RSS

Dom som kämpar har det alltid för bra

Jag ska börja med att citera mig själv från facebook 14 juli 2017:

Det finns tydligen arbetargrupper som har det alldeles för bra, och därför ska acceptera försämringar. Som sopgubbar, de ska acceptera sänkt lön och höjd arbetsbelastning. för att de som inte lyfter en säck redan har bestämt hur mycket de ska ha i vinst.

Som hamnarbetare, de ska acceptera att inte längre få företrädas av sin fackförening och att inte längre ha fast jobb. Vadå – kräva att ha en riktig anställning, när så många andra har osäkra jobb?

Hör ni hur det låter?

Jag vill påminna om att det där gnölet om folk som har det alldeles för bra, det hörs inte bara om ”manliga högavlönade arbetargrupper”. När sjuksköterskorna på barnintensiven i Lund sa upp sig kollektivt inför en försämring (se berättelsen Sitt ner i båten i antologin Slutsnackat) , då spred landstingspolitiker lögner om vad de tjänade. De gick ut med siffror som kanske kunde stämma ifall sjuksköterskorna alltid jobbat nästan dygnet runt och det vore julhelger varje månad.

Lögner sprids och avundsjuka underblåses, inte mot dem som har det ”för bra”, utan mot dem som kämpar.

Städarna på pendeltågen i Stockholm, som sägs upp fast de egentligen behövs, därför att ett för lågt anbud har lagts och antagits – om de tar en öppen strid så kommer det att ljugas och gnölas om dem också, tro mig. Även de kommer att ha det ”för bra”.

Vad kan vi göra åt det? Skit i skitsnacket, kämpa och stöd varann.

Här är några uttalande från vårdarbetare nu under sopstrejken:

Agneta Lenander, sjuksköterska skriver i Sydsvenska Dagbladet ”Till alla er som nu gråter krokodiltårar över sjuk- och undersköterskors låga löner när det ni vill bekämpa är de strejkande sopgubbarna vill jag bara säga en sak: sluta med det och sluta använda oss vårdarbetare som ett slagträ i debatten.”

Nätverket En annan vård är möjlig skriver så här: Vi är vårdpersonal som sedan länge kämpar för en hållbar arbetsmiljö och adekvat löneutveckling över ett helt arbetsliv. Vi stödjer er strid mot lönedumpning och försämringar i arbetsvillkoren. I media ses försök att ställa vårdpersonal och sophämtare mot varandra. Orsaken till orimliga löner inom vården ligger dock inte hos sophämtarna utan hos ansvariga politiker. Det är genom gemensam kamp över yrkesgränser och inte splittring som en förändring är möjlig. Den 3 september kommer landsomfattande vårdprotester äga rum där ni är varmt välkomna att delta.

Från Jordbro Vårdcentral kom detta:  ”Solidariska hälsningar från Jordbro vårdcentral. Vi har diskuterat er kamp mot försämrade arbetsvillkor och lönedumpning och ger vårt fulla stöd. Er strid är exemplariskt för situationen på många arbetsplatser runt om i Sverige. Systemet med upphandlingar och privatiseringar har styckat upp välfärden och gjort många jobb osäkra. Inom vården kämpar personalen sedan länge för högre lön och mot en allt tuffare arbetsmiljö. Ingen hos oss står bakom pratet om att sopgubbarna tjänar för mycket utan vi ser att det är ett sätt att splittra olika yrkesgrupper. Att ni visar att man kan vägra försämrade arbetsvillkor är en inspiration för oss alla. ”

Sidan Höj vårdlönerna – Partipolitiskt obunden sida för alla som tycker att undersköterskor är värda mer respekt! skriver: ”Vi står på sopgubbarnas sida! Just nu försöker politiker och mediernas ledarsidor ställa vårdpersonal mot sopgubbarna. Det är något vi inte ställer upp på. Detta eftersom vi vet att vi inte kommer få det bättre för att andra får det sämre. Vi som kämpar för högre vårdlöner ställer oss helhjärtat på alla strejkande sopgubbars sida. Vi anser att även fler arbetare borde strejka för förändring. Endast gammal hederlig kamp kan åstadkomma förändringar i Sverige.”

Ja, vi måste kämpa, och solidariteten måste vara ömsesidig. Här passar det bra, tycker jag, med den här bilden från min blogg. Det är ett gäng hamnarbetare som är med på sjuksköterskestudenternas ”Inte under 25000”-manifestation den 24 april 2013. Blogginlägget finns här: Fyra bilder och ett tal från 25000-manifestationen. 2013-04-24 ssk-demo (1)

Läget i sopstriden: ”Strejken är över” påstod Stockholms Stad om konflikten på RenoNorden i måndags. Men Stockholms Sopgubbar går inte tillbaka till Reno. Det märks på stan. Sopor börjar stinka på många ställen. Klaga på dålig sophämtning, lukt och råttor till Stockholm Vatten: kund@svoa.se . Det börjar även märkas i Malmö att sopgubbarna på Reno där har slutat jobba övertid och följer regelboken istället.

sopor 0720-3Jag har fått in många bilder från överfulla sopkärl och soprum. Lägger bara in en bild nu, men det kan bli en hel fotosida. Vem som helst får gärna lägga upp bilder och sprida bilder i och från albumet #sopstrejk i facebook-gruppen Vi stödjer kämpande sopgubbar runtom i Sverige.  På den stora stödsidan Vi stödjer Stockholm Sopgubbar hittar du massor av stöduttalanden och artiklar.

Mina tidigare inlägg om sopstriden: Du är inte avskedad – du strejkar! och När soporna ligger kvar – klaga uppåt. Mina tidigare inlägg om hamnstriden finns i kategorin Arbetslivet – Hamn

 

Du är inte avskedad – du strejkar!

20170714_084815.jpg
Sopgubbar på väg till AD.

Första svängen i Arbetsdomstolen.

I fredags den 14 juli tog arbetsdomstolen upp fallet med de strejkande sopgubbarna.

Det som brukar komma kvickt under en pågående strejk är att företaget begär ett förhandsbeslut från AD om att strejken är otillåten enligt MBL och att de strejkande därför ska återgå till arbetet. Och det var den frågan som AD behandlade i fredags.

Frågan om eventuellt skadestånd kommer upp senare, vid en rättegång i AD i oktober. RenoNorden har begärt 5000 kr var från de strejkande.

Åter till fredagen: Att sopstrejken skulle betraktas som otillåten enligt reglerna i MBL och att AD skulle säga att de strejkande ska återgå, det var inte alls oväntat. Inget speciellt eller ovanligt med det.

Det som däremot är speciellt och ovanligt är vad sopgubbarna i rättssalen berättade om vad som hade hänt under strejken och som förklarar hur konflikten utvecklat sig både före och efter AD.

Under strejkens dag 2 framförde företaget till de strejkande: Ni är avskedade, tala om för alla att ni kan tömma era skåp och gå hem, uppsägningpapprena kommer sedan på posten. Denna olagliga uppsägning (två dagars strejk räcker inte på långa vägar som skäl till uppsägning, än mindre till avsked) ledde också till att gubbarna tömde sina skåp och gick hem. Kanske det inte var vad företaget väntade sig. Kanske de trodde att ett muntligt avsked skulle göra att strejken skulle upphöra och sopgubbarna skulle be på sina bara knän att få stanna och acceptera de försämringar de protesterade emot.

Först på eftermiddagen dagen efter ändrade sig företaget. Sopgubbarna var alltså sparkade i två dagar och sen fick de höra att Nej ni är inte sparkade, ni strejkar, sluta med det!

Att många mådde dåligt efter denna behandling är inte konstigt. Inte heller konstigt att 70 sopgubbar sa upp sig från RenoNorden.

Hursomhelst, AD meddelade att strejken är otillåten och att sopgubbarna måste återgå.

Efter AD

I söndags kväll hade sopgubbar från RenoNorden och LLAB (firman Liselott Lööf AB) gemensamt möte. Hur gör man efter att AD sagt att man ska återgå? RenoNordens sopgubbar har alltså redan före AD-domen sagt upp sig. Hur ska de hantera sin uppsägningstid? Gå tillbaka och jobba enligt regelboken under uppsägningstiden, eller inte gå tillbaka alls, är alternativen.

Sopgubbarna har i det här läget valt att inte gå tillbaka. (1 person har återgått efter domen.) De vill fortfarande jobba som sopgubbar, men inte för RenoNorden och inte med de försämrade villkor som RenoNorden vill införa.

Gubbarna från LLAB, som hade varit ute i sympatistrejk med sin kollegor på RenoNorden, var som sagt med på mötet. Beslutet för dem blev att gå tillbaka till arbetet, eftersom de vill att LLAB, som inte försämrar för sopgubbarna, skall ”överleva” denna konflikt och finnas kvar som arbetsgivare. Det kan mycket väl bli så att RenoNorden går i konkurs, och ingen kommer väl att gråta över det utom stockholms råttor.

Tidningen Transportarbetaren igår måndag: Konflikten fortsätter på Reno Norden

Stockholms stad har idag gått ut till media och sagt att de strejkande sopgubbarna gått tillbaka till arbetet. Det stämmer alltså inte. Det finns personer som kör i RenoNordens sopbilar och hämtar sopor men det är inte Stockholms Sopgubbar. Sophämtningen blir därför därefter – sopig.

Klaga på dålig sophämtning till Stockholm Vatten: kund@svoa.se

Tidigare inlägg om sopkonflikten: När soporna ligger kvar – klaga uppåt!

Fortsättning följer…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 juli, 2017 i Arbetslivet - Sopgubbar

 

När soporna ligger kvar – klaga uppåt!

2009-10-19 sopgubbar (3)

Hej stockholmare, på vem ska du klaga om soporna inte blir hämtade för att det är #sopstrejk? Du ska klaga uppåt.

De ansvariga

Det är Stockholms Stad som lägger ut sophämtningen på olika entreprenörer och tar dem som lägger lägsta anbud, även om det innebär försämring av villkoren för dem som gör jobbet. Som Sop von Gubbe säger (se länk längre ner): ”Stockholms stad köper sophämtning till lägsta möjliga pris. Vi får betala för det genom ständiga konflikter. Det är hårda bud i sopsvängen och det enda vi har att sätta emot är vår sammanhållning.”

Uppdaterat 2017-07-17. På sopgubbarnas uppmaning, klaga i första hand direkt till Stockholm Vatten, per mail: kund@svoa.se

Den sopentreprenör som orsakat den pågående strejken heter RenoNorden. De har lagt ett lågt anbud och ska få utvidga sitt sophämtningsområde till hösten. De ska ta över områden som nu körs av firman Liselott Lööf. Men de vill inte ta över de sopgubbar som jobbar för Liselott Lööf. Och de vill försämra villkoren kraftigt genom att inte följa det nuvarande lokala löneavtalet. Det skulle innebära drastiska lönesänkningar. Allt för att RenoNorden ska kunna göra vinst av våra skattepengar, trots att de lagt ett för lågt bud. Detta är orsaken till att RenoNordens och under måndagen även Liselott Lööfs sopgubbar gått ut i s.k. vild strejk.

Strejkbrytarna

Detta är en s.k. vild eller otillåten strejk, otillåten därför att det finns ett gällande avtal i botten mellan Biltrafikens Arbetsgivareförbund (BA), som organiserar sopentreprenörerna, och Transport, som organiserar sopgubbarna. I det läget råder fredsplikt, dvs facket har lovat att försöka se till att det inte blir strejk. Men när ett företag vill rakt av försämra villkor och göra yrkesarbetare arbetslösa, då är det inte så konstigt att facket inte lyckas med den uppgiften. ”Brottet” att strejka under fredsplikt är inte ett kriminellt brott. Det är inget man hamnar i något kriminalregister för. Man kan däremot åka på att betala skadestånd.

Att facket har fredsplikt gör inte átt strejkbryteri är ok. Det är alltid fel att bryta strejk, det förstår alla som någon gång känt sig tvungna att ”sätta sig”. Det måste respekteras av alla andra arbetare.

De ”extraanställda” och bemanningsanställda som nu skickas ut för att försöka hitta soporna (det går inte så bra) har säkert fått höra att det är jobb eller inte jobb som gäller, och dessutom att stockholmarna kommer att bli glada och tacksamma att bli av med stinkande sopor. Och Stockholms stad tycker att stockholmarna ska hjälpa till att öppna dörrar åt strejkbrytarna.  Stockholms stad vädjar: hjälp oss hämta era sopor

Så du stockholmare, om det kommer sopgubbar som inte har nyckel till ditt soprum och ber om ”hjälp” – tala gärna om för dem vänligt men bestämt att de hjälper sopföretagen att försämra villkoren för alla sopgubbar och att ni inte vill hjälpa till med det. Och framför allt – klaga uppåt!

Klaga där uppe – stöd här nere

(Ur blogginlägget Klaga där uppe – stöd här nere, från 20 september 2011)

När en yrkesgrupp tar strid kan det ibland drabba ”allmänheten”. Tänk strejk eller annan aktion inom kommunaltrafiken eller vården eller handeln, eller som när sopgubbarna eller brevbärarna följer regelboken och vägrar stressa. Allmänheten kallas ofta i detta sammanhang tredje man. ”Tråkigt att detta ska drabba tredje man”, säger man. Jag tror att man ska tänka annorlunda: De som tar strid för sina intressen är förste man. Vi, allmänheten, är också förste man. För det är ju vi som också är bussförarna, vårdarbetarna, affärsbiträdena, sopgubbarna och brevbärarna. När vi tar strid om något kan effekterna drabba oss själva, men det är också i vårt eget intresse att striden tas.

Betyder det att man ska tänka: jag solidariserar mig – därför klagar jag inte på att jag blir drabbad? Nej, det tror jag är fel tänkt. Man ska klaga! Ordentligt! Men inte på de stridande, utan på de ansvariga för den situation som har pressat fram striden. …..

Sen kan man också visa sitt stöd genom t.ex. stöduttalanden till de stridande. Då ska man tänka tvärtom mot när man klagar. Man ska nå så långt ner som möjligt, direkt till de arbetare som genomför striden.

Sopgubben berättar

På bloggen folkrorelselinjen.wordpress.com kan du just nu läsa flera inifrånberättelser om strider i sopsvängen av Sop von Gubbe ur bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen. Du kan läsa ”Nycklarna”, ”Till punkt och pricka” och ”Unisona gubbar”. Både rolig och viktig läsning!

(En parentes: Varför kallar jag sophämtarna/renhållningsarbetarna för sopgubbar? För att de själva gör det. De håller ihop över företagsgränserna, och kallar sig med stolthet för Stockholms Sopgubbar. Även kvinnliga renhållningsarbetare är sopgubbar, liksom manliga sjuksköterskor är sjuksköterskor.)

sopluvor

OBS: Bilden högst upp är från en tidigare konflikt i sopsvängen.

 
1 kommentar

Publicerat av på 11 juli, 2017 i Arbetslivet - Sopgubbar

 

Etiketter:

13 punkter om konflikten i Göteborgs hamn

lockoutklipp_bred_2

TILL ALLA FACKLIGT AKTIVA OCH ARBETSLIVSINTRESSERADE

Det sprids så mycket konstigt och okunnigt om konflikten i Göteborgs hamn. Bland annat en hel del artiklar där det skrivs om strejken i Göteborgs hamn – fast där inte pågår någon strejk, inte sedan 24 januari då hamnfyran genomförde en endagsstrejk.

Eftersom jag har följt konflikten hyfsat noga så skulle jag vilja bidra med att reda ut några saker.

1. Majoritetsfacket Hamn4an organiserar 85% av hamnarbetarna i Göteborgs hamn. 4an är en avdelning inom Svenska Hamnarbetarförbundet som funnits i Sveriges hamnar sedan 1972.

2. Hamnarbetarförbundet har tidigare sökt inträde i LO, men fick nej därför att Hamns stadgar innehåller regler som LO inte kunde acceptera att ett medlemsförbund har. Citerar Hamns hemsida: ”Grundvalen i Hamnarbetarförbundet är medlemmarnas bestämmanderätt; alla viktiga beslut om avtal och konflikter fattas av berörda medlemmar och alla funktionärer väljs för begränsade mandatperioder av medlemmarna i öppna och demokratiska val.”

3. Den aktuella konflikten pågår i containerterminalen, den del av Göteborgs hamn som drivs av arbetsgivaren APMT, ett av de företag som tog över olika delar av hamnen då Göteborgs stad sålde ut den. I övriga hamndelar pågår ingen konflikt. Stridsåtgärderna från Hamn4ans sida har bestått i perioder av övertids-, nyanställnings- och inhyrningsblockad samt några punktstrejker, senast en endagsstrejk den 24 januari 2017.

4. Konfliktens bakgrund är att APMT Gothenburg fick en ny ledning som började tillämpa arbetar- och fackfientlig personalpolitik. Det ledde till att Unionen la ner sin klubb, Ledarnas klubb blev passiv och även Transportklubben har vittnat om att det blev svårare att bedriva facklig verksamhet. APMT la sig i interna fackliga frågor, nonchalerade regler i semesterlagen och föräldraledighetslagen etc. Sen meddelade de att Hamns skyddsombud inte längre skulle respekteras som skyddsombud. Sen slutade de förhandla med Hamn4an.
Läs/Lyssna här om hur det började: Unionen lagt ner klubb på APM Terminals (P4 Göteborg).

5. I hamnen har funnits en överenskommelse som kallas 80/20-uppgörelsen. Den innebar att 80% av hamnarbetarna ska ha riktiga anställningar (fasta jobb, vikariat). APMTs VD har sagt i intervju att han inte gillar 80/20-uppgörelsen, utan hellre skulle vilja ha tvärtom. Vilket skulle innebära 20% riktiga anställningar och 80% timmisar eller blixt som de kallas i hamnen. Blixt är för övrigt undantagna från LAS och kan jobba utan riktig anställning hur länge som helst. APMT har ensidigt sagt upp 80/20-uppgörelsen, som alltså inte längre gäller.

6. APMT har i nästa steg varslat om uppsägning av ett stort antal fast anställda och vikarierande hamnarbetare. Nästan alla som blir berörda av uppsägningar är medlemmar i Hamn4an, men Hamn4an förvägras att förhandla och får inte ens se turordningslistan. Misstankar finns om att försöken att bli av med den stridbara Hamn4an har gjorts just för att slippa dem när riktiga anställningar ska göras om till osäkra (se punkt 5).

7. Hamnarbetarna tjänar, oavsett vilket fack de är med i, ca 29000 kr i månaden, plus ev OB och övertid. Inte 50000 som har spritts från arbetsgivarsidan, det är alt facts. Och konflikten har inte i något skede handlat om lön. Hamn4an har ju varit inblandad i förhandlingarna om löner, scheman etc i många år och står bakom de flesta avtal som slutits även om de inte varit undertecknande part.

8. Hamnarbetsgivarna har kollektivavtal med Transport, som är minoritetsfack i hamnarna. Hamnarbetarförbundet har ändå respekterats som fackförening och har deltagit i förhandlingar, arbetsmiljöarbete etc. Men när nu APMT har satt stopp för detta i containerhamnen, så hänvisar de till att de inte har kollektivavtal med Hamn4an. Därför har båda parter, och medlarna, tagit upp kollektivavtal som en möjlig väg att lösa upp den låsta situationen. Det har alltså inte kommit upp som konfliktfråga, utan snarare lösningsfråga. I sitt senaste varsel om övertidsblockad från 15 maj kräver Hamn kollektivavtal ”eller annan nöjbar lösning”.

9. Det viktiga för APMT när det gäller avtal, är att Hamn4an ska åläggas fredsplikt. Hamn4an å sin sida kräver att få fulla rättigheter som avtalspart, om de ska gå med på fredsplikt. Historiskt har Hamn inte alls varit negativa till kollektivavtal. År 1980 strejkade de i 6 veckor för att få kollektivavtal. De förlorade den striden. Sedan dess har de arbetat utifrån de förutsättningar som de har som icke kollektivavtalsbundet fack. Nu när kollektivavtalsfrågan kommit upp igen, har de varit positiva. Helst vill de ha ett trepartsavtal tillsammans med Transport (inte unikt på svensk arbetsmarknad). Men de har också lagt fram flera andra förslag. Läs här om deras senaste förslag: http://hamn.nu/article/2420/

10. En del saker APMT har gjort är lagbrott, annat inte. Hamn4an har under konfliktens gång fått företaget att rätta till en del av de fel som begåtts. De har också stämt APMT för vissa lagbrott. Lär komma upp i AD någon gång framöver… Men sammantaget handlar konflikten om att stå upp mot unionbusting-metoder. När APMT får en fackförening att helt enkelt ge upp och lägga ner sin lokala klubb eller när de ensidigt säger upp en överenskommelse om att 80% av arbetarna ska ha riktiga anställningar, så är det inget som löses i AD. Hamn4an har valt att inte bara springa efter det framplöjande företaget och säga: Nu gjorde ni fel, nu gjorde ni fel! De har försökt ställa sig framför, sätta ner foten och säga: Sluta hålla på så här! Ur den synvinkeln har stridsåtgärderna varit milda.

11. Den nu pågående övertidsblockaden (15/5-30/6) från Hamn4ans sida borde inte vara ett stort problem för APMT, eftersom det enligt dem är stor övertalighet i hamnen och de har varslat om stora uppsägningar. Men nu har APMT svarat med lockout kvällar och nätter (19/5-30/6). Skift- och nattarbetande hamnarbetare utestängs, och hamnen stängs för kunderna. Det slår långt hårdare mot hamnverksamheten än det som Hamn4an sammanlagt gjort under hela konflikten.

12. Det alla borde inse är att det är APMT som orsakat konflikten. Någon liknande situation finns – än så länge – inte i övriga hamndelar i Göteborg eller andra svenska hamnar där Hamnarbetarförbundet har majoritet och det lunkar på som vanligt med förhandlingar, arbetsmiljöarbete etc. Men arbetsgivareföreningen Sveriges Hamnar hoppas tydligen på att eländet ska sprida sig, de har uppmanat andra hamnföretag att göra som APMT.

13. Avslutar med en personlig reflektion: Jag har varit organiserad och aktiv i LO-anslutna fackförbund, tillsammans med mina arbetskamrater, i hela mitt arbetsliv. Något annat har inte funnits på kartan för mig. Om jag hade arbetat i Göteborgs hamn, så hade jag med största sannolikhet varit med i Hamn4an tillsammans med mina arbetskamrater. Det hade funnits på kartan. Och oavsett, så är det självklart att stå på arbetarkollektivets sida i den här konflikten.

UPPDATERING 20 JUNI 2017. Idag går APMT ut med att de ska varsla ytterligare 160 anställda om uppsägning. Observera att detta sker efter att APMT stängt hamnen 2/3 av dygnet sedan 19 maj. Observera också att konflikten endast gäller containerterminalen. I övriga hamndelar, med andra arbetsgivare än APMT, pågår verksamheten för fullt, utan minsta arbetsbrist, snarare tvärtom.

/Texten har redigerats i vissa stycken sedan jag först la upp den, för att bli tydligare. Jag får frågor och synpunkter och jag rättar/förtydligar när jag märker att det behövs. Så om du citerar texten i något sammanhang, kolla gärna att du har senaste version./

För att följa vad som händer

Alla inlägg jag gjort om konflikten finns i kategorin Arbetslivet – hamn

Hamnarbetarförbundets webbsida: hamn.nu

På Facebook finns Hamn4an och gruppen Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg. Bilden i inlägget kommer från stödgruppen.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 maj, 2017 i Arbetslivet - Hamn

 

Torka upp i det blå skåpet

20170202_171308 Göteborg - Kopia.jpg

Bilden visar flygbladsutdelare med banderoll i Göteborg

Det var ett tag sen jag skrev om situationen i Göteborgs hamns containerterminal som drivs av APM Terminals. Utåt sett har inte mycket hänt på ett bra tag. Hamn4an har legat lågt – medlemmarna har givit sin styrelse mandat att varsla om fler punktstrejker, men styrelsen har avvaktat. Övertidsblockad har gällt fram till sista april och en ny sådan är varslad till 15 maj. APMTs varsel om att säga upp ett stort antal fastanställda och vikarier, ligger kvar. Den underförstådda avsikten är att byta ut riktiga anställningar mot osäkra. De vägrar fortfarande förhandla med Hamn4an.

APMT trappar upp

Det som nu har tillkommit är att APMT har varslat om lockout mot alla Hamnarbetarförbundets medlemmar i containerterminalen mellan klockan 16.00 och 07.00 på vardagar 19:e maj till och med den 30:e juni. Hamnarbetare som arbetar skift och natt utestängs alltså från hamnen under dessa tider. APMT skriver i ett pressmeddelande att terminalen kommer att vara stängd på vardagskvällar och nätter under perioden. Hur stridsåtgärderna ska fungera i praktiken tycks de själva inte veta. Klart är i alla fall att deras varsel drabbar hamnen och dess kunder mångdubbelt mer än Hamn4ans hittills vidtagna stridsåtgärder under konflikten. Man kan ana en viss desperation.

Här skriver Hamn4an om den aktuella situationen: APM Terminals trappar upp konflikten i containerterminalen – varslar om nedstängning och lockout

En annan sak som kommit fram sen sist, är att arbetsgivarföreningen Sveriges Hamnar har uppmanat sina andra medlemsföretag att följa APMTs exempel och sluta förhandla med Hamn, sluta respektera deras skyddsombud etc. Antagligen är det störande att det i övriga hamndelar i Göteborg och i andra hamnar i landet, lunkar på och fungerar bra med Hamnarbetareförbundet som motpart i praktiken. Hamn är en stark och stridbar fackförening men det är ju inte så att de bråkar i onödan.
Sveriges Hamnar har än så länge inte fått gehör för sin uppmaning. De andra hamnföretagen kanske är kloka nog att inte försätta sig i ett sådant konfliktläge gentemot majoriteten av de anställda.

Som jag skrivit om tidigare: Fackfientliga angrepp och arbetarovänlig personalpolitik leder till motstånd från dem vars arbete hela verksamheten vilar på. Det visar sig både i formella stridsåtgärder och i det dagliga arbetet. Entusiasmen för att göra ”det lilla extra” lär inte vara stor hos dem som mötts av arbetsgivarens långfinger lite för många gånger. Det kan man räkna ut med lillfingret. Men läget i containerhamnen beror också på dåliga beslut som en företagsledning fattar då de inte förstår att lyssna på dom som kan jobbet och vet vilka problem som finns och hur de kan lösas. Problem av den arten orsakades av APMTs ledning redan innan de aktuella konflikterna blossade upp.

Och faktum är att APMT sket i det blå skåpet redan från början genom provokationer och nonchalans mot arbetarkollektivet och dess fackförening. Torka upp och börja om.

För att följa vad som händer

Alla inlägg jag gjort om konflikten finns i kategorin Arbetslivet – hamn

Hamnarbetarförbundets webbsida: hamn.nu

På Facebook finns Hamn4an och gruppen Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 maj, 2017 i Arbetslivet - Hamn

 

Klämtålig eller stresstålig?

Den 12 augusti 2012 fick jag 947 träffar på ordet ”stresstålig” i arbetsförmedlingens platsbank. (Dessutom fanns förstås annonser med formuleringar som ”du ska tåla stress”, ”du ska klara högt tempo” etc.) Då skrev jag ett blogginlägg med titeln Du ska vara klämtålig. Här kommer det inlägget i repris.

Varför repris? Sedan 2012 har vi nåtts av allt fler rapporter om att de stressrelaterade sjukdomarna ökar. Och idag, den 19 april 2017, får jag 2329 träffar på ordet stresstålig i platsbanken. Det finns alltså all anledning att fortsätta tjata om det här:

Tänk om man i stället för att installera skyddsbågar, dela ut skyddskor etc, skulle ha mage att skriva Du ska vara klämtålig! i platsannonserna.

Det händer inte. Jo, det händer att det saknas skyddsbågar och skyddskor, men inte att man annonserar efter klämtåliga personer. Men att kräva stresstålighet går uppenbarligen bra.

Det handlar sällan om psykiska belastningar som är en del av arbetsuppgifterna, t.ex. den stress som det kan innebära att vårda människor som är svårt sjuka. Det handlar i de flesta fall helt enkelt om att företagen, för att maximera vinst, vill ha en bemanning som egentligen är för låg, ofta i kombination med dålig planering.
För att det ska funka kräver man stresstålig personal.

Är man inte stresstålig blir man snabbt utslagen, får sluta för att man inte klarar ”tempot” eller väljer själv att hoppa av.
Andra – de stresståliga – håller ut länge och drabbas sen av de sjukdomar som följer av långvarig stress. Risken ökar för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, depression, infektioner, utbrändhet och många andra sjukdomar.
Egentligen finns det inget sådant som stresstålighet – skillnaden är bara att de skadliga följderna kommer tidigt eller sent.


Han som var så stresstålig…

Tillkommer de fysiska olyckor som händer på grund av stress. Någon försöker göra två jobb samtidigt, någon lär upp en ny samtidigt som hen gör sitt vanliga jobb, någon har bråttom med rengöringen eller sortbytet. Det är då det händer och man blir av med ett finger eller värre.

Stressen kan förstås också leda till, t.ex. i vården, att man råkar skada någon annan. Det får ibland förskräckliga konsekvenser.

Att kräva att de anställda ska vara stresståliga i stället för att ha tillräcklig bemanning och bra planering är att orsaka utslagning, sjukdom och skador.

Varje platsannons, där ordet stresstålig finns med, borde föranleda en omedelbar arbetsmiljöinspektion och krav på ökning av bemanningen, som arbetsgivaren redan i annonsen har erkänt är för låg.
Men ett sådant ”borde” är meningslöst om vi själva accepterar underbemanning och stress på arbetsplatserna. Myndigheter kommer inte att vrida styrkeförhållandena till vår fördel om inte vi själva vrider åt rätt håll.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 april, 2017 i Arbetslivet - Blandat

 

– Kan ni vinna den här striden? – Ja, vi kommer att vinna.

APMTs mål är att minska andelen riktiga anställningar

Det som nu seglat upp i förgrunden i Göteborgs hamn, är stora uppsägningar.

APMT avser att säga upp 40 fast anställda och alla visstidsanställda – med bibehållen verksamhet i hamnen. En omöjlig ekvation, men en ledtråd finns i att APMT ensidigt sagt upp den s.k. 80/20-överenskommelsen om att 80% av hamnarbetarna ska ha riktiga anställningar, dvs fast anställning eller vikariat för någon frånvarande. APMTs svenska chef Henrik Christensen har i intervju sagt att han skulle föredra det motsatta.  Alltså 20% riktigt anställda och 80% daglönare.

Så nu börjar vi se vad som egentligen är på gång. Det finns uppgifter om att APMT har planerat för dessa uppsägningar under lång tid, och att konflikterna med Hamn4an skjutit upp detta, inte orsakat det. Det är också en känd metod att försöka underlätta brutala nedskärningar genom att först trötta ut och störa ut facken med unionbustingmetoder. Det har säkert varit en besvikelse att Hamn4an vägrat kapitulera.

Kollektivavtal skiter de i

Nu visar det sig också att allt det där snacket om att ”vi förhandlar inte med Hamn4an men med det kollektivavtalsslutande facket” och ”vi värnar kollektivavtalet” är skitprat. APMT tycker sig nämligen inte behöva förhandla med transportklubben heller. De anser att de bara behöver ”överlägga” genom att meddela vad de vill. Detta trots att det rådande kollektivavtalet säger att man måste nå överenskommelse – inte bara ensidigt meddela – när man lägger upp scheman.

Företaget har meddelat att den 3 april börjar nya scheman gälla. Dessa scheman bygger på en rad nedskärningar som betyder ökad stress och ökade skaderisker. Minskad bemanning på kranarna. Färre vid maskinerna, vilket innebär ökad vibrationsexponering. Regeln har varit att högst hälften av arbetsveckans timmar ska en hamnarbetare behöva arbeta med vibrerande verktyg. Det finns massor av utredningar om de skador som man får av sådant arbete. Nu ska tiden med vibrerande verktyg ökas till 66% av arbetsveckan. En fjärdedel av personalen i mottagningsparken ska bort. Vissa jobb ska outsourcas – det är sådana arbetsuppgifter som arbetsskadade i hamnen har kunnat omplaceras till. Nu ska det inte finnas kvar några sådana möjligheter.

På kajerna

Det märks förstås även i det dagliga arbetet i hamnen att APMT behandlar arbetarna och deras fackföreningar på det sätt de gör. Hamnarbetarna har under lång tid fått känna på företagets långfinger i alla möjliga frågor. Företagets försök att redan nu få jobben gjorda med färre arbetare, går inget vidare. Arbetarna är inte direkt entusiastiska. Det uppstår ständiga konflikter mellan arbetare och arbetsledning. Viljan att arbeta över är låg, även när det inte är övertidsblockad. Varför jobba över när företaget påstår att det råder arbetsbrist, och dessutom beter sig som skit? Kort sagt, folk är förbannade och besvarar inte långfingret med ”samarbetsvilja”. Och APMT beklagar att kollektivavtalet i hamnen säger att övertidsarbete är frivilligt…

En allvarlig och långdragen konflikt på en arbetsplats är inte något som bara pågår på fackföreningsexpeditioner och vid förhandlingsbord, något som arbetarna på golvet – och företaget – bara märker då det pågår varslade stridsåtgärder. Konflikten finns hela tiden, och den märks hela tiden, skapar irritation, trötthet, ilska och motstånd. Företaget kan inte slippa undan konflikten genom att vända ryggen åt facket. De kan bara slippa undan konflikten genom att lyssna på de anställda och söka lösningar med facket.

Internationellt stöd

2017-02-23-idc-meeting

Nu blir det alltså strid igen. Det kommer att bli fler strejker, och den internationella hamnarbetarorganisationen IDC planerar aktioner i APM- och Maersk-hamnar runtom i världen. Bilden visar representanter för hamnarbetarfacken i en lång rad länder, som samlats i Göteborg för att diskutera läget och aktionerna.

I det här inslaget i P4 Göteborg tillfrågas en av IDC-företrädarna : – Can you win this fight? Och han svarar – Yes, we will win.
P4 Göteborg: Internationellt stöd för hamnarbetarna.

Allt stöd till hamnarbetarna. Allt stöd till arbetarkollektiv och fackföreningar som tar strid mot unionbustingmetoder, orimliga nedskärningar, ökningen av osäkra anställningar och nonchalansen när det gäller dålig arbetsmiljö och skaderisker. Det räcker nu.

För att följa vad som händer

Alla inlägg jag gjort om konflikten finns i kategorin Arbetslivet – hamn

Hamnarbetarförbundets webbsida: hamn.nu

På Facebook finns Hamn4an och gruppen Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 februari, 2017 i Arbetslivet - Hamn

 
 
%d bloggare gillar detta: