RSS

Torka upp i det blå skåpet

20170202_171308 Göteborg - Kopia.jpg

Bilden visar flygbladsutdelare med banderoll i Göteborg

Det var ett tag sen jag skrev om situationen i Göteborgs hamns containerterminal som drivs av APM Terminals. Utåt sett har inte mycket hänt på ett bra tag. Hamn4an har legat lågt – medlemmarna har givit sin styrelse mandat att varsla om fler punktstrejker, men styrelsen har avvaktat. Övertidsblockad har gällt fram till sista april och en ny sådan är varslad till 15 maj. APMTs varsel om att säga upp ett stort antal fastanställda och vikarier, ligger kvar. Den underförstådda avsikten är att byta ut riktiga anställningar mot osäkra. De vägrar fortfarande förhandla med Hamn4an.

APMT trappar upp

Det som nu har tillkommit är att APMT har varslat om lockout mot alla Hamnarbetarförbundets medlemmar i containerterminalen mellan klockan 16.00 och 07.00 på vardagar 19:e maj till och med den 30:e juni. Hamnarbetare som arbetar skift och natt utestängs alltså från hamnen under dessa tider. APMT skriver i ett pressmeddelande att terminalen kommer att vara stängd på vardagskvällar och nätter under perioden. Hur stridsåtgärderna ska fungera i praktiken tycks de själva inte veta. Klart är i alla fall att deras varsel drabbar hamnen och dess kunder mångdubbelt mer än Hamn4ans hittills vidtagna stridsåtgärder under konflikten. Man kan ana en viss desperation.

Här skriver Hamn4an om den aktuella situationen: APM Terminals trappar upp konflikten i containerterminalen – varslar om nedstängning och lockout

En annan sak som kommit fram sen sist, är att arbetsgivarföreningen Sveriges Hamnar har uppmanat sina andra medlemsföretag att följa APMTs exempel och sluta förhandla med Hamn, sluta respektera deras skyddsombud etc. Antagligen är det störande att det i övriga hamndelar i Göteborg och i andra hamnar i landet, lunkar på och fungerar bra med Hamnarbetareförbundet som motpart i praktiken. Hamn är en stark och stridbar fackförening men det är ju inte så att de bråkar i onödan.
Sveriges Hamnar har än så länge inte fått gehör för sin uppmaning. De andra hamnföretagen kanske är kloka nog att inte försätta sig i ett sådant konfliktläge gentemot majoriteten av de anställda.

Som jag skrivit om tidigare: Fackfientliga angrepp och arbetarovänlig personalpolitik leder till motstånd från dem vars arbete hela verksamheten vilar på. Det visar sig både i formella stridsåtgärder och i det dagliga arbetet. Entusiasmen för att göra ”det lilla extra” lär inte vara stor hos dem som mötts av arbetsgivarens långfinger lite för många gånger. Det kan man räkna ut med lillfingret. Men läget i containerhamnen beror också på dåliga beslut som en företagsledning fattar då de inte förstår att lyssna på dom som kan jobbet och vet vilka problem som finns och hur de kan lösas. Problem av den arten orsakades av APMTs ledning redan innan de aktuella konflikterna blossade upp.

Och faktum är att APMT sket i det blå skåpet redan från början genom provokationer och nonchalans mot arbetarkollektivet och dess fackförening. Torka upp och börja om.

För att följa vad som händer

Alla inlägg jag gjort om konflikten finns i kategorin Arbetslivet – hamn

Hamnarbetarförbundets webbsida: hamn.nu

På Facebook finns Hamn4an och gruppen Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 maj, 2017 i Arbetslivet - Hamn

 

Klämtålig eller stresstålig?

Den 12 augusti 2012 fick jag 947 träffar på ordet ”stresstålig” i arbetsförmedlingens platsbank. (Dessutom fanns förstås annonser med formuleringar som ”du ska tåla stress”, ”du ska klara högt tempo” etc.) Då skrev jag ett blogginlägg med titeln Du ska vara klämtålig. Här kommer det inlägget i repris.

Varför repris? Sedan 2012 har vi nåtts av allt fler rapporter om att de stressrelaterade sjukdomarna ökar. Och idag, den 19 april 2017, får jag 2329 träffar på ordet stresstålig i platsbanken. Det finns alltså all anledning att fortsätta tjata om det här:

Tänk om man i stället för att installera skyddsbågar, dela ut skyddskor etc, skulle ha mage att skriva Du ska vara klämtålig! i platsannonserna.

Det händer inte. Jo, det händer att det saknas skyddsbågar och skyddskor, men inte att man annonserar efter klämtåliga personer. Men att kräva stresstålighet går uppenbarligen bra.

Det handlar sällan om psykiska belastningar som är en del av arbetsuppgifterna, t.ex. den stress som det kan innebära att vårda människor som är svårt sjuka. Det handlar i de flesta fall helt enkelt om att företagen, för att maximera vinst, vill ha en bemanning som egentligen är för låg, ofta i kombination med dålig planering.
För att det ska funka kräver man stresstålig personal.

Är man inte stresstålig blir man snabbt utslagen, får sluta för att man inte klarar ”tempot” eller väljer själv att hoppa av.
Andra – de stresståliga – håller ut länge och drabbas sen av de sjukdomar som följer av långvarig stress. Risken ökar för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, depression, infektioner, utbrändhet och många andra sjukdomar.
Egentligen finns det inget sådant som stresstålighet – skillnaden är bara att de skadliga följderna kommer tidigt eller sent.


Han som var så stresstålig…

Tillkommer de fysiska olyckor som händer på grund av stress. Någon försöker göra två jobb samtidigt, någon lär upp en ny samtidigt som hen gör sitt vanliga jobb, någon har bråttom med rengöringen eller sortbytet. Det är då det händer och man blir av med ett finger eller värre.

Stressen kan förstås också leda till, t.ex. i vården, att man råkar skada någon annan. Det får ibland förskräckliga konsekvenser.

Att kräva att de anställda ska vara stresståliga i stället för att ha tillräcklig bemanning och bra planering är att orsaka utslagning, sjukdom och skador.

Varje platsannons, där ordet stresstålig finns med, borde föranleda en omedelbar arbetsmiljöinspektion och krav på ökning av bemanningen, som arbetsgivaren redan i annonsen har erkänt är för låg.
Men ett sådant ”borde” är meningslöst om vi själva accepterar underbemanning och stress på arbetsplatserna. Myndigheter kommer inte att vrida styrkeförhållandena till vår fördel om inte vi själva vrider åt rätt håll.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 april, 2017 i Arbetslivet - Blandat

 

Tre påminnelser ang. Peter #förnamn

Påminnelse 1

Jag skrev på facebook:

Snacket går att en polis räknat upp förnamnen på brottslingar han stött på i sitt polisiära arbete. I denna nya sport, förnamnsuppräkning, ska jag nu räkna upp förnamnen på läkarna på vår vårdcentral: Kristina, Dina, Haitam, Haider, Mohammed, Javed, Tetiana, Sonja, Jessica, Tarik, Riad, Monir och Lumoi.

De där namnen fanns på en lista från vårdcentralen som jag råkade ha framför mig vid datorn.
Jag kunde även ha räknat upp förnamn på hårt arbetande arbetskamrater från bageriet, eller tvätteriet, eller storköket där jag jobbat. Det går att göra många och långa listor på temat #förnamn

Men vet inte alla redan att de allra flesta människor, oavsett ursprung, befinner sig på icke-kriminella listor? Alla borde veta, men i dagens illavarslande stämning finns anledning att påminna.

Påminnelse 2

2014: Polisen Peter Springare bedömde banderollen ”Inga fascister i vårt Örebro” som hets mot folkgrupp.

NA: Polisen om banderollen: ”Det blev tokigt”

Påminnelse 3

Om Peter Springares facebookinlägg och dess förnamn har det skrivits mycket, förutom all ren rasism också seriöst bekymrade inlägg om utanförskap och brottslighet. Och vem är inte bekymrad över sådant som att småungar springer omkring med vapen och skjuter varandra och andra. Det är ju för jävligt. Men det som gör att Springares ”modiga inlägg” inte kan tas i ens med bekymrad tång, är detta som han smyger in mitt i sitt inlägg om brottslingar som heter ”Muhammed och Ali”:

”Våra pensionärer går på knäna, skolan är ett enda kaos, sjukvården är ett inferno, polisen har totalhavererat etc etc. Alla vet varför men ingen törs eller vill torgföra anledningen.” Alla vet varför? Och detta, som alla vet, är tydligen att dessa samhällseländen beror på ”Muhammed och Ali”.

Där zoomar Springare ut och gör det verkligt farliga utpekandet av syndabockar. Det förutsätts att ”alla vet”, dvs att ingen kommer ihåg vad som egentligen har hänt. Men vi kan väl påminna oss? Pensionssystemet har utholkats genom politiska beslut och pengarna har hamnat i andras kassakistor, skolan har först kommunaliserats och sen privatiserats för att generera vinst mer än kunskap åt alla, skatterna har sänkts och den avmagrade sjukvården är bättre på att dra till sig omorganiseringskonsulter än sjuksköterskor. Förebyggande underhåll och marginaler har skalats bort, på våra arbetsplatser och i samhället som helhet. Allt detta skedde ”Muhammed och Ali” helt förutan. Inte ens minsta lilla ensamkommande var inblandad. Om minnet är kort, påminn varandra.

Uppdatering 20/2: F.d. utredaren Tomas Bergström skriver: Jag var kollega med Peter Springare i Örebro – 90% av de jag utredde var svenskar. Även Bergström påpekar att ”När Springare målar upp en kollaps av sjukvård, skola och äldreomsorg i samma text som han nämner invandrare som de som nästan uteslutande är de som begår grova brott blir Springares utspel mycket olycklig och han bidrar till polariseringen av debatten.”

Avslutar med en teckning av Robert Nyberg syndabock_robert_nyberg

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 18 februari, 2017 i Hur det ligger till

 

Strejk på tisdag 24 januari i Göteborgs hamn

16nov5

Bilden är från en av punktstrejkerna i november 2016. Strejkvakt och stödjande supportrar vid Port 4, Indiska Oceanen 11 i Göteborgs hamn.

Strejk i APMT-hamnen i Göteborg nu på tisdag 24 januari kl 12-20. Denna strejk genomförs samtidigt som förhandlingar ska inledas om uppsägning av ett 60-tal hamnarbetare – förhandlingar där Hamn4an vägras företräda sina medlemmar, trots att de organiserar 85% av hamnarbetarna och ännu större andel av de uppsägningshotade.

Hamnarbetarförbundets information: Konflikten trappas upp efter att Hamn4an utestängts från att företräda uppsägningshotade medlemmar 

APMT hävdar alltså att det är arbetsbrist i containerhamnen. Därför är det lite konstigt att de har ringt runt och förlängt anställningarna för visstidare. De skulle slutat sista mars men förlängs nu t.o.m. maj. Så var det med den arbetsbristen…

Så här säger hamnarbetaren Stefan Karlsson om den saken:

”Ok! Dags för en översättning. Det här är vad APMT menar: ‘Vi kan inte använda extrapersonal som vi vill, så de som vi tänkte sparka och använda som extrapersonal måste vi ha kvar på vikariat eftersom vi annars hade varit underbemannade!’ Otroligt självavslöjande och cyniskt. Trots låg omsättning så är den personalstyrka som idag finns ej övertalig, vilket talar för sig själv. Ytterligare ett bevis är att nästan ingen beviljas semester, eftersom produktionen inte tål några bortfall. Och då talar vi om en period långt bortom semesterperioden. Kom igen! Snacka om att skjuta sig i foten, ladda om och sedan skjuta sig i andra foten. Detta börjar ju låta som en parodi på allt vad arbetsplats och ledning handlar om. Någon slags extremt skruvad variant som inte ens Monty Python skulle kunna komma på.”

Och så här säger hamnarbetaren Erik Helgeson om den utdragna konflikten i hamnen:

”Det är vi som lever ledningsbesluten och uppgörelserna. Det är vi som ska vara ”den ökade flexibiliteten”. Det är vi som gör jobben alla andra så gärna har åsikter om, räknar på och reducerar till skit och ingenting.

Det är väl den pusselbiten som fattas hos höjdarna när de ska analysera konflikter – stora som små, formella som informella- på arbetsmarknaden. När de går hem till sitt och börjar uppdatera sitt CV inför ”nya utmaningar”, så står vi kvar och ska förhålla oss till en förändrad verklighet som har konsekvenser för allt – familj, fritid, relationer, barnens förutsättningar, arbetskamraternas hälsa – under lång tid framöver.

Det som inte funkar, funkar fortfarande inte. Även om de är överens om motsatsen. Det vi inte kan acceptera, är fortfarande oacceptabelt. Och de utlovade produktionsmiraklen uteblir även om man skrivit ner kostnaderna och upp arbetsbelastningen på ett nytt papper. Det går inte att piska fram lagarbete och det där lilla extra i en organisation som inte lyssnar eller bryr sig.

När de frågar hur länge vi orkar kämpa är det det jag tänker: Det är lättare att vara uthållig när man faktiskt ska leva med slutresultatet hela vägen till 2050-talet. Vi är rätt ensamma om det runt förhandlingsbordet…”

Om konflikten fortsätter lär det bli fler strejker och internationella stödaktioner. APM Terminals och ägarna Maersk är kända för antifackliga metoder i fler av sina hamnar runtom i världen. Medan Hamn4an å sin sida är kända för att alltid ställa upp när hamnarbetare runtom i världen ber om stöd och sympatiaktioner. Se gärna hälsningarna från hamnarbetare världen över i mitt förra inlägg om hamnen Strid, stöd och mössa i hamnkonflikten.

Följ vad som händer på Hamnarbetarförbundets sida Hamn.nu

På facebook finns gruppen Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg.  Det har också bildats en lokal stödgrupp i Göteborg, som inte bara är virtuell utan kan göra mer rejäla insatser. Stödgruppen kan nås via kontaktuppgifter som finns i facebookgruppen, eller via mail till cathholt@gmail.com. Så här presenteras stödgruppen:

Stödgrupp för Hamnarbetarna – Göteborg

Stödgruppen för Hamnarbetarna är en partipolitiskt och fackföreningsobunden grupp som samlar alla som vill arbeta aktivt till stöd för strejken oberoende av parti- eller fackföreningstillhörighet.

Stödgruppen kommer att dela flygblad, samla in pengar, anordna stödfester, dela artiklar och på andra sätt bilda opinion för Hamnarbetarna och deras kamp. Det stöd som Hamnarbetarna efterlyser är det stöd som vi kommer att försöka ge.

Stödgruppen kommer inte att driva någon egen politisk eller facklig linje utan kommer att dela texter och uttalanden från Hamnarbetarnas förbund eller texter som har godkänts av dessa.

Alla mina blogginlägg om konflikten i Göteborgs hamn hittas i kategorin Arbetslivet – Hamn.

 
1 kommentar

Publicerat av på 19 januari, 2017 i Arbetslivet - Hamn

 

Avgå 2016! men tack för modig kamp

tomtebloss

Ett skitår har passerat igen. Först tänker jag på alla dem som dödats, skadats eller tvingats fly undan maktsfärskåta och oljesugna krigsherrar på olika nivåer. Och sen på allt annat elände. Ska man dra något gammalt över 2016 och sig själv? Men precis som vid förra nyåret får en vän mig på bättre tankar, en som har valt att komma ihåg bra saker, som uppmuntrar oss att kämpa vidare. Så det blir hans nyårskrönika som får avsluta årets blogg.

Ordet till en bemanningsanställd metallarbetare i Göteborg:

Man skulle kunna tro att 2016 var en riktigt rövigt år för vanliga arbetare och på många sätt så var det också. Inte minst i olika parlament runtom i världen där de krafter som vill förstöra för oss och splittra oss flyttade fram sina positioner. Man kan få känslan att allt går åt helvete och inget går att förändra. Men eftersom den känslan är farligare än både Jimmie Åkesson och arbetsgivarna är tillsammans så kommer här några andra grejer som hände förra året.

Förra året var året då Stockholms taxichaufförer började att göra organiserade demonstrationer genom att föra ett väldigt liv på gator och i media när de bla omringade de byggnader där politiker samlades för att försämra deras villkor och de nådde en del framgångar bl.a. annat i Haninge. Det var även året då hemtjänstpersonal i Gävle reste sig upp tillsammans en kall novembermorgon och hotade med att kollektivt lämna arbetet på stående fot och fick igenom direkta förbättringar. Det var året då den växande fackliga gräsrots rörelse ”fight for 15” i USA lyckades få igenom höjningar av minimumlönen i 21 delstater. Rörelsen består av vanliga arbetare som är timanställda eller inhyrda och har i flera år fört en växande strejk- och demonstrationskampanj i brutalt underläge, med alla arbetsgivare och staten mot sig. Kobane står starkt och den socialistiska federationen växer i Kurdistan trots trots attacker från både Nato och Daesh och trots de fruktansvärda läget i regionen.

Det var även året då Islands kvinnor lämnade sina arbetsplatser, under parollen Lika lön för lika arbete. Det var det året som Hyundai-arbetare strejkade i hela Sydkorea tillsammans med andra bilfabriker. Baka stenungsbageri i Göteborg och Paus Bagarstuga i Västerhaninge försökte neka sina anställda kollektivavtal, med ett kompakt stöd från Göteborgspostens högerkonservativa och arbetarfientliga ledarsida och hela Sveriges borgerlighet. Men trots en väldigt lipande i media och massa liberaler som sprang och stödåt under blockaden så kan vi avsluta detta året med kunskapen om att bägge företagen nu har skrivit på kollektivavtal.

2016 var året då Torslandabor samlades i kyrkan för att organisera mötesplatser med de nyanlända flyktingarna och skapade många möten och vänskapsband mellan de gamla och de nya Torslandaborna i den sociala organisering som fortsätter för en stadsdel som håller ihop mot de vidriga rasistiska gaphalsar som förpestar sammanhållningen. Jo du läste rätt – googla ”Torslanda tillsammans”. Det var även det året då Indiens arbetare organiserade en generalstrejk som enligt många journalister var större än året innan och troligen världens största. En av världens fattigaste arbetarklass stängde alltså av ett av världens folkrikaste länder.

I USA kom en socialistisk kandidat väldigt nära att bli demokraternas presidentkandidat. Nu blev ju inte slutresultatet så bra men han lyftes fram av många olika växande gräsrotsrörelse t.ex. fackföreningar som fortfarande växer och kämpar. Bland annat strejkade 40 000 anställda på företaget Verizon i flera veckor och fick till slut sitt avtal så att alla kunde gå tillbaka till jobbet. En historiskt viktig och ovanlig strejk i USA.

I Finland gick 15 000 demonstranter ut på gatorna under banderollen ”Peli poikki” (nu räcker det) och började vända den rasistiska debatten och svängningen inom den finska politiken. Det finns mycket kvar att göra där men folket började sätta ner foten. 2016 var året då de modiga och militanta Doroteaborna fick inviga sin sjukstuga i Norrland som de ockuperat i tre år för att få behålla. Det var också året då den Polska högern försökte införa totalt abortförbud i landet men eftersom städerna fylldes av enorma demonstrationer när Polens kvinnor intog gatorna i många städer och 60% fattades av den kvinnliga arbetsstyrkan på arbetsplatserna, så fick regeringen backa.

I Sverige gick byggnadsarbetarna ut i strejk bl.a. för att behålla sitt lönesystem. Det fick dom behålla och i städerna samlades olika fackföreningar på olika torg för att vissa sitt stöd under strejken. I slutet av året vägrade pendeltågsstädarna i Stockholm att arbeta när de nya företaget nekade dem att få vinterkläder och sa att de inte längre skulle få göra läkarbesök på arbetstid. Även Idol-deltagarna hotade att gå ut i strejk med musikerförbundet. Hamnarbetarna i Göteborg genomförde en antal punktstrejker mot den nya arbetsgivaren som försöker förstöra både Hamnarbetarförbundet och den nationella strejkrätten. Konflikten fortsätter och har hårdnat sedan dess. Så om du deltar i stödarbetet i de kommande aktionerna så kan du vara med att försvara alla arbetares rätt att strejka.

2016 var året då Victor Jaras mördare dömdes och över en miljon samlades på gatorna i en demonstration mot Syd Koreas arbetarfientliga regering bla organiserat av den periodvis olagliga koreanska fackliga centralorganisationen. Man kan se när de gör ”vågen” med tända ljus i klippet nedanför. Det var också året då brevbäraren Tommy Hinders som arbetat i 40 år fick tillbaka jobbet efter att han sparkades två år innan pension. Han sparkades för att han inte kan ta körkort på grund av sin epilepsi. Anledningen att företaget tvingades att häva uppsägningen var hans arbetskamraters protester som spred sig i Sverige och i media.

Så även ifall saker verkar vara skit på alla fronter så är det inte det överallt och även om farliga människor säger att inget går att förändra så hade de fel detta året också. Precis som de hade fel förra året så kommer de ha fel även nästa år. Så God Jul och Gott Nytt År och glöm inte vi kan aldrig få bättre villkor än de vi är beredda att kämpa för.

Jag stämmer in i slutklämmen: God Jul och Gott Nytt År och glöm inte vi kan aldrig få bättre villkor än de vi är beredda att kämpa för. Mössa på!

Förra årets positiva krönika: Avgå 2015! men tack för modig kamp.

 
 

Strid, stöd och mössa i hamnkonflikten

Konflikten i Göteborgs hamn – containerhamnen APM Terminals – fortsätter. (Mina tidigare inlägg om konflikten finns i kategorin Arbetslivet – Hamn.)

Hamn4an har varslat om en ny övertids- inhyrnings- och nyanställningsblockad 6 jan – 28 feb 2017. Planering pågår av nya strejker och globala stödaktioner från Hamns systerfack inom IDC. Nytt medlemsmöte i januari.

Det nya varslet har föregåtts av att Hamn4an, med en dåres envishet (kan man tycka som utomstående) har gjort fler försök att komma till tals med APMT med fredliga metoder. APMT vill uppenbarligen inte ha en fred som innebär respekt för de anställda och deras fackliga organisationer.

APMT har å sin sida varslat om uppsägning av ca 60 hamnarbetare. Det har uppfattats som ett utpressningsvarsel. Alltså avsett att försöka skapa splittring och tvinga igenom att Hamn4an gör eftergifter när det gäller arbetsvillkoren.

APMT har dessutom meddelat att Hamn4an ska uteslutas från att förhandla om dessa uppsägningar av Hamns egna medlemmar! Och så har de enligt uppgift förbjudit hamnarbetarna att bära kläder, kepsar etc med sin fackförenings logga i hamnen. Kort sagt, provokationerna kommer tätt.

Igår 29/12 gjorde ”Eftermiddag i P4 Göteborg” ett bra inslag som bl.a. innehåller intervju med Hamn4ans Peter Annerback. Klicka här så kommer du in på rätt ställe i programmet

hamnluva

Kanske även vi som inte jobbar i hamnen kan visa vad vi tycker om APMTs unionbusting-metoder genom att bära Hamns logga? Klicka på mössorna eller här om du vill komma till sidan där man kan beställa mössa, keps och andra plagg.

Här följer en rad solidaritetshälsningar (upplagda av Hamnarbetarförbundet på Youtube) från hamnarbetare i andra APM-hamnar. Klippen är textade på svenska.

Avslutar med den föreläsning som Hamns ordförande Eskil Rönér höll i ABF-huset o Stockholm i november 2016. Och som vanligt hittar du mer detaljerad info på hamn.nu.

Stödgruppen på facebook, där det kommer löpande info och ett o annat skvaller, finns här: Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 30 december, 2016 i Arbetslivet - Hamn

 

Varför måste vi kämpa på arbetsplatserna – och hur?

Idag blir det film.

På en  webbsida, som inte längre används, fanns två videofilmer upplagda, från en föreläsning som jag höll i ABF-huset i Stockholm den 26 september 2009. Jag hade inbjudits av Förbundet Arbetarsolidaritet att hålla föreläsningen, som här är uppdelad i två bitar, ”Allt börjar på arbetsplatserna” och ”Folkrörelselinjen”.

Jag tittade igenom filmerna häromdan och tyckte att de fortfarande håller att titta på, trots bristande kvalitet. Det filmades för intern dokumentation, och de filmer som sen klipptes ihop sparades i låg upplösning. Det jag säger i filmen tycker jag fortfarande är aktuellt. På ett par ställen hänvisar jag till en arbetsplatsstrid som var på tapeten just då, nämligen striden på Lagena. I korthet handlade den striden om att arbetarkollektivet på systembolagets lager Lagena genomförde en vild strejk när företaget ville byta ut fast anställda mot bemanningsanställda.

En sak som ändrats sen 2009 är jag inte så ofta använder ordet ”Folkrörelselinjen” utan oftare säger ”Folkrörelsestrategi” eller bara Folkrörelse på arbetsplatsen – som ju också är namnet på en antologiserie med berättelser från olika arbetsplatser.

Den webbadress som syns i slutet av filmerna, är inte aktuell längre. Den aktuella adressen är folkrorelselinjen.wordpress.com.

.

 

 

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 december, 2016 i Folkrörelselinjen, Hur det ligger till

 
 
%d bloggare gillar detta: