RSS

Det går att stoppa hyvling

hyvel2

Hyvling pågår

Det har pågått hyvling inom handeln i flera år, i flera butikskedjor. Hyvling innebär att man minskar de anställdas veckoarbetstid. Heltidare blir deltidare, och deltidare får gå ner ytterligare i tid. Oftast är det inget som märkts utåt. Men de anställda som har fått sämre ekonomi, har märkt det.

De fackliga förhandlingarna har oftast syftat till att försöka få företagen att hyvla lite mindre. ”Om ni tittar på vårt förslag så ser ni att ni inte behöver hyvla lika många timmar”. Alla heltider försvinner, men några får lite fler timmar kvar på deltiderna.

Men fackförbundet Handels har också gått till Arbetsdomstolen flera gånger för att försöka få stopp på hyvlingarna genom att hänvisa till olika lagparagrafer. Det har inte gått så bra. Den senaste tvisten har fått uppmärksamhet på grund av en illavarslande dom i AD (Arbetsdomstolen) häromdagen.

En butik hade skurit ner på 11 anställdas veckoarbetstid. Handels hävdade att man då i praktiken sade upp de personerna, för att sedan anställa dem på nytt med lägre sysselsättningsgrad. Facket krävde skadestånd för att arbetsgivaren varken följde turordningsregler eller betalade uppsägningslöner. Men AD gav företaget rätt.

Tidningen Arbetet: Hyvling okej enligt Arbetsdomstolen

Det går att stoppa hyvling!

Men lyssna nu. Det finns butiker där hyvlingar har stoppats. Inte av arbetsdomstolen utan av hopsnackade arbetskamrater.

I en butik vägrade alla heltidsanställda att skriva på de nya anställningsavtalen. Heltidarna vägrade därför att deltidarna vägrade. Och deltidarna vägrade därför att timmisarna vägrade, trots att cheferna hotade: om ni inte skriver på måste vi sparka någon. Och timmisarna svarade: det är en smäll vi är beredda att ta, tack så mycket. De hade snackat ihop sig, och de längst bak backade upp dem längst fram. En del timanställningar försvann, men det blev inga hyvlingar.

I en annan butik fanns en nystartad klubb med aktiva medlemmar. Där plockade de fram hur butiken faktiskt sköttes, vilka som faktiskt jobbade, vilka timmar och med vad osv. Plus att de inte förhandlade utan bara sa ”Nej! Vi kommer aldrig komma överens om det här!”
Det visade sig att chefens bild var så långt från verkligheten att företaget avbröt förhandlingarna och drog tillbaka hela förslaget.

I en tredje butik hade de en utdragen strid för att få schema, med en massa möten, hopsnack och olika aktioner. Chefen gick hela tiden och hotade ”efter sommaren blir det hyvlingar”, ”det blir dyrt att följa avtalet som ni kräver, det leder till hyvlingar och neddragningar”. De anställda skrev ett gemensamt brev till butikskedjans regionchef samt drev på facket att lägga krav på att utreda arbetsmiljö på hela arbetsplatsen. Chefen fick gå och den nya nämnde aldrig något om hyvlingar. De fick andra problem sen med den nya chefen, men hyvlingarna stoppades.

I en fjärde butik var det rättså många anställda som tappat hoppet. De hade haft en klubb som runnit ut i sanden. Men nu var de på g igen, höll på att snacka ihop sig om olika saker och utsåg förtroendevalda. När chefen började snacka hyvlingar blev mullret så högt att chefen slutade snacka hyvlingar.

Jag säger inte att varje sådan strid kan vinnas eller att alla problem på en arbetsplats försvinner för att man en gång tagit strid. Men de här vanns, genom kollektivt agerande . Observera att NEJ är också en strategi. Är det fräckt? Inte fräckare än det arbetsgivarna håller på med. Men det måste sägas nej kollektivt, av alla eller nästan alla. En eller två som säger nej gör ingen skillnad.

Åt andra hållet

I en femte, nystartad butik, arbetade alla deltid redan från början. Där snackade de ihop sig och några av dem med minst timmar lyckades få upp sina tider på kontrakten.

Ävenså i en sjätte, där många hade väldigt få timmar per vecka på sina kontrakt. De lyckades få upp dem till halvtid eller 75%. De använde sig av LAS §25a, som handlar just om deltidares förtur till fler timmar. Där var de som stod längst bak, med minst timmar, som snackade ihop sig och drev på. Sen bildade de fackklubb….

Var en maktfaktor

Ta initiativet tillsammans! Var en maktfaktor på arbetsplatsen. Driv på, gå inte och gnäll bara utan snacka ihop er och försök få det bättre. Visst, det kan också leda till problem. Men det är ju inte så att försiktighet och tystnad har gjort det bättre för oss på jobben, eller hur?

Ligger det i luften att cheferna har försämringsplaner? T.ex. ett sämre schema? Sitt inte still och vänta på det. Snacka ihop er och försök pussla ihop ett bättre schema än det ni redan har, istället. Ta upp det med cheferna – helst innan de kommer med sitt försämringsförslag! och säg, nu vill vi ha bättre scheman. Har ni kollektivavtal och klubb så har ni rätt att begära förhandling om vad ni vill, i princip (MBL 10§). Men har ni inte de formella rättigheterna så finns det ändå inget som hindrar att ni ”förhandlar” med cheferna. Det viktiga är att det framgår att ni har snackat ihop er och är överens. Ta fram de stränga minerna!

Allvarligt talat

Till er som är fackligt och/eller politiskt aktiva: Ta folkrörelse på arbetsplatsen på allvar. Det spelar ingen roll vad det kallas, men arbetsplatsorganisering, med tillit till arbetarklassens styrka, är vad som krävs, på riktigt. Det är inte så att det finns något annat sätt, som är kraftfullare och att folkrörelsestrategi är något slags myspys i kanten. Överbyggnaden har inga egna fötter och kan i längden aldrig vara starkare än fotfolket.

Blogginlägg från 2011: Överbyggnaden har inga egna fötter.

När det gäller inrättningar som Arbetsdomstolen, Arbetsmiljöinspektionen etc, så ska de ska tolka lagar och regler och på det sättet mäkla mellan parter med olika intressen. Dessa samförståndsinrättningar kan aldrig ersätta vår egen kamp. Tvärtom. När vi blir svagare, så tar dessa inrättningar oftare sämre beslut. Styrkeförhållandena avspeglas i institutionerna likaväl som i t.ex. centrala förhandlingar och i lagstiftningen.

 

Skitfrågor vs unionbusting

16nov1
Strejkmöte i hamnen Foto: En fluga på väggen

”Många små skitfrågor egentligen” sa en förtroendevald om de frågor som konflikten i hamnen började med. Han menade inte att frågorna är skitfrågor för berörda medlemmar eller för fackföreningen – utan att det är frågor som i normala fall, t.ex. med tidigare ledning i AMPT-hamnen, hade lösts snabbt och enkelt mellan arbetsgivare och fack.

När semesterbeskeden lämnas först andra veckan i maj, när anställda nekas föräldraledighet i strid med lagen, då är det mycket viktiga frågor för den som drabbas. Det är frågor som en fackförening med självaktning inte kan släppa bara för att arbetsgivaren trilskas. Varför skulle man annars ha en fackförening?

När företaget hindrat Hamn4an från att informera medlemmarna om pågående förhandlingar och att ta med valda representanter från arbetsområden på möten som direkt berör deras vardag, då är det försök att slå tillbaka den fackliga styrkan. Men det slår också tillbaka på företaget. APMT verkar vara en klantig företagsledning, just för att de inte tycker sig behöva lyssna på de anställda. Flaskhalsar och problem i arbetsprocesserna har uppstått helt i onödan. Det drabbar i sin tur de företag som är beroende av hamnen.

Det märktes t.ex. när Svensk Skeppsmäklarförening skrev om konflikten. Naturligtvis gillar de inte strejken – men det är också helt uppenbart att de är irriterade sen länge på APMTs nya ledning i hamnen. GP: Hamnstrejken orsakar stor skada – tvångsmedla.

Tålamod

Utomstående intressenter som dessa vädjade redan i samband med punktstrejkerna i våras om att få en chans att bidra till att lösa konflikten. Vilket ledde till att Hamn tålmodigt under flera månader försökte förhandlingsvägen – igen.

Men APMT vägrade diskutera konstruktiva kompromissförslag, vägrade lämna ett eget förhandlingsbud, vägrade medling. Istället har de ägnat sig åt att i tysthet arbeta fram en ny arbetsmiljöorganisation, där 85% av hamnarbetarna (dvs Hamn4ans medlemmar) inte längre ska få utse skyddsombud. Detta på en arbetsplats med stora skaderisker, där Hamn4an, med sina idag ca 20 skyddsombud, under mer än 40 år har arbetat för en bättre och säkrare arbetsmiljö.

Tålamodet brast. Under förra veckan genomförde Hamn4an en rad punktstrejker i hamnen. Övertidsblockad och blockad mot nyanställningar och bemanningsanställningar inleddes veckan innan och pågår fortfarande.

Lucka i lagen?

Vad gör nu arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar? Försöker de ta APMTs ledning i örat och säga att ni märker väl att Hamn inte ger sig, nu blir det medling, basta!?

Nej, de går ut och driver som sin viktigaste fråga att Hamns möjlighet att lagligen strejka beror på en lucka i lagstiftningen. GP: Hamnstrejken avslöjar en lucka i lagen. De tycker att eftersom APMT har kollektivavtal med Transport (som är minoritetsfack i hamnen) så borde fredsplikt gälla även för Hamn.

Hamn har i åratal önskat kollektivavtal, ett trepartsavtal tillsammans med Transport – en lösning som inte är unik på svensk arbetsmarknad – och skulle i så fall också stå under fredsplikt. Men nu lämnar jag det åt sidan och tittar på vad det skulle innebära för oss alla om ”luckan i lagstiftningen” täpptes igen. Det skulle istället öppna luckan för gula fack, dvs arbetsgivarstyrda fackföreningar:

Allan ❤ Jocke

Arbetsgivare Allan tecknar ett uselt kollektivavtal med Förbundet ”Jockes fack” som består av Allans brorson och några av hans kompisar. Det skulle då innebära att ett annat fack inte får ta till stridsåtgärder mot Allan, även om de har medlemmar, kanske t.o.m. organiserar majoriteten av Allans anställda. Det skulle inte hjälpa om detta andra fack var Transport, HRF, Unionen, Metall… ”Jockes fack” står ivägen. Tycker du att det låter som en hårddragen tanke? Då vet du inte hur det ser ut på dagens arbetsmarknad. Om företagen kan spärra andra fackföreningar genom att skaffa sig gula fack, så kommer det att bli fler gula fack, punkt.

Nytt utspel

Hamn hävdar envist att konflikten går att lösa: GP: Hamnkonflikten kan lösas – om viljan finns

Medan APMT meddelar att de drar in Peter Annerbacks – ordförande i Hamn4an – betalda fackliga tid, retroaktivt(!) från 4 november. Det handlar om facklig tid som tillkom för fyra år sen på dåvarande APMT-ledningens initiativ.

Detta utspel lär inte ta kål på Hamn4an eller få dem att släppa sina helt rimliga krav. Men det säger något om vad APMT håller på med och hur de ser ser på sina anställda och deras organisation, som något man kan köra över. Jag undrar om de förstår vilka de stungit haver? Inte nog med att Hamn är en stark organisation, internationellt har hamnarbetarna ett starkt nätverk som inte brukar dra sig för sympatiåtgärder när så krävs.

Unionbusting

Något kliar i detta. Är APMTs Göteborgsledning bara ett udda, klantigt gäng som borde tas i örat? Eller är deras sätt att blåköra en del av den unionbusting-strategi som i relativ tysthet redan drivs på många andra arbetsplatser?

Som Raymond Staedel, fackligt aktiv arbetare i ett helt annan bransch, livsmedelsindustrin, uttrycker det:

”Det verkar pågå en drive understödd av LI (arbetsgivarorganisationen) med någon typ av ”unionbusting”, det har vi märkt på våra Livsklubbar. Allt ska ifrågasättas. Även sådant som vi tidigare varit överens om med företagen, vill de inte längre kännas vid. Fighten pågår lokalt hela tiden / … / vi på klubbarna ”blöder” av alla ”knivar i ryggen” som LI förser företagen med….”

Detta händer i fler branscher. Att jag tar upp livsmedelsbranchen beror på att ett par av cheferna i APMTs Göteborgs-ledning kommer därifrån. Kanske tycker de att de nu vet hur man gör och vill ta ett kliv till i unionbustingkarriären.

Ur det perspektivet är det som händer i Göteborgs hamn en avgörande strid inte bara för hamnarbetarna utan för alla arbetare och tjänstemän. En signal om att vi måste sätta ner foten, alla våra fötter, när arbetsgivarna med en blandning av nonchalans och aggressivitet försöker trycka oss tillbaka, lite till och lite till.

LYSSNA PÅ LÖRDAG

Vi kan lyssna på och stödja hamnarbetarna, de tar en strid som berör oss alla.

Nu på lördag 26/11 kommer Hamns ordförande Eskil Rönér till Stockholm och berättar om konflikten. Programpunkten heter ”Konflikten på jobbet” och äger rum kl 13.15-14.00 under Socialistiskt Forum i ABF-huset. Läs mer om det här: Konflikten på jobbet – Striden i Göteborgs hamn
Facebookevent

Följ även vad som händer på www.hamn.nu

 

Facebook: Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg

Alla mina blogginlägg om hamnkonflikten hittar du i kategorin Arbetslivet – Hamn.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 november, 2016 i Arbetslivet - Hamn

 

Strejk och chickenrace i hamnen

15nov2
Uppdatering 15 nov: Strejkvakt vid Port 4, Indiska Oceanen 11 i Göteborgs hamn

15 nov: Intervjuer i P4 Göteborg med APMTs VD samt Hamn4ans ordförande: Hamnarbetarförbundet har gått i strejk

14 nov: Konflikten i Göteborgs hamn, som jag skrev om häromveckan i Striden återupptas i Göteborgs hamn, har inte lösts, trots många förhandlingsförsök. Nu går hamnarbetarna ut i strejk. De varslade punktstrejkerna utlöses i morgon tisdag.

Tisdag den 15 november kl. 14:00-18:00
Tisdag den 15 november kl. 22:00-03:00
Onsdag den 16 november kl. 06:00-09:00
Onsdag den 16 november kl. 14:00-18:00
Onsdag den 16 november kl. 22:00-03:00
Torsdag den 17 november kl. 09:00-11:00
Torsdag den 17 november kl. 15:00-18:00
Fredag den 18 november kl. 09:00-11:00

Under perioden är det också blockad i andra svenska hamnar mot att befatta sig med gods som omdirigeras på grund av konflikten.

Det ligger många problem och mycken irritation bakom den aktuella situationen i hamnen. En lång rad störningar och flaskhalsar har uppstått på grund av dåliga beslut från ledningen. APMT-cheferna tror sig ändå om att veta bäst och att de inte behöver lyssna på hamnarbetarna. ”Vi kan lösa skiten men de lyssnar inte utan kör bara över oss, smutskastar och försämrar” sa en av de äldre.

En allvarlig del av konflikten är att APMT-ledningen inte vill respektera Hamns skyddsorganisation med ca 20 valda skyddsombud. Förmodligen en mycket mer kunnig, erfaren och riskmedveten samling än företagsledningen. Plötsligt, efter 4 decennier, utestängs de från att verka för en bra arbetsmiljö.

APMT i Göteborg är en del av ett internationellt företag, som orsakat problem och konflikter även i andra hamnar i andra länder. Förra året tillsatte de en ny ledning i Göteborgs hamn, som har drivit en antifacklig personalpolitik. De utgår från att de inte behöver respektera lagar, avtal, överenskommelser och praxis i hamnen. Det ledde till att tjänstemännens fackliga organisation Unionen la ner sin lokala klubb. Kanske det gav APMT-ledningen blodad tand. Nu har de också fått Transport, som har förhandlat tillsammans med Hamn i de aktuella sakfrågorna, att vika sig och till och med ställa sig emot Hamn under pågående strid.

I Göteborgs hamn är Hamn4an majoritetsfack och organiserar 85% av arbetarna. Minoritetsfacket är en lokal avdelning av Transport. Situationen med fackföreningarna i hamnen är ovanlig, men den är ett faktum sedan mer än 40 år. Under årens lopp har det ofta varit ett bra lokalt samarbete mellan Hamn4an och Transport. Det har bidragit till bra uppgörelser för arbetarna i hamnen. /Läs t.ex. Hamnarbetarna blev synade – hade bra kort från 2012/  Att Transport nu ställer sig på arbetsgivarens sida mot Hamnarbetarförbundet lär inte gynna någon, utom just arbetsgivaren.

APMT-ledningen har inte varit intresserade av konstruktiva kompromissförslag. De har inte ens lämnat något förhandlingsbud. Kanske tror de att även Hamn ska ge vika i sista stund. Det är ett chickenrace.

”Vi behöver en gång för alla få ett slut på de konflikter som påverkat driften i hamnen sedan 30 år” säger APMT i ett pressmeddelande. Vad de förmodligen menar är ”Vi behöver en gång för alla få slut på det besvärliga inflytande som hamnarbetarna haft över sina arbetsvillkor sedan 30 år”. Förresten borde det stå 44 år, muttrade en tyken hamnarbetare.

Så här står det på Hamnarbetareförbundets hemsida:

”Grundvalen i Hamnarbetarförbundet är medlemmarnas bestämmanderätt; alla viktiga beslut om avtal och konflikter fattas av berörda medlemmar och alla funktionärer väljs för begränsade mandatperioder av medlemmarna i öppna och demokratiska val.

Förbundets avdelningar är självständiga enheter i vilka medlemmarna bestämmer över sina egna angelägenheter.

I Hamnarbetarförbundet samsas facklig tradition med förnyelse på ett sätt som endast är möjligt i en organisation som enbart består av sina medlemmar och som bygger på medlemmarnas engagemang och delaktighet.”

Det säger något.

Information om konflikten hittar du på www.hamn.nu

Facebook: Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg

hamnfyran_arvet_imgg573
Bild från en tidigare konflikt i hamnen (2009), då olika åldersgrupper i hamnen turades om att strejka, för att visa vad som skulle hända om bemanningen drogs ner. Ett ovanligt upplägg. Här är det de yngsta arbetarna som tar sitt strejkpass. Striden var seg och hård men blev framgångsrik.
 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 november, 2016 i Arbetslivet - Hamn

 

Striden återupptas i Göteborgs hamn

Svenska Hamnarbetarförbundet, som organiserar 85% av hamnarbetarna i Göteborgs hamn, återupptar stridsåtgärderna från i våras, med nya arbetsnedläggelser, nyanställningsblockad och övertidsblockad i containerhamnen APMT (APM Terminals) från och med den 8:e november.

APMT tror sig tydligen om att kunna göra sig av med hamnarbetarnas rättigheter och vinna över deras fackförening, men så ska det inte bli. Stöd hamnarbetarna!

hamn-2016-3-gp
Artikel i GP från konflikten i våras: Hamnstrejken i Göteborg slår hårt mot Volvo

Vad kräver hamnarbetarna?

Garantera fackliga fri- och rättigheter
Hamnarbetarförbundet kräver skriftliga garantier om att de fackliga organisationernas medlemmar framledes fritt ska kunna utse förhandlingsdelegationer och att valda representanter tillåts informera berörda medlemmar om pågående förhandlingar. Inga fler sanktioner mot fackliga företrädare eller angrepp på fackföreningarnas interndemokrati.

Respektera rätten till våra jobb
Hamnarbetarförbundet kräver ett omedelbart stopp på företagets godtyckliga delegering av hamnarbetar- och båtsmannajobb, som hantering av kylcontainrar eller förtöjning av fartyg, till andra yrkesgrupper och avtalsområden.

Respektera ingångna överenskommelser
Hamnarbetarförbundet kräver att de hamnarbetare som utlovats kompensation då de arbetade extraskift vid den senaste schemaomläggningen omedelbart får betalt.

Sluta utnyttja sjuka och äldre blixtanställda för att utpressa hamnarbetarkollektivet
Hamnarbetarförbundet kräver att vår 60-årige medlem, i enlighet med tidigare utfästelser från företaget, omedelbart utbildas för fysiskt lättare arbetsuppgifter. Alla cyniska motkrav på fredsplikt utan kollektivavtal eller försämrade arbetsvillkor för hamnarbetarkollektivet måste upphöra.

Återupprätta det systematiska arbetsmiljöarbetet
Hamnarbetarförbundet kräver skriftliga garantier om att fackföreningens valda skyddsombud framledes kallas till alla riskanalyser och haveriutredningar som inbegriper arbetarkollektivet.

Följ lagar och avtal gällande semester, föräldraledighet och ansökningar om kompledighet
Hamnarbetarförbundet kräver skriftliga garantier om att APMT framledes kommer att hålla sig till gällande tidsgränser och regler i Semesterlagen, Föräldraledighetslagen samt det lokala kollektivavtalet avseende tidbanksavtalet. Den stress som åsamkats hamnarbetarfamiljer det senaste halvåret till följd av försenade besked och lagstridiga avslagsbeslut är oacceptabel.

Vad har hänt?

Under förra året införde den då nytillträdda APMT-ledningen en antifacklig personalpolitik. Svensk lag, arbetsmiljöregler, kollektivavtal och andra överenskommelser åsidosattes. Både tjänstemän och hamnarbetare angreps. Tjänstemännens fackliga organisation Unionen la ner sin klubb i hamnen. En sorglig ”lösning”.

Hamnarbetarna valde att ta konflikten. De genomförde fyra dygnslånga strejker i april och maj 2016. Strejkerna ledde som väntat till stora problem för hamnens kunder som Volvo, H&M och SKF. Fackföreningen ombads av ”utomstående hamnintressenter” som trodde sig kunna bidra till en lösning av konflikten, att frysa kommande konfliktvarsel. De accepterade för att ge utrymme åt nya förhandlingar utan överhängande strejkhot.

Men APMT:s ledning tog inte chansen utan har förblivit helt avvisande till varje form av konstruktiv kompromisslösning och har istället trappat upp med ytterligare provokationer. De har även vägrat medling från den nationella arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar. Kort sagt: De tror sig om att kunna göra sig av med hamnarbetarnas rättigheter och vinna över deras fackförening.

Därför har Göteborgs hamnarbetare vid medlemsmöte den 27:e oktober 2016 enhälligt beslutat att återuppta konflikten. Förutom de lokala stridsåtgärderna i hamnen förbereder Svenska Hamnarbetarförbundet en landsomfattande blockad mot omdirigerat gods samt ber om internationella sympatiaktioner i andra hamnar mot ägarkoncernen Maersk Group.

Fakta hämtade från Hamnarbetarförbundets sida www.hamn.nu

Mera info därifrån:

Utförlig information om APMT-konflikten

Kortare utskriftsklart flygblad om APMT-konflikten (pdf)

Jag skrev på bloggen i våras: Gärna ett fack, bara det inte är starkt

ÅTERUPPVÄCKT FACEBOOKGRUPP: Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg

 
1 kommentar

Publicerat av på 4 november, 2016 i Arbetslivet - Hamn

 

Jag lever

Kära bloggläsare.

Jag lever och har inte slutat berätta och analysera. Men senaste halvåret (nästan) har det blivit så att jag bara har skrivit på facebook. Det är så enkelt gjort. Å andra sidan blir det också mer flyktigt. Gamla inlägg på bloggen är det rätt lätt att hitta och länka till igen. Samt att i förekommande fall säga vadvardetjagsa – vilket går att säga rätt ofta eftersom saker och ting i arbetslivet/samhällslivet har en tendens att i grunden vara desamma. Gamla facebookinlägg däremot är det krångligare att leta fram.

Jag ska försöka börja skriva här igen. Också.

Till dess, tips om ett blogginlägg som känns aktuellt på nytt: Vår rätt att vara varandra. Ur mitt klassperspektiv om en debatt som sen dess har gått hela vägen runt:

Och förresten – om du inte har läst de fyra delarna av antologiserien Folkrörelse på arbetsplatsen, gör det. Vi måste tala om klass? Här är det klassen som talar.

Ett till tips. Åter larmas om höga sjuktal, ofta återkommer oro över hur kraftigt sjuktalen har höjts sedan 2010. Därför vill jag påminna om att siffrorna för 2010 var falskt låga: Elsas 365 sjukpenningdagar och försäkringskassans statistik

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 oktober, 2016 i Allmänt

 

Gärna ett fack – bara det inte är starkt

Hamnen 2016-1Hamnfyrans medlemmar i APM-terminalen i Göteborgs hamn har genomfört två dygnslånga strejker den 26:e och den 28:e april. Eftersom konflikten kvarstår har Hamn4an varslat om två nya punktstrejker den 17:e respektive 24:e maj.

Vad handlar konflikten om? Hamnföretaget APM har i strid med lagar o avtal dragit ut på information ang semesterutläggning – en fråga som efter de genomförda strejkerna tycks ha lösts – och genomfört smygförändringar som retat upp hamnarbetarna. Och kanske mest oacceptabelt: APM vill styra över Hamnfyrans interna arbetssätt och hur de lägger upp sitt förhandlingsarbete. De vill lägga sig i sådant som hur många personer, och vilka, som Hamnfyran skickar till förhandlingar, sätta stopp för att förhandlarna informerar medlemmarna etc. /Se länkar sist i inlägget/

Inga jämförelser i övrigt, men jag kan inte låta bli att påminna mig om hur stämningen blev vid förhandlingsbordet när Livsklubben på min gamla arbetsplats Stockholmsbagarn började använda nya (och nygamla) metoder. Det var sånt som vi långt senare började kalla folkrörelselinjen men som till att börja med helt enkelt var försök att bli en starkare och för medlemmarna användbar fackklubb.

Företagsledningen hade varit van vid att kunna kalla in klubben, oftast bara klubbordföranden, och framföra vad de ville. Det kanske blev diskussion bakom stängda dörrar, kanske klubbrepresentanten ryckte lite i kopplet, och sen kom man överens. Då var det klubbstyrelsens uppgift att gå ut och ”förankra” beslutet hos medlemmarna – oavsett om det var något bra eller något dåligt för dem.

Vi började anpassa förhandlingsdelegation efter behov, började ta med berörda medlemmar, folk som visste hur det verkligen fungerade i olika sakfrågor, folk som var berörda av schemaändringar etc. Representanter för olika avdelningar/yrkesgrupper utsågs av dem själva, ofta turades man om att delta tillsammans med de vana förhandlarna från klubbstyrelsen.

Vi begärde förhandling i frågor där vi ville ha igenom förbättringar, gick inte bara och väntade på försämringsförslag att protestera mot.

Vi ajournerade förhandlingar för att gå tillbaka och diskutera med medlemmarna när någon ny situation uppstått. Medlemmarna skulle diskutera läget och bedöma om vi skulle backa, kompromissa, stå på oss, ta strid… Och cheferna ba: Ni kan väl inte gå ut och informera era medlemmar under PÅGÅENDE FÖRHANDLING!

Samtidigt var det ju självklart för dem att om vi kom med t.ex. ett nytt förslag, så skulle de kunna koppla tillbaka till sina högre chefer för att diskutera saken. Och då var det ingen som sa: Men ni kan väl inte gå ut och informera högre chefer under PÅGÅENDE FÖRHANDLING???

Det ansågs självklart att det kunde de. Och vi tyckte det var lika självklart att vi skulle kunna gå till vår högre instans – medlemmarna. Likaså att ett avtal inte var överenskommet förrän medlemmarna sagt sitt i en omröstning. Har ni inte mandat? frågade cheferna. Jo, vi har mandat att tillfråga våra medlemmar om den här överenskommelsen är ok. Och det är för övrigt inte er sak.

I korthet kan man väl säga att vi började förutsätta att vid förhandlingsbordet skulle vi vara en självständig motpart, representerande ett beslutande kollektiv, inte en hund i ledband.

Helt rimliga saker kan man tycka. Men vad det egentligen handlade om, och som gav oro i magen hos cheferna, var att vi genom dessa helt rimliga metoder blev starka, och därför blev det en del motstånd från företagets sida. Men de vande sig och anpassade sig. ”Ja det här måste väl ni gå ut till era medlemmar med – kan vi ses igen på torsdag” – blev en vanlig replik från chefernas sida. Därmed inte sagt att det inte blev konflikter, det blev det, men inte ofta om våra interna sätt att sköta det fackliga.

Inga jämförelser i övrigt som sagt. I vårt fall handlade det om förnyade fackliga metoder, som satte myror i huvudet på förvånade chefer. I hamnen handlar det tvärtom om en fackförening med långvarig tradition av medlemsdemokrati jämt och stridsberedskap när det behövs – och relativt nya chefer som inte vill finna sig i sakernas tillstånd.

Sådana chefer är inte unika. En hel del företag är i dagens läge bortskämda med inga eller relativt svaga fackliga motparter, som de kan behandla som underställda även vid förhandlingsbordet. Och andra företag snyftar: Varför ska just VI ha en så besvärlig (läs stark) motpart.

Vi vill gärna ha en fackligt motpart! enligt arbetsmarknadens regler! försäkrar de flesta chefer. Men vad de inte vill ha om de kan slippa, är en stark facklig motpart och allra minst en folkrörelse på arbetsplatsen. Låt dem inte slippa. Stå på er hamnfyran.

Hamnen 2016 -2

2016-04-28 Uttalande från Hamn4an avseende konflikten på APM Terminals i Göteborg

2016-05-08 Öppet brev till hamnintressenter inför vecka 19

UPPDATERING 2016-05-17: Pressmeddelande från Hamn4an: Strejk på APM Terminals i Göteborg idag
Jag förutsätter att alla som snyftat till Yarden (boken och filmen som utspelas i en annan svensk hamn) nu ger sitt fulla stöd till kämpande hamnarbetare!

 

Taxiförarnas uppror

20160428_100202-1

Uppdatering 22 juni:

Filmen Taxiklubben som jag skrivit om längre ner i inlägget, skulle visas på Svt, som också sponsrat filmen. Men de har tydligen fått kalla fötter. Därför har nu Aftonbladet ryckt in och man kan se filmen gratis på ABs webb under innevarande vecka, alltså t.o.m. söndag 26 juni. Taxiklubben på Aftonbladet (öppnas i nytt fönster/flik)..

Missnöjesaktioner

Taxichaufförer i Stockholm har i år vid flera tillfällen kört i kortege genom stan för att protestera mot orimliga arbetsvillkor. De berättar om hur de arbetar 12-13 timmar om dagen 6-7 dagar i veckan för att få en rimlig inkomst. Förutom de synliga kortegerna pågår också andra missnöjesyttringar – många sätter bilen på ”paus” när protesterna pågår eller vid andra överenskomna tider, vägrar köra helt enkelt. Detta är något som minskar inkomsterna för taxibolagen – men också för chaufförerna själva, precis som det brukar vara vid en strejk. Någon olovlig strejk är det dock inte fråga om i detta fall. Dels eftersom de berörda förarna inte arbetar under kollektivavtal, dels för att de faktiskt bestämmer själva när de ska köra, även om de kan få problem om de nekar körningar. Själva föredrar de att säga ”missnöjesaktion”.

Hur som helst – de protesterande har insett att det räcker inte att stå vid stolpen och gnälla. De kan inte få något annat än vad de är beredda att kämpa för. Och det räcker inte heller med en enstaka aktion. Det krävs upprepning och kanske upptrappning.

Aktion 17 maj 2016

 

Det här är kallelsen till nästa aktion, den 17 maj. Till skillnad från de tidigare kortegerna genom stan kommer chaufförer nu att samlas vid Landstingshuset på Hantverkargatan 45 i Stockholm. Där finns inte så mycket plats att stå med bilar, så de kommer att samåka från Bromma. De har valt att samlas vid Landstingshuset för att landstingsfullmäktige ska ha möte och vänsterpartiet kommer att lämna in en motion om att riva upp avtalet med Taxi 020 och Kurir om färdtjänst i Stockholms län.

Färdtjänstkunder och andra som stöder taxiförarnas kamp för rimliga villkor är välkomna att sluta upp. Kom kl 11.30 till baksidan av Landstingshuset, där politikerna går och ut och in.

För färdjänstkunderna kan det förstås bli ett problem att ta sig dit! Men du som åker färdtjänst, tala gärna med någon chaufför i förväg om att bli upphämtad!

Alla kan också stödja taxichaufförernas kamp genom att skriva på denna namninsamling: RIV UPP SLAVAVTALET I FÄRDTJÄNSTEN!

Taxiklubben

Initiativen till aktionerna kommer från föreningen Taxiklubben, som samlar både anställda förare och åkare, f-skattarna. (Mer om detta längre ner.) Avsikten är att vara en samlingspunkt i kampen för gemensamma intressen. Kraven är kollektivavtal, förbättrade arbetsvillkor och specifikt att avtalen mellan Stockholms Läns Landsting och Taxi 020 och Kurir, med dumpad ersättning för färdtjänstkörningar, ska rivas upp.

Taxiklubben är inte en konkurrerande organisation till Transport, som endast organiserar anställda chaufförer. Taxiklubben uppmanar de anställda chaufförerna att också organisera sig fackligt i Transport.

Jag har varit med på några möten med aktiva i Taxiklubben och är imponerad av engagemanget och envisheten och framgångarna hos ett gäng som ofta är trötta efter långa arbetspass och som inte är särskilt organisationsvana men kan sin bransch. Framför allt är de ense om att de inte längre ska vara tysta och att de måste mobilisera sina kollegor. Det är inte alltid lätt att mobilisera ett utspritt kollektiv med olika erfarenheter och åsikter om vad som är bäst att göra och om det är idé att göra något. Det blir bergochdalbana – men det går framåt.

Styrkeförhållandena förändras när förarna börjar agera kollektivt. Det har varit vanligt att chaufförer kallats upp till bolagen för att bli uppläxade, man hotar att klippa deras leg etc. Taxiklubben uppmanar kollegorna att aldrig gå ensamma upp för att bli uppläxade eller hotade, och sådana trakasserier har minskat. Men bolagen försöker förstås behålla greppet på andra sätt – de kallar nu större grupper till ”kurser”.

20160428_100608

Yasser, en av aktivisterna i taxiklubben, talar här till kollegorna på Älvsjömässans parkering vid förra aktionen den 28 april  – Jag vet att ni inte har mycket tid för era familjer, säger han. – Man får välja, betala räkningarna eller vara med sina barn. Är vi tysta så accepterar vi hur det är. Om vi talar turkiska eller arabiska eller svenska, det är samma sak, det uttrycket finns på alla språk: Är vi tysta så accepterar vi.

 

Färdtjänsten

I Stockholm är det bolagen 020 och Kurir, som genom att lägga skamligt låga bud har fått uppdraget att köra färdtjänst vid senaste upphandlingen. Stockholms Läns Landsting (som styrs av allianspartierna) har utan att tveka antagit skambuden, som inte ger utrymme för kollektivavtal och rimliga arbetsvillkor för taxiförarna. Sedan 2011 har en tredjedel av ersättningen försvunnit. Ersättning för färdtjänstkörning var 2011 12,8 kr per km. 2016 är den 8,2 kr per km.

När taxin kör ”vanliga” taxikunder ger det i snitt 11 kr per km till dagskassan. Skoltaxikörningar ger 9 kr per km. Färdtjänstkörningar ger alltså 8,2 kr per km. De kunder som kräver mest omsorg och som det tar längst tid att ta hand om, hjälpa in och ut ur bilen etc, är alltså de som ger minst betalt, samtidigt som landstinget ställer hårda krav på tidspassning. När färdtjänsten fungerar bra kan bolagen få bonus, extrapengar, som tydligen alltid stannar i deras kassa. Medan däremot när det handlar om avdrag, för att tider inte har hållits eller kunder har klagat, dras de pengarna från åkaren.

Det är inte konstigt att förarna inte vill köra färdtjänst och det är inte konstigt att färdtjänstkunder kan känna sig ovälkomna, även om de flesta förare är noga med att inte låta konflikten gå ut över resenärerna. Taxichaufförer och färdtjänstkunder har gemensamma intressen! Både förarna och de som är beroende av färdtjänst måste få rimliga villkor.

Bolag – åkare – anställda förare

Det är inte något enkelt förhållande mellan bolag och anställda i taxibranchen. Till bolagen som har växlar ansluter sig åkare, som i sin tur kan ha anställda förare – men oftast inte har det.

Åkaren är i de allra flesta fall en ensam person som har en bil och en f-skattsedel. Hen får till att börja med betala för att ansluta sig till växeln, för att bilen ska få Taxi 020s gula färg, taxameter, alkokås etc. Inkomsten för reklamen på bilen går till 020. Ca 10000 per månad och bil går till 020 – även om bilen är trasig och står på verkstad. Av dagskassan går 3,6% till 020. Moms ska betalas och av det som blir kvar av dagskassan ska åkaren betala allt kring bilen, drivmedel, försäkringar, avgifter för att stå t.ex. vid centralstation eller Arlanda, sociala avgifter, inkomstskatt etc. En del åkare anställer i sin tur förare, t.ex. för att bilen ska kunna gå dygnet runt. Det finns stora åkare som har flera bilar och flera anställda förare, men de flesta åkarna är ensamma eller har en-två anställda.

Det finns en överetablering. Arbetsförmedlingen har länge använt att betala utbildning till taxiförare som en av sina åtgärder, fast det absolut inte är något bristyrke. Det blir färre arbetslösa på pappret. Men om man inte kan klara sig på en normal arbetstid – är det då ett ”riktigt jobb”?

Bolagen å sin sida får in pengar för varje bil. även om den står still, och de bryr sig inte om att taxichaufförerna får konkurrera om de underbetalda körningarna.

Kollektivavtal

Såna skambud som 020 och Kurir har lagt för att få färdtjänstkörningarna, kan t.ex. Taxi Stockholm, som har kollektivavtal, inte lägga. Samtidigt ska sägas att det gällande kollektivavtalet inte är särskilt bra. Även chaufförer som kör för Taxi Stockholm kan ha alldeles för långa arbetsdagar och arbetsveckor – garantidelen av lönen är låg. Så det räcker inte med kollektivavtal, det måste bli bättre också. För det krävs i sin tur att fler förare organiserar sig fackligt men också att det blir fortsatta aktioner för bättre villkor.

Filmen Taxiklubben

Taxiklubben_film

Denna film rekommenderas varmt! Filmen följer taxichauffören Allonias, initiativtagaren till Taxiklubben, vars envisa och ganska ensamma kamp kostar honom både jobb och familjerelationer. Men sedan filmen spelades in har mycket hänt – fröna har grott.

Filmen visas i Jordbro Kulturhus imorgon onsdag 11 maj kl 19 och har officiell premiär på Zita nu på fredag 13 maj kl 20. För info om om fler visningar i Stockholm och andra städer: Facebookevent

Mer att läsa

Mikael Nyberg: En slavkedja runt halsen

Arbetaren: Taxiresans pris

Arbetet Taxichaufförens kamp ger hopp (om filmen Taxiklubben)

 

 

 
1 kommentar

Publicerat av på 10 maj, 2016 i Arbetslivet - Taxi

 
 
%d bloggare gillar detta: