lägger ned sina väskor…
Mera info:
Postarbetarbloggen.
Facebookevent.
”Vi tvingas dela ut tusentals brev försent i Stockholm
Tusentals brev blir varje dag liggande på Stockholms postkontor utan att delas ut. Många får sin post först sent på eftermiddagen. För lite personal och för stora distrikt gör att Postens servicenivå nått sin botten, skriver Johan Fehrman, brevbärare på Södermalm.”
Så löd rubrik och ingress till en artikel på Stockholm Debatt i Dagens Nyheter i torsdags, den 1 mars 2012.
Jag hade tänkt skriva några rader här om detta nödrop från arbetslivet, så typiskt för vår tid, och länka till Fehrmans artikel.
Men artikeln fanns inte upplagd på DN.se utan bara i papperstidningen. Mailade DN.se om detta och fick svaret ”… Jag ska meddela nätredaktionen och se till att den hamnar där”.
Men än så länge har den inte lagts upp.
Däremot finns idag, både i papperstidningen och på DN.se, postens replik på Fehrmans artikel. ”Vi jobbar hårt för att posten ska komma i tid” skriver regionchef Anders Öhlander.
Repliken finns alltså på nätet - men inte artikeln den svarar på.
Är det ett avsiktligt val av DN.se? Får postens regionchef synas, men inte brevbäraren?
Eller är det nån Jeopardy-variant, man ska läsa svaret och gissa till sig frågan?
Eller är det underbemanning och stress även på DNs nätredaktion? undras såhär på lördagsmorgon i väntan på skidskyttet.
Uppdatering kl 20:40: Nu så! Nu har Johan Fehrmans artikel lagts upp på DN.se! Vi tvingas dela ut tusentals brev försent i Stockholm
(Fler inlägg om posten finns under Kategorin Arbetslivet - Postisar i menyn till höger.)
Häromdan tipsade jag om en postarbetarblogg. Så här på söndagsmorron vill jag tipsa om bloggen Tidningsbudens Nyheter. En mycket innehållsrik sida!
Fastnade för den senaste artikeln på sidan, den om Svensk Morgondistribution i Östersund.
Citerar: ”På SMD i Östersund annonserar företaget efter skyddsombud. Trots att skyddsombuden måste väljas av arbetarna och inte får värvas av företagen.
Företaget skriver att de tänker rekrytera ett skyddsombud för tidningsbuden som skall ingå i företagets arbetsmiljökommitté”
Sorgligt på många sätt.
Det är som sagt arbetarna som ska utse sina skyddsombud.
Är det ingen som vill? Utse minst två, så kan det kännas lättare. Snacka ihop er om vad som är era viktigaste arbetsmiljöproblem så att skyddsombuden känner att de har arbetskamraterna bakom sig. Säg ifrån tillsammans när det behövs, ombudet kan inte ersätta er gemensamma styrka och vilja. Men ombudet har en hel del rättigheter och möjligheter som ni kan ha nytta av (och som kommer att försvinna om vi inte håller på dem). De har också rätt till utbildning på arbetstid.
Skyddsombuden kan i sin tur försöka hålla alla arbetskamrater informerade om allt de får veta. Även bland det man får lära sig på utbildningen, finns det saker som alla arbetare bör känna till, och som man kan berätta om vid en fika eller sätta upp på en anslagstavla.
Apropå skyddsombuden och kollektivet: Det finns en berättelse i Hopsnackat som heter Ställa bussar. Den handlar om vad de anställda på ett bussgarage gör åt sina arbetsmiljöproblem. Du kan lyssna på berättelsen direkt, här: Ställa bussar, ljudfil (mp3)
Det här blogginlägget placerar jag tillsvidare i kategorin Arbetslivet – Postisar.
Ursäkta, brevbärare och tidningsutbärare, att jag stoppar er i samma låda!
Ett tips: Följ postarbetarbloggen så får du veta vad som händer på vägen mellan avsändare och adressat!
Fler inlägg här på min blogg om brevbärarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar i menyn till höger.
När en yrkesgrupp tar strid kan det ibland drabba ”allmänheten”. Tänk strejk eller annan aktion inom kommunaltrafiken eller vården eller handeln, eller som när sopgubbarna eller, just nu, brevbärarna följer regelboken och vägrar stressa.
Allmänheten kallas ofta i detta sammanhang tredje man. ”Tråkigt att detta ska drabba tredje man”, säger man. Jag tror att man ska tänka annorlunda: De som tar strid för sina intressen är förste man. Vi, allmänheten, är också förste man. För det är ju vi som också är bussförarna, vårdarbetarna, affärsbiträdena, sopgubbarna och brevbärarna. När vi tar strid om något kan effekterna drabba oss själva, men det är också i vårt eget intresse att striden tas.
Betyder det att man ska tänka: jag solidariserar mig – därför klagar jag inte på att jag blir drabbad? Nej, det tror jag är fel tänkt. Man ska klaga! Ordentligt! Men inte på de stridande, utan på de ansvariga för den situation som har pressat fram striden.
Ta t.ex. brevbärarnas pågående Jobba rätt-aktion. Om posten kommer sent, skäll inte på brevbäraren – men skäll på posten. Försök nå så högt upp i organisationen du kan med dina klagomål. Det är det bästa stödet du kan ge brevbärarna. Eller i en motsvarande situation: bussförarna, vårdarbetarna osv.
Om du är med i en organisation eller grupp som vill visa sitt stöd i en strid – glöm då inte den delen. Uppmana alla i organisationen att klaga på effekterna av striden – på rätt nivå.
Sen kan man också visa sitt stöd genom t.ex. stöduttalanden till de stridande. Då ska man tänka tvärtom mot när man klagar. Man ska nå så långt ner som möjligt, direkt till de som genomför striden. För att fortsätta att ta brevbärare som exempel: Skicka gärna stöduttalanden till deras organisation, men sätt också t.ex. en ”Heja postisar – Jobba Rätt!”-lapp på din brevlåda.
Fler inlägg här på bloggen om postarbetarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar
En tidning i pdf-format om brevbärarnas Jobba Rätt-kampanj: Jobba rätt (pdf)
Mycket bra i den – t.ex. ”En rusare ångrar sig”-
Något liknande skulle behövas inom de flesta yrken och branscher! Rusare, som förr eller senare ångrar sig, finns överallt.
På måndag morgon (19/9) kommer två inslag om kampanjen i TV4:
08.53-09.00 Direkt: SEKO startar ett uppror bland de postanställda och uppmanar 13 000 anställda att ta de pauser de har rätt till samt att inte stressa för mycket. Lelle Modig träffar Sune Blomqvist, ordf. SEKO Posten, som berättar varför posten nu blir sen.
09.39-09.47 Direkt: SEKO startar en jobba rätt-kampanj. Lelle Modig träffar brevbäraren Monica Moström som i dag tänker ta de pauser hon har rätt till samt jobba i ett tempo ”anpassat för att klara hela arbetsdagen”.
Fler inlägg här på bloggen om postarbetarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar.
På måndag ska 13 000 postanställda jobba utan att bryta lagar, avtal eller regler. Ingen ska springa i trappor, köra bilen upp på trottoarer eller strunta i raster.
De reglerna borde naturligtvis följas jämt, men i praktiken funkar det inte så.
När man bestämmer sig för att följa reglerna till punkt och pricka, så får det ofta en effekt som visar att den ”normala” verksamheten är uppbyggd på stress och regelbrott.
Ett bra exempel är Stockholms sopgubbar som i början av 2010 körde efter regelboken – då växte sopbergen i hela Stockholm.
Om brevbärarna lyckas sätta ner foten (= de 26 000 fötterna) tillsammans, kan det få en kraftfull effekt. Lycka till postisar!
Artikel i Efter arbetet om Jobba rätt-aktionen: Facket till strid mot jobbstressen
Fler inlägg här på bloggen om postarbetarna finns i kategorin Arbetslivet – Postisar.
