RSS

Månadsarkiv: mars 2013

Lojalitet uppåt eller nedåt? Om de avstängda pedagogerna i Partille.

I Partille utanför Göteborg har två pedagoger blivit avstängda från sitt arbete på ett LSS-boende.

För att ha misskött sitt arbete? Nej. För att ha varit elaka mot de boende? Nej.

För att en av dem skrivit ett kritiskt brev till kommunens ansvariga politiker. Ja.

Kommunen kräver lojalitet uppåt = tystnad.
De berörda pedagogerna utgår istället från sin lojalitet neråt = solidaritet med varandra och med de boende.
En principiellt viktig strid.

Diskussioner om yttrandefrihet tenderar att handla oproportionerligt mycket om rätten att säga elaka saker om andra människor, rätten att vara taskig inom kultursektorn och på internet.
Det är på arbetsplatserna yttrandefriheten är mest beskuren och hotad. Om det talar man inte lika mycket. Just därför.

partille2
Manifestation mot avstängningarna i Partille.

LSS-boende – förvaring eller något mer?

På ett LSS-boende bor personer som omfattas av LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, dvs.
1  personer som har utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd
2 personer med stora begåvningsmässiga funktionsnedsättningar som inte går över efter en hjärnskada i vuxen ålder
3  personer med andra fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som inte beror på normalt åldrande och som finns kvar under lång tid.

Hur ska då ett boende för dessa människor fungera? Som förvaring? Eller ska det vara något mer? Att det ska vara något mer tas för givet av personalen på LSS-boendet i Partille. De är ett engagerat arbetarkollektiv med stort intresse för pedagogik.

De har tagit initiativ till en förening som heter Pedagogiskt Arbete. Föreningen verkar för:
* Allas lika värde
* Jämlikhet, delaktighet, mångfald
* Livskvalitet för människor med funktionsskillnader
* Arbetsplatsdemokrati, vilket är en nödvändig del av en fungerande pedagogisk struktur
* Utveckling av metod/arbetssätt som en del i arbetet med individer med funktionsskillnader
(Ur föreningens stadgar)

Nyligen har föreningen kommit ut med det första numret av en egen tidning, som också heter Pedagogiskt Arbete. ”En tidning av personal som ska gynna allas lika värde, livskvalité för människor med funktionsskillnader och arbetsplatsdemokrati.”

Bra va?

Boende och anhöriga uppskattar förmodligen de anställdas engagemang. Och politiker och tjänstemän i Partille kommun kan skatta sig lyckliga som har så engagerad personal!

Men…

… i samma veva som det första numret av Pedagogiskt Arbete kom ut blev skyddsombudet Atbin Kyan avstängd från sitt arbete.

Skälet till avstängningen var att Atbin Kyan i egenskap av skyddsombud hade skrivit ett brev till de ansvariga kommunpolitikerna där han kritiserade arbetsgivarens chefspolicy och riktade skarp kritik mot vård- och omsorgsförvaltningen

Bakgrunden var en chefsfråga. En olämplig chef som tidigare tagits bort från verksamheten, efter att personalen framfört sina klagomål till ansvariga politiker, hade bakvägen fått inflytande över verksamheten igen. Detta upplevdes som ett arbetsmiljöproblem och därför skrev skyddsombudet sitt brev.

Skyddsombudet avstängdes alltså. Dessutom avstängdes boendets pedagogiska vägledare Iraj Yekerusta som visserligen inte undertecknat brevet men som förutsattes tycka som ”sin landsman”! Det gjorde han också, tyckte lika, liksom majoriteten av arbetskamraterna på boendet.

Varför?

Är ett skarpt och kritiskt brev till ansvariga politiker skäl för avstängning från arbetsplatsen? Givetvis inte. Är att tycka lika och vara landsman skäl för avstängning från arbetsplatsen? Givetvis inte.

Det har tydligen även kommunen insett. Nu säger de att avstängningen inte alls beror på brevet till kommunen. De har letat och rotat och hittat anmärkningar – som lätt kan tillbakavisas. (Av typen: Självsvåldigt ändrat arbetstider – fast det i själva verket varit överenskommet med arbetsledningen.)

Kommunens maktfullkomliga agerande slår inte bara mot de två drabbade personerna utan mot hela arbetsgruppen, och i förlängningen givetvis mot de boende och deras anhöriga. Man skrämmer och splittrar. Kanske är det avsikten? Det kan vara så att ett engagerat arbetarkollektiv med de boendes bästa för ögonen är något som väcker irritation och oro i de övre regionerna, fast de borde vara tacksamma.

Facebookgrupp: Stöd personalens kamp mot förtryck i Partille Kommun

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 30 mars, 2013 i Arbetslivet - Blandat

 

Vi fyra på tunnelbanan

tunnelbanan

För ett par timmar sedan: På väg hem till Hallunda med tunnelbanan. Mittemot mig sitter två äldre herrar och pratar på sitt språk. Kanske är det turkiska, jag hör inte på. De ser stränga ut. Och jag ser väl ut som en surtrött tant som sitter och glor i sin mobil. Sen kommer en tredje herre och sätter sig bredvid mig. De tre tycks känna varandra och nu börjar de tala svenska, det gemensamma språket. Jag hinner uppfatta att den tredje mannen är från Pakistan, det hörs på brytningen. Sen fortsätter jag blippa på mobilen och lyssnar inte. Men enstaka ord tränger igenom: Köket. Jobbade i köket.  Och så något namn jag känner igen. Till slut måste jag fråga: Är det centralköket på Huddinge sjukhus ni talar om? Där har jag också jobbat.

Genast är vi fyra. Det visar sig att de tre männen har slutat arbeta i centralköket innan jag kom dit. Vi pratar om privatiseringen, att Sodexo tog över och att patienterna inte tycker om maten.  Letar gemensamma bekanta. Han den svarta kocken, jobbade han där innan ni slutade? Jadå, han från Marocko. Och hon den lilla spanska, har du jobbat med henne? Ja det har jag. Och Ali, på varumottagningen? Jadå, honom fick jag hjälpa ibland! Det var många duktiga kvinnor där, säger en av männen och räknar upp några namn. Sen berättar han ingående om ett jobb han har haft efter köket, på sterilcentralen, beskriver arbetsmomenten.

Vänliga ansikten. Så bekanta de ser ut nu! O-främmande. Arbetskamrater.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 mars, 2013 i 145 Norra B, Ditt och datt

 

Äta sova dö eller kämpa tillsammans.

Har du sett filmen Äta Sova Dö? I så fall rekommenderar jag att du även ser filmen Fackklubb 459 – Sista striden på Bagarn.

ata_sova_do_affisch    fackklubb459_affisch

Fackklubb 459 är en dokumentärfilm. Grundmaterialet är många många timmars film som togs, natt och dag, under år 2003 på Bagarn – brödfabriken Stockholmsbagarn – året innan arbetsplatsen lades ner. Allt är äkta och utan några arrangerade scener, men filmen har en regissör, Susanna Edwards. Den som väljer vad som ska klippas ihop av ett stort filmmaterial till en 90 minuters film präglar naturligtvis slutresultatet. Jag har lite synpunkter på urvalet, jag tycker t.ex. att det är onödigt stort fokus på mig (jag var klubbordförande på fabriken). Men många som sett filmen har tröstat mig med att man ändå ser tydligt att det är det kollektiva agerandet och sammanhållningen på arbetsplatsen som är vår styrka.

Jag känner igen mig när jag ser Äta Sova Dö. Typen av arbetsplats, miljön i en livsmedelsindustri. Sammansättningen av människor, den stora andelen invandrare, alla språken, de roliga och speciella individerna.

Det jag inte känner igen mig i är situationen som uppstår när uppsägningshoten kommer. Hur individerna står ensamma i Äta Sova Dö, hur den stackars klubbordföranden går runt i lokalen som en lieman och plockar ut en och en av de stackars arbetskamrater som blivit utvalda att få sparken.
Vi på Bagarn hade turordordningslistan på väggen, diskuterade och röstade om hur vi skulle göra, slogs tillsammans för bättre villkor och nya jobb. Och vann mycket. Vi var inte någon annan sorts människor än de som porträtteras i Äta Sova Dö. Men vi hade vanor, metoder för att använda vår kollektiva styrka, som kom till nytta även i en ”hopplös” situation.

Fackklubb 459 fick positiva recensioner när den kom år 2004, men väckte inte särskilt mycket uppmärksamhet.
Det har hänt en del sedan 2004 – nu talar man mer om klass, och om hur det ser ut på arbetsplatserna, i det s.k. offentliga samtalet. Fackklubb 459 borde, precis som Äta Sova Dö, kunna komma till sin rätt. Idag.

Det kan födas många intressanta tankar och diskussioner om mänsklig sammanhållning, möjlig styrka och fackliga metoder om man ser båda dessa filmer och deras likheter och skillnader.

Fackklubb 459 kan man köpa på nätet, t.ex. genom Folkets Dvd.
Man kan även få tag på den via hopsnackat (at) bredband.net
Filmen finns också att se på Youtube, dock uppdelad i 10 avsnitt. Här hittar du det första avsnittet.

 
 
%d bloggare gillar detta: