RSS

Månadsarkiv: april 2012

Vi måste tala om anslagstavlor! – Bidra till Hopskrivet

Vi måste tala om anslagstavlor

Nu sitter fritidsredaktör Tuuloskorpi och bläddrar i berättelser om arbetsplatstidningar som Livstecken och Kvasten och Spårhunden, om Euromaintbloggen och om sjuksköterskestudenternas användning av slutna och öppna facebokgrupper. Plus exempel på enkäter, informationsaffischer, dikter…
Alltihop skrivna saker som på något sätt har haft betydelse för kollektivet och rörelsen på någon arbetsplats. Organiserat, agiterat, informerat, provocerat.

Denna spretiga pappersröra ska bli Hopskrivet, del 2 i serien Folkrörelse på arbetsplatsen.

Del 1 i den serien heter Hopsnackat och kom ut 2010. Hopsnackat är väldig basic, korta berättelser som oftast handlar om ett gäng arbetskamrater som snackat ihop sig direkt på golvet och stoppat en försämring eller fått igenom en förbättring. Små strider, små segrar, och bokens syfte är entydigt: uppmuntran och uppvigling.

Hopskrivet ska också ge tips och inspiration. Men även ta upp typiska problem.
Så fort någon börjar göra något, t.ex. en tidning eller en arbetsplatsblogg, antingen man är vald till det eller gör det på eget initiativ, så blir man en företrädare, någon som talar för eller till arbetskamraterna. När någon blir företrädare så kan det lätt få följden att andra träder tillbaka. Och/eller att företrädaren blir utpekad och angripen av ogillande chefer.
Men en arbetsplatstidning, en enkät etc, kan också vara ett redskap som stärker och mobiliserar kollektivet, minskar klyftan mellan företrädare och företrädda, gör att fler bryr sig och aktiverar sig.

Hopsnackat gick det snabbt att få ihop. På folkrörelselinjeträffar hade jag hört berättelser om hopsnack på jobbet, jag kom ihåg dem och kunde be berättarna skriva ner dem. Och så hade jag stött på passande berättelser på internet, som jag kunde be om att få ha med i boken. Det tog bara ett par månader att få ihop materialet.

Hopskrivet tar mycket längre tid. Annat har kommit emellan, skribenter har inte fått tummen ur (inkl. jag själv) – men det finns också en positiv anledning. Det kommer in nya bidrag och det dyker upp nya idéer om vad för slags berättelser och exempel som kan finnas med och vilka som kan berätta.
T.ex. häromdan: Men anslagstavlan då? Vi måste tala om anslagstavlor!

Vill du bidra?

Kan du berätta om en arbetsplatstidning? Det får gärna vara en personlig berättelse, inga partipamfletter tack, och det finns även plats för problem och misslyckanden, erfarenheter av vad som funkat och inte funkat, etc.

Eller om du kommer på något annat skriftligt som haft betydelse för er som kollektiv på jobbet, vid något tillfälle eller under en längre period. Något som uppviglat, upplyst, uppretat, uppsamlat, uppmuntrat…
Vad har du att säga om anslagstavlan? Och dikten på toaväggen som gjorde alla glada en hel vecka, kommer du ihåg den?

Du kan välja själv om du vill använda ditt eget namn eller skriva under pseudonym.

Skicka till info(at)folkrorelselinjen.nu så kanske ditt bidrag kommer med i boken. Du får inget betalt, bara äran av att ha bidragit till folkrörelse på arbetsplatsen!

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 april, 2012 i Kultursidan

 

Inte under 24000 – Demonstrera med sjuksköterskestudenterna 24 april!

Uppdatering 19/4: Länk till vårdförbundets karta över hur sjuksköterskeupproret sprider sig.

Det som är motorn i sjuksköterskestudenternas kamp för rimliga ingångslöner – och förstås för en vettig löneutveckling utöver det – är deras överenskommelse att inte ta jobb som sjuksköterskor för en lön under 24000 kr per månad när de slutfört sin treåriga högskoleutbildning.

Utan den beslutsamheten skulle det inte ha blivit en sådan rörelse som vi nu ser rulla fram över landet. Och då är det inte fel att bygga på med manifestationer på gator och torg! Det ger ju även alla oss sympatisörer chansen att vara med och visa vårt stöd.

Här är en rad manifestationer som alla genomförs TISDAG 24 APRIL 2012

Södermalmstorg Stockholm kl 17  Facebook

 Biomed. Centrum Uppsala kl 16   Facebook

Stortorget Lund kl 17   Facebook

 Stora Torget Linköping kl 17 Facebook

 Sahlgrenska Göteborg kl 14.30 Facebook

 Signaltorget Västerås kl 17.00  Facebook

  Stora Torget Karlstad kl 19   Facebook

Här finns mitt första inlägg om Inte under 24000: Syrror no chickens!
(Fler inlägg om detta finns under Kategorin Arbetslivet – Kamp i vården i menyn till höger.)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 april, 2012 i Arbetslivet - Kamp i vården

 

Löfven och Andersson letar där det är ljust

Stressad på jobbet.

Arbetslös.

Ursäkta mig, men det Löfven och Andersson skriver i sin artikel i DN idag är meningslöst pladder. De utelämnar helt den strukturella orsaken till arbetslöshet i vårt land – att i stort sett alla arbetsplatser är underbemannade.

De letar där det är ljust, inte i mörkret där den tappade nyckeln finns.

Våra arbetsplatser är fulla av mörker, det är skuggorna av människor som borde finnas där, men som vankar hemma i köket. De behövs egentligen, det hör vi på nödropen från alla sorters arbetsplatser, från hemtjänstarbetare, verkstadspersonal, butikspersonal, fabriksarbetare, socialassistenter, brevbärare…

Anledningen till att vi har denna strukturella arbetslöshet, och anledningen till att den förtigs, är att den genererar vinst. Den är bra för dem som tar åt sig vinsterna i vårt samhälle. Ju lägre personalkostnader, desto högre vinst, alternativt desto mer kan man hålla ner skatterna, vilket allra mest gynnar samma grupp av människor som också får del av högre vinster.

Är ni för få på ditt jobb? Det är en fråga jag ställer till många. Ja, svarar de flesta. Borde ni vara tio där ni nu är nio, för att allt som borde göras ska bli gjort på ett bra sätt och under rimliga arbetsförhållanden för er? Ja, svarar de flesta.
Det finns undantag. Någon säger: Nej det är lugnt hos oss, vi behöver inte vara fler. Å andra sidan säger någon annan: Tio där vi är nio, det räcker inte. Vi borde vara dubbelt så många som vi är idag.

Arbetslösheten är under 10 procent. Om vi vore tio överallt där vi nu är nio, då skulle det inte finnas någon arbetslöshet. Det där med utbildning är en marginell fråga – de arbetsplatser som inte kräver lång eller akademisk utbildning är minst lika underbemannade som alla andra. Människor saknas där också, och det är inte människornas fel att de inte får vara där de behövs.

De arbetslösa kan inte åstadkomma fler arbetstillfällen. Däremot kan de som arbetar göra det. När vi dagligen och stundligen försöker rädda situationen i mörkret genom att stressa och fixa och ofta genom att göra ett halvdant jobb – då håller vi samtidigt andra arbetslösa. Konsekvens: Sämre samhälle. Sämre liv för arbetande och arbetslösa. Det är vi, arbetarklassen, som accepterar dessa förhållanden – ur den synvinkeln är det vårt ansvar. Men vårt ansvar är inte att göra oss anställningsbara utan att sätta stopp för den generella underbemanningen, den skärpta utsugningen av människor på arbetsplatserna.

 

 

Wellington tillbaka på jobbet!

Jag vill bara i all hast föra vidare den goda nyheten att den avstängda klubbordföranden Wellington Ikuobase är tillbaka på jobbet på Läkerolfabriken (Cloetta) i Gävle!

Grattis Wellington och alla arbetskamraterna – Lycka till i den fortsatta kampen för er arbetsplats!

Arbetarbladet idag

Gefle Dagblad idag

Aftonbladet idag

DN idag

 
1 kommentar

Publicerat av på 12 april, 2012 i Arbetslivet - Blandat

 

Att bli av med sin hund. Eller sitt jobb. Om LAS §39.

En tjuv har snott din fina hund. Domstolen dömer tjuven som skyldig. Tänk om tjuven då kan välja att behålla hunden mot ett förutbestämt skadestånd till dig. Och att det inte hjälper om du säger: Jag vill inte ha skadestånd, jag vill ha tillbaka min hund!
Stötande för dig och för det allmänna rättsmedvetandet, eller hur? Men så funkar LAS §39 – ett kryphål i anställningstryggheten som alla arbetande människor bör känna till.
(Kennelklubben får ursäkta att jag jämför jobb och hundar.)

Den märkliga paragrafen

Ett företag säger upp en anställd utan att ha lagliga skäl till det. Personen har inte misskött sig på ett sådant sätt att det räcker för uppsägning.

Facket går in och förhandlar, men företaget backar inte utan står fast vid uppsägningen. Facket driver tvisten till arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen dömer att uppsägningen var olaglig och att den anställde ska komma tillbaka till arbetet.

Men då finns paragraf 39 i LAS. Där står det att arbetsgivaren kan vägra rätta sig efter arbetsdomstolens dom och istället betala den anställde ett skadestånd som är förutbestämt i lagen.
(16 månadslöner vid mindre än fem års anställningstid, 24 månadslöner vid minst fem men mindre än tio års anställningstid, 32 månadslöner vid minst tio års anställningstid.)

Du kan alltså bli utköpt utan att vilja det själv. Och då hjälper det inte om du säger: Jag vill inte ha skadestånd, jag vill ha tillbaka mitt jobb!

Vad kan man göra?

När man förstår att företaget siktar på §39, så är det alltså inte mycket man juridiskt kan göra åt saken. Facket vill förstås ändå hjälpa sin medlem på något sätt. Då landar det ibland i en förlikning, där den anställde slutar ”frivilligt” – ibland mot en summa pengar som är större än den hen skulle fått vid utköp enligt §39. Då får hen något extra och facket har hjälpt till. Arbetsgivaren slipper rättegångskostnader och långvarig process med mediauppmärksamhet.

Ett exempel: Den facklige förtroendemannen Eddie Morén som efter 34 års anställning på det Bonnierägda DNEX-tryckeriet avskedades och avvisades från arbetsplatsen på osakliga grunder. Han gick med på att sluta ”självmant” i utbyte mot en pensionsförsäkring värd 800 000 kr.

Det är alltså jämförelsevis dyrt för företagen att använda §39 eller att förlikas på en högre nivå. Det används inte så ofta. Bara när ett företag väldigt gärna vill bli av med någon, t.ex. en ”besvärlig” facklig företrädare, som de inte har lagliga skäl att säga upp.

Om en ombudsman i det läget säger ”det här ordnar vi, var inte orolig”, då är ombudsmannen inte riktigt ärlig. Det kanske ordnar sig, men det finns ingen garanti. Om ombudsmannen lugnar den uppsagdes arbetskamrater med att säga ”det här driver vi till AD, företaget har inte rätt att göra så här” utan att tala om att §39 finns, då är det vilseledande information.

Om arbetskamraterna vill att den olagligt sparkade personen ska finnas kvar på jobbet, då kan de inte luta sig tillbaka. Man måste förstå att företaget gör en avvägning. Det väger uppenbarligen tungt – för företaget – att få bort en misshaglig person från arbetsplatsen. Och, i ett längre perspektiv, att få andra att vara rädda för att råka ut för samma sak. Vad kan väga tyngre i den andra vågskålen och få dem att avstå från sin plan? Vad kan kosta mer, på kort sikt och i längden? Det är sånt man måste diskutera.

I grunden bör finnas något som inte behöver diskuteras: solidaritet och sammanhållning. Det de gör mot en av oss, det gör de mot alla.

En naiv tilltro

På min f.d. arbetsplats Stockholmsbagarn uppmärksammade vi den här paragrafen 1985. Vi skrev en motion till Livs kongress där vi föreslog att vårt förbund skulle verka för att få bort paragraf 39. Eller ändra den, så att efter en dom där företaget fällts, ska det vara upp till den anställde om hen vill komma tillbaka till jobbet eller ta ett skadestånd istället.

De som talade mot motionen ville inte riktigt tala klarspråk om argumenten för att ha kvar paragrafen. Men det talades om nödventil, och antyddes att det kan finnas personer som av nån anledning inte längre går att ha kvar på en arbetsplats, att alla andra hotar med att säga upp sig etc. Och då ska den här möjligheten finnas, för allas bästa.

Jag kan faktiskt förstå det argumentet. Men om man tror att arbetsgivarna bara använder detta kryphål för allas bästa, då har man en naiv tilltro till klassamarbetet.

Ett stoppat utköp

Vi fick inte igenom vår motion. Men eftersom vi hade diskuterat den i klubben (alla våra motioner hade varit ute till diskussion och omröstning på arbetsplatsen) så var alla medvetna om §39. Det hjälpte till i det beslut som mina arbetskamrater tog några år senare, 1988, då företaget ville sparka mig. Det var helt klart att det inte fanns lagliga skäl att kicka mig, jag hade skött mitt jobb och mitt fackliga uppdrag, men företaget var inställda på att använda sig av §39 (vilket också slank ur personalchefen).

Arbetskamraterna resonerade då ungefär så här: Skogaholms är beredda att bryta mot lagen och ta skadestånd för det. Ok, då är vi också beredda till att bryta mot lagen och ta skadestånd för det. Och så varslade de om otillåten strejk. De höll slutna omröstningar på alla avdelningar. Över 90% röstade för att lägga ett strejkvarsel. Varslet gick ut på att strejk skulle bryta ut om företaget inte backade inom fyra dagar. En strejkkommitté bildades och strejken började förberedas. Företaget backade på den fjärde dagen. Och jag blev kvar på jobbet.
Tack för det, arbetskamrater!

 
2 kommentarer

Publicerat av på 11 april, 2012 i Arbetslivet - Blandat, Hur det ligger till

 

Klubbordföranden avstängd – produktionen står still – stöd arbetarna på Cloetta!

Uppdatering 7/4: Intervju med Wellington i Gefle Dagblad.

Uppdaterad med länkar (längre ner): 5/4: DN och affarsliv.biz. 6/4: GD.

Klubbordföranden Wellington Ikuobase på den lönsamma godisfabriken (Läkerol) i Gävle som Cloetta har beslutat lägga ner (dvs flytta produktionen till något ännu mer lönsamt ställe) har blivit avstängd från arbetsplatsen.
Enligt rykten ska detta ha skett efter ett ”bråk”.

Jag vet naturligtvis inte ett jota om vad som hänt. Kan dock intyga att det lätt uppstår vissa konflikter och hårda ordväxlingar i samband med en strid på en arbetsplats och att t.ex. uppmaningar att delta i gemensamma aktioner upplevs obehagliga av dom som inte vill ställa upp. Det är inget nytt och inget som ska accepteras som skäl till att sparka ut en klubbordförande.

Huvudskyddsombudet Mario Izquierdo är intervjuad i Arbetarbladet. Han är mycket upprörd över företagets agerande och att de inte informerat honom eller facket vid fabriken.
– Wellington är en av de som håller i förhandlingarna om nedläggningen. Det här är rena repressalier, säger han.

Den uppfattningen tycks fler arbetare på fabriken dela. På Svt text står det att ”produktionen på Cloetta i Gävle stod stilla under eftermiddagen. Många anställda slutade arbeta sedan ledningen hade spärrat klubbordförandens passerkort pga av ”en incident” på fabriken. De anställda anser att ordföranden trakasseras.”

Och DN skriver: Stopp på Cloetta efter fackbråk
Samma info på affarsliv.biz: Stopp på Cloetta efter fackbråk

6/4: Artikel i Gefle dagblad: Fackbasen utslängd
från godisfabriken

Jag hoppas att alla anställda gör gemensam sak och inte viker. Ingen annan kommer att kunna få tillbaka Wellington till arbetsplatsen. Den juridiska vägen kan han möjligen få skadestånd – om flera månader.
Det är sällan jag skriver att andra arbetare borde göra si eller så. Man kan inte avgöra andras läge utifrån. Men jag vet vad jag snackar om – jag har varit i en liknande sits själv, som klubbordförande på en livsmedelsfabrik, och blivit räddad av arbetskamraterna. Det finns ingen annan väg.

Stöd arbetarna på Cloetta!

Facebooksidan Läkerolarbetarnas vänner

Tag inte denna bil.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 5 april, 2012 i Arbetslivet - Blandat

 

Vad de säger och vad de menar (igen)

Såg den här artikeln i DN idag: FP tar strid för ungdomslöner.
För att spara tid så skrev jag en kommentar till den artikeln redan för ett halvår sen (den 29 september 2011). Så här skrev jag:

Mina många år i arbetslivet har lärt mig följande:
När arbetsgivare säger om vi bara får flexiblare arbetstidsregler så kan vi anställa fler då menar de så kan vi få arbetsuppgifterna utförda på färre timmar

När arbetsgivare säger om vi bara får lättnader i anställningsskyddet så törs vi anställa fler då menar de så behöver vi ha kvar folk bara så länge de orkar göra 110%

När arbetsgivare säger om vi bara får ge lägre ingångslöner så kan ungdomarna få jobb då menar de så kan vi sänka lönerna generellt och få mer pengar till oss som tar vinsten.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 5 april, 2012 i Arbetslivet - Blandat

 
 
%d bloggare gillar detta: