RSS

Månadsarkiv: januari 2012

Från 145 Norsborg till 133 Saltsjöbaden – en klassresa

Jag har tidigare berättat om en vandring i Norsborg, här i Norra Botkyrka, ett utpräglat arbetarklassområde. Idag handlar det om en vandring i ett utpräglat överklassområde i Saltsjöbaden.

Vandringen ordnades av förbundet Allt åt Alla under benämningen Överklassafari till Solsidan – Odla ditt klasshat.

 Vår reseledare väntar vid bussgaten.

 Alla deltagarna fick en stämpel på handen som biljett.

 Det blev smockfullt i bussen.

 Bussen.

 Guideflaggan.

 Vi steg av bussen vid Grand Hotel i Saltsjöbaden.

På detta hotell samlades år 1938 företrädare för arbetsgivarna och arbetarna och kom överens om ett avtal, kallat Saltsjöbadsavtalet. Avtalet skulle lugna ner den upprorstämning som rådde i landet (arbetsgivarna var rädda för uppror och socialism) och leda till arbetsfred och samförstånd/klassamarbete. Avtalet bidrog säkert till ökningen av det materiella välståndet i Sverige under de närmaste årtiondena därefter. Men urholkade också arbetarrörelsens stridskraft och gjorde facken så tama att vi nu står handfallna, när arbetsgivarna i praktiken har lämnat ”saltsjöbadsandan” för länge sen.

 Martin föreläste om Saltsjöbadsavtalet.

 Alla lyssnade.

 Fast de unga Saltsjöbadsbor som inväntat vår ankomst, måste rapportera vidare. ”Nu är de här! Det är jättemycket folk!” Äntligen händer det nåt i trista Saltis.

 Men de lyssnade också på föredraget.

  Journalisterna blev förjusta då småbratsen (överklassbarnen) dök upp.

 Vi fortsatte till ett område med enorma villor. En annan Martin föreläste om förhållandena på en gata som han kollat upp speciellt. De flesta boende på gatan har ärvt sina hus och förmögenheter. Det oftast förekommande ”yrket” på denna gatstump (5 av 13) är riskkapitalist. Samtliga dessa 5 riskkapitalister har varit misstänkta för skattefusk.

Över huvud taget är brottsligheten hög i området, med ovanligt många skattebrott och andra ekonomiska brott. Samt trafikförseelser, överklassen gillar att köra fort. Martin nämnde också husägaren som sågat ner kommunens träd som störde hans utsikt. Då var det en av pojkarna från Saltis som väste ”det var hans pappa”! och pekade på sin kompis. Fast de ville inte vara med på bild.

 Vandringen gick vidare i Saltsjöbaden.


 Polisen var i området hela tiden men höll sig oftast på avstånd.

 Den här sortens hus är ofta resultatet av flera generationers profiterande på andra människors arbete.

 Efter rundvandringen blev det kaffe och frågesport á la tipsrunda i bussen. Jag och Raul hade bara ett fel i frågesporten. Vi missade en fråga om tv-serien Solsidan, som vi aldrig sett. Tycker vi borde fått extrapoäng för det. Killen som vann och fick en flaska oäkta champagne, visade sig vara nykterist. Men man kan ju alltid vaska.

 Ungdomar från området hängde kvar runt bussen.

När bussen vände hemåt kastades det ägg på bussfönstren.  (Lite senare var det en bil som ställde sig ivägen för bussen på en smal väg. Men den gav sig iväg igen när några steg ur bussen.)

Jag är verkligen inte chockerad över lite äggkastning från den lokala ungdomen. Jag förstår mycket väl om det fanns innevånare i Saltsjöbaden som blev provocerade av vår safari. Det är väl ganska självklart. Om en Underklassafari, med mottot Odla ditt klassförakt, hade kommit hit till Norra Botkyrka för att glo på oss och våra hus, så hade ungarna här förmodligen eldat upp bussen. Och jag hade hejat på.

Fast sen är det ju också så att vi här i Botkyrka alltsomoftast befinner oss i underläge och provoceras av t.ex. arbetsgivare och myndigheter. Vi får ofta höra från utomstående hur vi är och hur vi har det. Det pratas om vår arbetslöshet, segregering och allmänna elände. Det pratas alltför sällan om överklassghettots segregering från övriga samhället och befolkningen, om deras brottslighet och parasiterande på andra människors arbete och arbetslöshet. Så en och annan överklassafari är helt på sin plats.

————
TV4 hade ett reportage om överklassafarin i Nyhetsmorgon i morse. (Det är ett längre reportage än det inslag som sändes i Nyheterna igår.)

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 29 januari, 2012 i 145 Norra B

 

Kickade SJ-städare gick till jobbet – Annika berättar

Igår gick ett 70-tal tågstädare till jobbet men fick inte komma in.

Inte för att deras arbetsuppgifter försvunnit, utan därför att SJ olagligt har sparkat dem i samband med övertagande av verksamhet. (SJ har tagit tillbaka tågstädningen i egen regi efter att den i ett antal år varit utlagd på Trafficare.)

Städarna har fått söka sina egna jobb, många har ratats, framför allt de äldre, och nya har anställts.
Nyanställda, som inte har de äldres tillägg m.m., blir billigare för SJ. Kanske SJ även hoppas på mindre facklig aktivitet och engagemang när de erfarna rensas bort.

Städarna gick till jobbet dels för att protestera, dels för att facket kan driva en juridisk process i och med att SJ igår ”erkände” att de uppsagda inte släpps in.

Svt (lokalnyheterna ABC): Uppsagda städare går till jobbet i protest

Annika, en av de uppsagda städarna, skriver här om gårdagen:

”Helt slut efter dagens agenda som började kl 0800 utanför grindarna i Hagalund dit många arbetslösa tågstädare tagit sig.

Svt var där och några journalister, bla en från Frankrike som ska börja granska den Franska avregleringen och allt vad det innebär. Han var med och intervjuade och tog bilder… nu blir vi internationella hehehe! Nä det vet jag inte men tanken är god!

Vi inställde oss till tjänstgöring, men tyvärr SJAB har inga jobb …. Buhu…
Nu är det officiellt att Seko tänker fortsätta processen mot SJAB ända upp i ARBETSDOMSTOLEN OCH DET TYCKER JAG ÄR SÅ JÄKLA BRA! Nån i folksamlingen sa ”Äntligen gör facket nåt…” Självklart hoppas jag på en fällande dom att vi får våra jobb tillbaka. Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge!!!!

Allmänt råder en sorg bland all personal, efter 20-30 år finns inga kvar allt är bara borta, undrar när man ska sluta gråta? Jo det gör man när man får höra skvallret om hur illa det går för SJAB, med så stor andel nyanställda kan de inte fixa att städa tågen i tid – så dom går tillbaka till resenärerna på centralstationen ostädade. Det var riktig kris natten mot den 25/1 och på dagen den 25/1. På natten hade nattgänget blivit tillfrågade på plats om nån ville komma och jobba typ nu på direkten. Jag vet inte om nån nappade på erbjudandet, det förtäljer inte skvallret, men visst är det märkligt att först ratas man totalt och sen helt plötsligt duger man?!!!

Trafficares personal, dom få som fått jobb på SJAB, är från början separerade i dom olika lagen, hur kul är det? Ensam van med 3 nybörjare, som inte vet nåt mer än vad dom lärt sig på städkursen, man bara VET hur det är…. Gråa hår ….hehehe!!!

Undrar vad alla resenärer tycker… hmmm dom är så luttrade ändå vad gäller SJABtågen så det är väl ingen som märker nåt?

Den 1/2 kl 12.00-13.00 2012 demonstrerar vi igen på Centralstationen förhoppningsvis kommer det jättemånga som idag.”


Bild från en tidigare protest/flygbladsutdelning utanför centralen.

SOLIDARITET MED STÄDARNA!

Vill du stödja Annika och de andra städarna i deras fortsatta kamp för att få tillbaka sina jobb? /Här har jag tagit bort info som inte är aktuell längre./

Uppdatering 2014-01-15: SEKO stämde SJ till arbetsdomstolen för brott mot LAS §6 och mot åldersdiskrimineringslagen. Dom meddelas 14 februari 2014.

(Fler inlägg om detta finns under Kategorin Arbetslivet – SJ i menyn till höger.)

 
1 kommentar

Publicerat av på 27 januari, 2012 i Arbetslivet - Tåg

 

Du blir dubbelt utsugen

Här är det senaste om fix och trix i bemanningsbranschen. Bemanningsföretaget erbjuder sina heltidare uppdrag som de inte hinner åka till (för långt bort), och när de anställda då tackar nej, så får de ingen lön. Men uppdragen som erbjöds finns inte!

Bemanningsföretag erbjuder påhittade uppdrag

För övrigt:

* Bemanningsföretagen skapar inte arbetstillfällen. Det är inte tack vare bemanningsföretagen som det finns arbetsuppgifter på arbetsplatserna. Om något behöver göras på en arbetsplats, och chefen inte kan anställa genom bemanningsföretag, så får han anställa direkt. Uthyrning av personal är inte en bransch, det är en anställningsform.

* Det kan kanske passa en del människor under vissa perioder i livet att jobba för ett bemanningsföretag. Precis som det kan passa en del människor under vissa perioder att vara timanställda.
Problem 1 uppstår när det visar sig att villkoren i praktiken är skit, vilket händer alltför ofta.
Problem 2 uppstår när resten av livet kommer och det visar sig vara svårt att få något annat än bemanningsjobb eller timjobb. Fast de inte passar längre. Bemanningsjobben har tagit bort många direktanställningar, precis som visstidsjobben tar bort fasta anställningar. Det blir inte fler jobb, det blir sämre jobb.

* De olika anställningsformerna ger ett mer splittrat arbetarkollektiv, där det blir svårare för folk att snacka ihop sig. Det underlättar inte att en del är direktanställda, en del bemanningsanställda genom ett eller flera andra företag och så finns det vikarier och timmisar. Grupper som har delvis olika villkor. De som vinner på avståndet mellan grupperna är förstås arbetsgivarna, som får en starkare position.

* Även ”vanligt fackligt arbete” försvåras: Ta t.ex. om företaget där du jobbar vill ändra något som påverkar era arbetsförhållanden. Sånt har facket rätt att få info och förhandling om. Men om ni begär förhandling med bemanningschefen, så kan han rycka på axlarna och säga: Det är inte vi som bestämmer om det där, vi skickar bara dit personal. Begär ni förhandling med chefen där ni arbetar, så kan han rycka på axlarna och säga: Ni har inte förhandlingsrätt med oss, ni är anställda av bemanningsföretaget.

* De kollektivavtal som finns för bemanningsbranschen innehåller en rad kryphål, möjligheter att komma undan för arbetsgivarna. De avtalen är både svagare och svårare att hålla koll på än andra kollektivavtal.

* Ingen är säker i dagens arbetsliv. Det är inte roligare att vara timmis än att vara bemanningsanställd, och rättigheterna som de fast anställda fortfarande har rinner pö om pö ut bakvägen genom osäkerhetshålen. Arbetarkollektivet och arbetarklassen som helhet försvagas.

* När du är anställd via ett bemanningsföretag så är det både bemanningsföretaget och det företag du jobbar på, som ska plocka vinst ur det arbete du utför. Du blir dubbelt utsugen.

Så ere.
Men det här kommer inte att ändras av att vi berättar om hur illa det är. Det är bra att det berättas, men det räcker inte. Inte ens mediastormar räcker – sånt kan avsätta en partiordförande, men inte ta bort företagens behov av att maximera vinster och att utnyttja alla möjligheter som står till buds.
Det är vi arbetare som måste sätta gränserna för vad som ska stå till buds. Det är vi som måste sätta krokben för galopperande kapitalism.
Jag återkommer…

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 januari, 2012 i Arbetslivet - Osäkra anställningar

 

Skjutkälkens dialektik

Idag, 20 januari 2012, blir det sportblogg.

Jag har blivit intresserad av skidskytte. Inte av att utöva det, men av att titta på. Jag har börjat fatta reglerna och känna igen namnen. Jag kan ha egna synpunkter på vad som händer och tycka att tv-kommentatorerna säger onödiga saker.
Det är den enda sport som jag är intresserad av på det sättet.

Det gav ett dåligt intryck när jag en gång råkade säga skjutkälke i stället för skidskytte. Men det är inte det att jag tror att det heter skjutkälke utan det är min hjärna som ibland jobbar slarvigt på lagret. Langar fram nåt som känns rätt utan att kolla ordentligt på ordersedeln. Samma sak som när jag skulle säga Kaknästornet och hjärnan plockade fram nattduksbordet i stället.
– Vi har varit uppe i nattduksbordet.
Det är såna uttalanden som kan få folk att tro att man lider av vanföreställningar och förvirring, alt. har drabbats av ett poetiskt skov. Fast man bara har lite bråttom på lagret.

Nå, skidskytte alltså. Det är det där med balansen mellan att åka så fort som möjligt och att pricka så rätt som möjligt, som gör att det blir spännande. Läget kan slå om flera gånger under en tävling.
Även en idrottsokunnig, som jag, kan fatta att åker man för fort så blir man andfådd och får hög puls. Kroppen förlorar sin samordning och då kan man inte skjuta bra. Åker man långsammare blir man pricksäkrare men åker man FÖR långsamt så hjälper det inte om man skjuter prick, man kommer försent i alla fall.

Därför är skidskytte intressantare än mera endimensionell sport som bara skidåkning eller bara skytte. Fast antagligen har även dom sporterna inneboende motsättningar – som jag bara är för oinsatt för att kunna uppfatta. Det är väl ungefär som när människor som är oinsatta i t.ex. arbetsplatskamp säger saker som det blir svårt att ens diskutera med dem, därför att de inte uppfattar dialektiken.

Men skidskyttedialektiken är lätt att uppfatta.

– Varför kör de inte fortare?
– De ska ju träffa prick också.

Det dialektiska förhållandet mellan snabbt och pricksäkert har sina paralleller i all sorts kamp som inte är endimensionell. Jag tänker dock inte förklara mer om det, man ska inte överarbeta sina allegorier.

Nu är det slut på sportbloggen.

 
1 kommentar

Publicerat av på 20 januari, 2012 i Kultursidan

 
 
%d bloggare gillar detta: